Vid 25:te Ö, angående behandlingen af gods, som under transporten tagit skada, anmärktes, dels att bestämd föreskrift saknades, om godset till försäljning å auktion bör utbjudas såsom oförtulladt eller förtu!ladt, dels att någon preskriptionstid icke vore fastställd för reklamerande från godsägeres sida af ifrågavarande undantags behandling. I bådadera bänseenden föreslogos derföre bestämda stadganden, och då först berörda fråga stod i oskiljaktigt sammanhang med ordningen för strandade varors tull behandling, samt ojägerheter ej sällan försports af de härom meddelade föreskrifters ofullständighet, sedan med Dykerioch Bergningskompaniets upphörande, flere af förut gällande reglementariska stadganden i denna del förlorat sin tillämplighet, ansågo sig kommitterade derjemte böra, rörande behandlingen af dessa ärenden, för så vidt de ankomma på tullförvaliningens direkta handläggning, föreslå sådana ordnringsoch kon-. trollstadganden, som ändamålet påkallade, för att genom iatagandet de:af bland Tulltaxe-underrättelserna tiena så väl förvaltningen, som trafikerande till efserrättelse. Sedan under öfverläggningen om de allmänna grunderna för Tulltaxe-förslaget, kommitterade funmnit det vara af väsendtlig vigt, att städernas tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter värda i öfverensstämmelse med dessa grunder reglerade, så och med hänsigt att derigenom tillika bereda lättnad för trafiken, samt på de skäl i öfrigt, som i det underdåniga betänkandet kommo att närmare utvecklas, assåzo kommitterade, som bärvid togo kännedom af de uti nådig remiss af den 23 sistlidne April öfverlemnade bandlingar, angående Handlanden 0O. Söderströms underdåniga berörde dag i nåder afgjorda besvär, i fråga om beräkningen af tolagsafgiften för från Norge iskommande fiskvaror, sig böra i underdänighet tillstyrka den förändring med uppbörden af ifrågavarande afgifter, att desamma, procentvis å tullafgifterna beräknade, må genom Tullverkets försorg indrifvas och redovisas, emot ersättning till städerna genom utassignering från tullmedlen efter de grunder, som i sammanhang med den förestående allmänna regleringen af berörde kommunal-afgifter kunde blifva fastställda; och skulle imedlertid 27:de S af Tare-underrättelserna erhålla en härefter lämpad redaktion. Vid granskning af 30:de uppstod fråga, huruvida under närvarande omständigheter skäl vore för handen, att tillstyrka fortfarandet af den geaom nämnde stadgade lindring i införselsafgifterna för varor från ransatlantiska hamnar, eiler om i häsdelse af dess ortfarande, någen modification derutinnan icke sh iligen må äga rum, Ordföranden Hr Presidenten Skogman anförde i afseende. härpå: De Svenska sjöfarten på aflägsnare länder tills vidare beviljade förmåner af lindring i tull samt afgift till handels och sjöfarts fonden hafva sin upprinnelse i de uteslutande privilegier på handeln med Ostindien, samt med Westindien och Norra Amerika, som voro serskilda kompagnier förunnade. Dessa priviliger upphörde för händeln med Vestindien och Norra Amerika år 1805, för den med Ostindien år 1814, men de serskilda förmåner, som Ostindiska och Vestindiska kompagnierna hade åtnjutit, blefvo med vissa föräsdringar bibehåline för Svenska fartyg, som idkade direkt handel på berörde länder, och de utsträcktes först år 1808 till hande!n på Brasilien och derefier år 1822 till handeln med länder i Södra Amerika. Sedermera hafva bestämmelserna om ifrågavarende lindringar biifvit intagne i de tid efter annan utfärdade tu!ltaxerna. Uti 4826 års tulltaxa förklarades lindringarna äga rum endast under tre år ifrån och med år 1826, och enligt 4830 års tulitaxa skuile de utgå till förut bestämda procentbelopp till slutet af år 1831, så minskes till hälften och alldeles upphöra vid slutet af år 1833. De blefvo likvä!, uppå serskilda underdåniga ansökningar af Handelssocieteterne i Stockholm och Götheborg, till oförändradt belopp, förlängde, och 4835 års tulltaxa bibehöll dem tiils vidare. Ursprungliga afsigten med dessa förmåner var atan tvifsel att uppmuntra Svenska skeppsredare och handlande till direkt af dem tillförene icke försökt handelsgemenskeap med aflägssa länder och derigenom bereda en ny afsättning af Svenska produkter. Sålunda tillkomna såsom tillfälliga premier för nya handelsgrenvars öppnande och i sitt upphof begränsade genom den för hanmdelskompagnierna bestämda oktroijtid, böra de icke för bestandigt fortfara, hälst sedan, genom afslutade fördrag, samma förmåner, som för inhemska fartyg äro beviljåde, tillkomma flera främmende nationers fartyg, hvaremot Svenska fartyg nu äga ett utvidgadt tillfälle till sysselsättning genom fragtfart på åtskilliga aflägspare länder. Det kan ej bestridas, att tullindringarne, nu egentligen beräknade på införseln af såkallade kolonialvaror, hvilkas förbrukning åriigen tillväxer, gifva åt handeln en konstlad riktning, utan att i väsentligare mån befrämja en utförsel af Svenska produkter, som eljest icke sku!le äga rum. Sålunda företer exempelsis år 4837 Sveriges bandelssjöfart på Brasilien det resultatat: Att samma år det utskeppades direkte från Svenska hamnar 8447 skeppund stångjern. 7964 tolfter Bräder, samt ätskillige mindre partier af andra trädvaror, beck, tjära och porter, alltsammans i Brasihern uppskattadt till ett värde af 20,922 L. Sterling: att under loppet af året afseglade ifrån Bra