Vid 25:te Ö, angående behandlingen af gods,
som under transporten tagit skada, anmärktes, dels
att bestämd föreskrift saknades, om godset till för-
säljning å auktion bör utbjudas såsom oförtulladt
eller förtu!ladt, dels att någon preskriptionstid icke
vore fastställd för reklamerande från godsägeres
sida af ifrågavarande undantags behandling. I bå-
dadera bänseenden föreslogos derföre bestämda
stadganden, och då först berörda fråga stod i oskilj-
aktigt sammanhang med ordningen för strandade
varors tull behandling, samt ojägerheter ej sällan
försports af de härom meddelade föreskrifters ofull-
ständighet, sedan med Dykeri- och Bergnings-
kompaniets upphörande, flere af förut gällande regle-
mentariska stadganden i denna del förlorat sin til-
lämplighet, ansågo sig kommitterade derjemte bö-
ra, rörande behandlingen af dessa ärenden, för så
vidt de ankomma på tullförvaliningens direkta
handläggning, föreslå sådana ordnrings- och kon-.
trollstadganden, som ändamålet påkallade, för att
genom iatagandet de:af bland Tulltaxe-underrät-
telserna tiena så väl förvaltningen, som trafikeran-
de till efserrättelse.
Sedan under öfverläggningen om de allmänna
grunderna för Tulltaxe-förslaget, kommitterade funm-
nit det vara af väsendtlig vigt, att städernas tolag
och andra dem på vissa varor beviljade afgifter
värda i öfverensstämmelse med dessa grunder reg-
lerade, så och med hänsigt att derigenom tillika
bereda lättnad för trafiken, samt på de skäl i öf-
rigt, som i det underdåniga betänkandet kommo
att närmare utvecklas, assåzo kommitterade, som
bärvid togo kännedom af de uti nådig remiss af
den 23 sistlidne April öfverlemnade bandlingar, an-
gående Handlanden 0O. Söderströms underdåniga
berörde dag i nåder afgjorda besvär, i fråga om
beräkningen af tolagsafgiften för från Norge iskom-
mande fiskvaror, sig böra i underdänighet tillstyr-
ka den förändring med uppbörden af ifrågavarande
afgifter, att desamma, procentvis å tullafgifterna
beräknade, må genom Tullverkets försorg indrifvas
och redovisas, emot ersättning till städerna genom
utassignering från tullmedlen efter de grunder, som
i sammanhang med den förestående allmänna reg-
leringen af berörde kommunal-afgifter kunde blif-
va fastställda; och skulle imedlertid 27:de S af
Tare-underrättelserna erhålla en härefter lämpad
redaktion.
Vid granskning af 30:de uppstod fråga, huru-
vida under närvarande omständigheter skäl vore
för handen, att tillstyrka fortfarandet af den ge-
aom nämnde stadgade lindring i införselsafgif-
terna för varor från ransatlantiska hamnar, eiler
om i häsdelse af dess ortfarande, någen modifica-
tion derutinnan icke sh iligen må äga rum,
Ordföranden Hr Presidenten Skogman anförde i
afseende. härpå:
De Svenska sjöfarten på aflägsnare länder tills
vidare beviljade förmåner af lindring i tull samt
afgift till handels och sjöfarts fonden hafva sin upp-
rinnelse i de uteslutande privilegier på handeln
med Ostindien, samt med Westindien och Norra
Amerika, som voro serskilda kompagnier förunnade.
Dessa priviliger upphörde för händeln med Ve-
stindien och Norra Amerika år 1805, för den med O-
stindien år 1814, men de serskilda förmåner, som
Ostindiska och Vestindiska kompagnierna hade åt-
njutit, blefvo med vissa föräsdringar bibehåline för
Svenska fartyg, som idkade direkt handel på be-
rörde länder, och de utsträcktes först år 1808 till
hande!n på Brasilien och derefier år 1822 till han-
deln med länder i Södra Amerika.
Sedermera hafva bestämmelserna om ifrågava-
rende lindringar biifvit intagne i de tid efter an-
nan utfärdade tu!ltaxerna.
Uti 4826 års tulltaxa förklarades lindringarna ä-
ga rum endast under tre år ifrån och med år 1826,
och enligt 4830 års tulitaxa skuile de utgå till för-
ut bestämda procentbelopp till slutet af år 1831,
så minskes till hälften och alldeles upphöra vid
slutet af år 1833. De blefvo likvä!, uppå serskil-
da underdåniga ansökningar af Handelssocieteterne
i Stockholm och Götheborg, till oförändradt belopp,
förlängde, och 4835 års tulltaxa bibehöll dem tiils
vidare.
Ursprungliga afsigten med dessa förmåner var
atan tvifsel att uppmuntra Svenska skeppsredare
och handlande till direkt af dem tillförene icke
försökt handelsgemenskeap med aflägssa länder och
derigenom bereda en ny afsättning af Svenska pro-
dukter. Sålunda tillkomna såsom tillfälliga premier
för nya handelsgrenvars öppnande och i sitt upphof
begränsade genom den för hanmdelskompagnierna
bestämda oktroijtid, böra de icke för bestandigt
fortfara, hälst sedan, genom afslutade fördrag, sam-
ma förmåner, som för inhemska fartyg äro beviljå-
de, tillkomma flera främmende nationers fartyg,
hvaremot Svenska fartyg nu äga ett utvidgadt till-
fälle till sysselsättning genom fragtfart på åtskilli-
ga aflägspare länder.
Det kan ej bestridas, att tullindringarne, nu e-
gentligen beräknade på införseln af såkallade ko-
lonialvaror, hvilkas förbrukning åriigen tillväxer,
gifva åt handeln en konstlad riktning, utan att i
väsentligare mån befrämja en utförsel af Svenska
produkter, som eljest icke sku!le äga rum. Sålun-
da företer exempelsis år 4837 Sveriges bandels-
sjöfart på Brasilien det resultatat:
Att samma år det utskeppades direkte från Sven-
ska hamnar 8447 skeppund stångjern. 7964 tolfter
Bräder, samt ätskillige mindre partier af andra träd-
varor, beck, tjära och porter, alltsammans i Bra-
sihern uppskattadt till ett värde af 20,922 L. Ster-
ling: att under loppet af året afseglade ifrån Bra-