ör BE ooo ooo nas till förhöjning uti nästan alla statens utgifter, hvilket just genom den storlek, hvaruti staten vanligen tilltages, så afskråcker, att ofta verkliga behof af tillökning förbises. Så har t. ex. fråga förut varit å bane att erhålla nya anslag för en tillökning af hufvudstadens garnison, ehuru denna fråga då måste öfvergifvas. Nu åter, då några kuäckta fönsterrutor varit tillräckliga att påkalla en förstärkning af garnisonen, torde förslaget att öka den ej längre såsom förut qväfvas i födseln. I allt fall torde man utan fara för misstag kunna antaga, att just den summa, som ibland General-adjutantens för armeens förslag, i och för beholven på tredje hufvudtiteln till rättelse vid sista statsregleringea, upptogs såsom erforderlig för beständig förstärkning af hufvudstadens garni son med en viss del af indelta armåcen, eller 65,800 Rdr, var densamma som af Riksgäldskontoret på ett af kreditiven mot slutet af förra året fordrades för att, som det troddes, dermed bestrida kostnaden i och för den tillfälliga garnisonsförstärkningen i hufvudstaden under den tid, då trenne gardes-regementer och ett helt artilleri-regemente, Borgerskapets kavalleri och stadens egna vaktkorpser oberäknade, befunnos otillräcklige att skingra några af vederbörandes egna mesyrer föranledda folkskockningar, hvilkas anförare ej ägde andra anfallsoch försvarsvapen än korta kappor och cigarrer,. Svårligen lärer kunna bestridas, att om ingen tryckfrihet funnits i Sverige, hade dessa uppträden icke heller ägt rum;) men att härifrån eller från de serskilda omständigheter, som framkallat dessa uppträden, vilja hemta skäl till inskränkning uti tryckfriheten, är lika så hårdraget, som att beskylla dennz2 äfven för det blod, som sednare flöt vid Stadsbuset. Skulle dessutom allt stort, nyttigt och ädelt fördömas för dess möjliga missbruk, hvad skulle blifva qvar t. ex. af makt, anseende och företräde? Facit af det goda eller onda, tryckfriheten åstadkommit, kan icke i siffertal uppstäl-. las; men det vissa är, att Svenska folket icke låter påtruga sig någon minskning uti den del af dess konstitutionella rättigheter den lagbundna, fria pressen innefattar. Förgälves skola derföre framställningar, de må nu iklädas hvad färg eller drägt som heldst, vid en blifvande riksdag göras om behofvet af strängare tyglar på pressen; ty den stora allmänheten lefver trygg i den öfvertygelsen, att just den fria pressen i sig innebär en tygel emot våld och oförrätt och att sanningen genom den letar sig väg, den må hafva aldrig så många klippor och skär att passera. — Representationea har dessutom en gång låtit dagtinga med sig i fråga om tidningspressen, då den år 4842 lät beveka sig al väl taligheten att medgifva indragningsmakten. Det stod i den öfvertalandes makt att lufsa en återgång, då den förespeglade faran var öfverstånden, men ej att i sin lifstid honorera detta löfte. ZN Bland de ämnen af mera underordnadt slag, som visa sig såsom föremål för representationens öfvervägande, förekomma sannolikt flere, som stå i nära sammanhang med privatbanksväsendet. Det tål ingen tvifvel, att ju regeringen söker begagna sin nästan oinskränkta lagstiftningsrätt härom, såsom ett nytt medel att utöofva sitt inflytande. Endast tiden kan ådagalägga i hvad mån det kan blifva möjligt att härifrån leda sig till ett återupptagande af den afklippta tråden om regeringens välde öfver riksbankens angelägenheter. Då frågan om näringsfriheten, i stället att, enligt löfte, straxt efter förra riksdagens slut blifva afgjord, så snart Kommerskollegium afgifvit sitt slutliga yttrande och för:1:g, ännu hefinner siz in statu quo, vill det synas, som ännu mera på detta fält vore att experimentera, och att således regeringen, icke nöjd med kollegii förslag till näringslagar, än en gång skulle vilja vädja till representationen, ehuru denna tillräckligt ådagalagt, att den med sin nuvarande sammansättning är urståndsatt att komma till något enhälligt beslut i ett ämne, hvari den ena fjerdedelen af representationen eller borgareståndet städse skall hafva sitt serskilda votum, hvarmed det anser sitt bestånd ) Utan tryckfrihet hade nemligen denna gång hvarken Herrar kanslererre Nerman och Hartmansdorff eller presidenten och den namnkunnige d. — Hindheekeka divisionen i Svea Hofrätt fått rr Å om — -——-— J—