ör BE ooo ooo
nas till förhöjning uti nästan alla statens utgif-
ter, hvilket just genom den storlek, hvaruti
staten vanligen tilltages, så afskråcker, att ofta
verkliga behof af tillökning förbises. Så har t.
ex. fråga förut varit å bane att erhålla nya an-
slag för en tillökning af hufvudstadens garnison,
ehuru denna fråga då måste öfvergifvas. Nu
åter, då några kuäckta fönsterrutor varit till-
räckliga att påkalla en förstärkning af garniso-
nen, torde förslaget att öka den ej längre så-
som förut qväfvas i födseln. I allt fall torde
man utan fara för misstag kunna antaga, att
just den summa, som ibland General-adjutan-
tens för armeens förslag, i och för beholven på
tredje hufvudtiteln till rättelse vid sista stats-
regleringea, upptogs såsom erforderlig för be-
ständig förstärkning af hufvudstadens garni
son med en viss del af indelta armåcen, el-
ler 65,800 Rdr, var densamma som af Riks-
gäldskontoret på ett af kreditiven mot slutet af
förra året fordrades för att, som det troddes,
dermed bestrida kostnaden i och för den till-
fälliga garnisonsförstärkningen i hufvudstaden
under den tid, då trenne gardes-regementer och
ett helt artilleri-regemente, Borgerskapets ka-
valleri och stadens egna vaktkorpser oberäkna-
de, befunnos otillräcklige att skingra några af
vederbörandes egna mesyrer föranledda folk-
skockningar, hvilkas anförare ej ägde andra an-
falls- och försvarsvapen än korta kappor och
cigarrer,.
Svårligen lärer kunna bestridas, att om in-
gen tryckfrihet funnits i Sverige, hade des-
sa uppträden icke heller ägt rum;) men
att härifrån eller från de serskilda omständighe-
ter, som framkallat dessa uppträden, vilja hem-
ta skäl till inskränkning uti tryckfriheten, är
lika så hårdraget, som att beskylla dennz2 äfven
för det blod, som sednare flöt vid Stadsbuset.
Skulle dessutom allt stort, nyttigt och ädelt för-
dömas för dess möjliga missbruk, hvad skulle
blifva qvar t. ex. af makt, anseende och före-
träde? Facit af det goda eller onda, tryckfri-
heten åstadkommit, kan icke i siffertal uppstäl-.
las; men det vissa är, att Svenska folket icke
låter påtruga sig någon minskning uti den del
af dess konstitutionella rättigheter den lagbundna,
fria pressen innefattar. Förgälves skola derfö-
re framställningar, de må nu iklädas hvad färg
eller drägt som heldst, vid en blifvande riks-
dag göras om behofvet af strängare tyglar på
pressen; ty den stora allmänheten lefver trygg
i den öfvertygelsen, att just den fria pressen i
sig innebär en tygel emot våld och oförrätt
och att sanningen genom den letar sig väg, den
må hafva aldrig så många klippor och skär att
passera. — Representationea har dessutom en
gång låtit dagtinga med sig i fråga om tidnings-
pressen, då den år 4842 lät beveka sig al väl
taligheten att medgifva indragningsmakten. Det
stod i den öfvertalandes makt att lufsa en å-
tergång, då den förespeglade faran var öfver-
stånden, men ej att i sin lifstid honorera detta
löfte. ZN
Bland de ämnen af mera underordnadt slag,
som visa sig såsom föremål för representationens
öfvervägande, förekomma sannolikt flere, som
stå i nära sammanhang med privatbanksväsen-
det. Det tål ingen tvifvel, att ju regeringen sö-
ker begagna sin nästan oinskränkta lagstiftnings-
rätt härom, såsom ett nytt medel att utöofva
sitt inflytande. Endast tiden kan ådagalägga i
hvad mån det kan blifva möjligt att härifrån
leda sig till ett återupptagande af den afklipp-
ta tråden om regeringens välde öfver riksban-
kens angelägenheter.
Då frågan om näringsfriheten, i stället att,
enligt löfte, straxt efter förra riksdagens slut
blifva afgjord, så snart Kommerskollegium af-
gifvit sitt slutliga yttrande och för:1:g, ännu
hefinner siz in statu quo, vill det synas, som
ännu mera på detta fält vore att experimente-
ra, och att således regeringen, icke nöjd med
kollegii förslag till näringslagar, än en gång
skulle vilja vädja till representationen, ehuru
denna tillräckligt ådagalagt, att den med sin
nuvarande sammansättning är urståndsatt att
komma till något enhälligt beslut i ett ämne,
hvari den ena fjerdedelen af representationen
eller borgareståndet städse skall hafva sitt ser-
skilda votum, hvarmed det anser sitt bestånd
) Utan tryckfrihet hade nemligen denna gång hvar-
ken Herrar kanslererre Nerman och Hartmans-
dorff eller presidenten och den namnkunnige d.
— Hindheekeka divisionen i Svea Hofrätt fått
- rr Å om - — - - -—- —-— J—