dig mans Han står riera eisam och utan re. lationer än da fleste, Har han någon önskar qvar, inskränker den sig sannolikt til den gan ska lofliga, till och med hedrande att få följa sitt eget sinne, så vidt det kan förenas mec belgd af rikets grundlagar, dem han filiugt stu. derat och skipat och med vördnad för den ko. nung hen sjelf varit med om att välja. All det:a är allmänt kändt och ertändt. Deri från Gen stora tryggheien på alla sidor vil hans att vioden personligket och tenkan, vissbetan, för da,en, ofran eller nedanifsån, är vun tande deroppi. Får det förutsättas, att IH: Ullberg tiger Talmansstolen i BorgareStåndet, är det sihert, att han tager med sig såsom Sekretera re sin bepröfvade vän uch kamrat, som lika ltet kan uttröttas som hen sjelf. När detta är sagdt, är äfven uttatadt Lagman Runeberghs namn. Man klan om dem nästan säga, att de tu äro ett, eller åtminstone, at de äro ett per tillsammans. Skulle åter Ir Uilberg, a! år och ära mitt, ej wilja än en gång bestiga vädjobanan, faller det sig svårt att finna någon i hans ställe. Viscerligen gjorde Hr Wiik sitt första inträde vid förra Riksdagen, både såsom rep:esentant och vice Talman, gan-ka lysande, så att han förvärfvade Konungens nåd och, man kan åtminstone säga, sitt Stånds uppmärksamhet. Att den föria är i fortferande och i tiltagande, derom vittnar det nadsbevis han efter Riksdagen emottagit, jemte flere omständigheter; men Ståndets uppmärbsambet idrog ban sig mera genom humanttet än gerom stämmighet i tinkesätt. Det är att frukta, att He Wik såsow Talian skulle blifva i s kuad af den hårda panna, som erfordras att ta emot den rörelse framåt, hvaraf BrgareStindet isynnerhet besväras, eller, med acdia ord, Hr Wijk torde med allt sitt sjelfförvärfvade sätt att vara, icke besitta den öfverlögsenhet i takt, som höfves den, hvilken skall leda BB: gareStåndets förbandlingar, utan att lita Ufverrumpla sig. Måbända konsidererar regeringen detta och vänder sig åt annat håll, svårt nog att finna, då man väl, åtminstone för skenets skull, ännu någon tid måste billa sig inom antalet af dem, som ä:o valberättigade eller valbara inom BorgareStåndet, ehuru gruntHagen ingenting derom bjuder. Valet al vice Talman är mindre maktpåliggande. Väl använet, kan det begagnas att förvärfva :1egeringen någon, mer eller mindre ovilkorlig, snbängare af dess öuskningar. I lyckligaste faltet, eller om det föll på någon, som redan ägde BorgareStåndets odelade förtroende, kunde det blifva ett medel att ål Stindet bilda en föreningspunkt. i fyr (Forts. följer). RENEE