dig mans Han står riera eisam och utan re.
lationer än da fleste, Har han någon önskar
qvar, inskränker den sig sannolikt til den gan
ska lofliga, till och med hedrande att få följa
sitt eget sinne, så vidt det kan förenas mec
belgd af rikets grundlagar, dem han filiugt stu.
derat och skipat och med vördnad för den ko.
nung hen sjelf varit med om att välja. All
det:a är allmänt kändt och ertändt. Deri
från Gen stora tryggheien på alla sidor vil hans
att vioden
personligket och tenkan, vissbetan,
för da,en, ofran eller nedanifsån, är vun
tande deroppi.
Får det förutsättas, att IH: Ullberg
tiger Talmansstolen i BorgareStåndet, är det
sihert, att han tager med sig såsom Sekretera
re sin bepröfvade vän uch kamrat, som lika l-
tet kan uttröttas som hen sjelf. När detta är
sagdt, är äfven uttatadt Lagman Runeberghs
namn. Man klan om dem nästan säga, att de
tu äro ett, eller åtminstone, at de äro ett
per tillsammans. Skulle åter Ir Uilberg, a!
år och ära mitt, ej wilja än en gång bestiga
vädjobanan, faller det sig svårt att finna någon
i hans ställe. Viscerligen gjorde Hr Wiik sitt
första inträde vid förra Riksdagen, både såsom
rep:esentant och vice Talman, gan-ka lysande,
så att han förvärfvade Konungens nåd och, man
kan åtminstone säga, sitt Stånds uppmärksam-
het. Att den föria är i fortferande och i til-
tagande, derom vittnar det nadsbevis han ef-
ter Riksdagen emottagit, jemte flere omstän-
digheter; men Ståndets uppmärbsambet idrog
ban sig mera genom humanttet än gerom
stämmighet i tinkesätt. Det är att frukta, att
He Wik såsow Talian skulle blifva i s kuad
af den hårda panna, som erfordras att ta
emot den rörelse framåt, hvaraf BrgareStindet
isynnerhet besväras, eller, med acdia ord, Hr
Wijk torde med allt sitt sjelfförvärfvade sätt att
vara, icke besitta den öfverlögsenhet i takt,
som höfves den, hvilken skall leda BB: gare-
Ståndets förbandlingar, utan att lita Ufverrum-
pla sig. Måbända konsidererar regeringen det-
ta och vänder sig åt annat håll, svårt nog att
finna, då man väl, åtminstone för skenets skull,
ännu någon tid måste billa sig inom antalet af
dem, som ä:o valberättigade eller valbara in-
om BorgareStåndet, ehuru gruntHagen ingenting
derom bjuder. Valet al vice Talman är min-
dre maktpåliggande. Väl använet, kan det be-
gagnas att förvärfva :1egeringen någon, mer eller
mindre ovilkorlig, snbängare af dess öuskningar.
I lyckligaste faltet, eller om det föll på någon,
som redan ägde BorgareStåndets odelade för-
troende, kunde det blifva ett medel att ål Stin-
det bilda en föreningspunkt.
i fyr
(Forts. följer).
RENEE