nd den ilsILT TIL Ulla 11UBIAIL LE ULLIUTCradt, kanhärda med Durham eller Normanby i spetsen, träda i dess ställe. Det är i synnerhet den sistnämnde Tories frukta, hvilket bäst synes af den, eljest någorlunda moderate, IHertigens af Wellington häftiga utfall mot honom. . Engelsk Parlaments-scen. I Öfverhusets session d. 47 Juni föreföll ett temligen sällsamt uppträde. Lord Brougbam hade föreslagit tredje läsningen af sin ölbill. Lorderne Wrottesley, Salisbury och Westminster voro deremot, emedan ölhusens minskning endast skulle föröka bränvins-minuteringsställena och att indragningen af näringsrättigheterna vore en obillighet emot deras innehafvare. Andre pärer understödde väl billen, reen föreslogo vissa modifikationer. Lord Melbourne medgaf, att den bestående öllagen visserligen bade sina brister, men ville icke medgifva, att hon inverkat så ofördelaktigt på de lägre folkklassernas seder, som man påstått. Skilnaden emellan ölhusen och de vanliga värdshusen kunde likväl omöjligen vara så stor, derföre, att de ena fingo sina licenser från en magistrat oeh de andra från accis-byrån. Man påstår, att tjufvar hålla sina sammankomster i ölhusen, men om de afskaffades, så kunde de väl ändå samlas på andra ställen. (Hör!) Ministern trodde, att välförvärfvade rättigheter genom denna bill komme att lida hetydligt intrång, och att statskassan, som genom ölförsäljningslicenser hade en årlig inkomst af 1353,000 L. sterl. skulle mycket förlora. Bättre, än hvarje sådan lag vore, att bekläda magistraterna med vidsträcktare fullmakter till polisens handhafvande. Den förevarande billens antagande syntes honom hvarken klokt eller nyttigt. Härpå svarande lord Brougham sålunda: cÄnnu aldrig har jag öfver någon fråga, på något ställe eller al någon person hört ett tal, som röjt en så fullkomlig okunnighet, rörande det ämne, hvarom fråga var, som det vi nu nyss förnummit. (Skratt.) Jag säger detta med all möjlig aktning. (Skratt.) Gafs det väl någonsin en sådan förvirring i begreppen, som denna min ädle väns, hvilken påstår, att emeilan ett af accis-byrån och ett af magistraten licentieradt ölhus icke är någon skilnad? Det är den största skilnad i verlden! Min ädle — jag kan ej tillägga: och lärde — således min ädle och olärde vän, (Skratt) min ädle och okunnige vän (Högljudt skratt) tyckes bafva förvillat sig om ordet licentiera. Den ädle vizcounten torde tillåta mig underrätta honom, att skilnaden mellan ett af accis-byrån och ett af magistraten licentieradt ölhus är den, att i det ena husheallas väl och i det andra Niderligt. Min bill åsyftar ingenting annat än att älerföra landets lag till sin gamla ståndpunkt. Mylords,, tillade Lord Brougbam, cjag anmärker med ledsnad den likgiltighet, hvarmed detta ämne behandlas. Jag är icke van att dölja mina afsigter öfver deras lordskaper och edert förfarande. J älsken utan tvifvel god ordning i landet; folkets sedlighet ligger eder mycket om hjertat; men det ges nägot, som J vida mer älsken, som vida mer ligger er om bjertat. (Hör!) Nu, mellan kl. 7 och 8 om aftonen, är en ganska kritisk tidpunkt för deras lordskaper. (Skratt.) Visserligen viljen J se lasten hämmad och dygden befriad; men något visst annat ligger er mer om bjertat än all dygd; för ett visst annat ting känner den ädleaste delen i deras lordskapers ädla konstitution en vida ädlare sympati. (Hör! och skratt.) Och mylords! (Brougham vände härvid sin skälmaktiga blick åt biskopsbänken, hvarpå tvänne prelater sutto.) Tyvärr träffar min anmärkning i lika grad de andlige som de veridslige ledamöterne af ert ädla Hus. (Okadt skratt.) De högvördigste prelaterne, de förklarade vårdarne och beskyddarne af folkets moralitet, huru oupphörligt hafva de icke ifrat mot den nu bestående ölakten! Huru hafva de icke med värma ropat: aFör Guds skull afskaffen ölbusen. ae göra våra läror och predikningar (preaching and teaching) fruktlösa. Enligt desse högvördige dignitärers uppmaningar framträdde jag, lemnade mig som verktyg i desse sedeuppsyningsmäns händer, och pu — — — af alla de sex och tjugu biskoparne, hafva just jamt två kuonat förmå sig till den försakelse, att uppoffra sin middag, sin omsorg om buken, om buken, som är deras Gud — — — (Till ordningen! till ordningen!)