nd den ilsILT TIL Ulla 11UBIAIL LE ULLIUTC-
radt, kanhärda med Durham eller Normanby i
spetsen, träda i dess ställe. Det är i synner-
het den sistnämnde Tories frukta, hvilket bäst
synes af den, eljest någorlunda moderate, IHer-
tigens af Wellington häftiga utfall mot honom.
. Engelsk Parlaments-scen.
I Öfverhusets session d. 47 Juni föreföll ett
temligen sällsamt uppträde. Lord Brougbam
hade föreslagit tredje läsningen af sin ölbill.
Lorderne Wrottesley, Salisbury och Westmin-
ster voro deremot, emedan ölhusens minskning
endast skulle föröka bränvins-minuteringsställena
och att indragningen af näringsrättigheterna
vore en obillighet emot deras innehafvare.
Andre pärer understödde väl billen, reen före-
slogo vissa modifikationer. Lord Melbourne
medgaf, att den bestående öllagen visserligen
bade sina brister, men ville icke medgifva, att
hon inverkat så ofördelaktigt på de lägre folk-
klassernas seder, som man påstått. Skilnaden
emellan ölhusen och de vanliga värdshusen
kunde likväl omöjligen vara så stor, derföre,
att de ena fingo sina licenser från en magi-
strat oeh de andra från accis-byrån. Man på-
står, att tjufvar hålla sina sammankomster i
ölhusen, men om de afskaffades, så kunde de
väl ändå samlas på andra ställen. (Hör!) Mi-
nistern trodde, att välförvärfvade rättigheter
genom denna bill komme att lida hetydligt in-
trång, och att statskassan, som genom ölför-
säljningslicenser hade en årlig inkomst af
1353,000 L. sterl. skulle mycket förlora. Bättre,
än hvarje sådan lag vore, att bekläda magistra-
terna med vidsträcktare fullmakter till poli-
sens handhafvande. Den förevarande billens
antagande syntes honom hvarken klokt eller
nyttigt.
Härpå svarande lord Brougham sålunda: cÄn-
nu aldrig har jag öfver någon fråga, på något
ställe eller al någon person hört ett tal, som
röjt en så fullkomlig okunnighet, rörande det
ämne, hvarom fråga var, som det vi nu nyss
förnummit. (Skratt.) Jag säger detta med all
möjlig aktning. (Skratt.) Gafs det väl någon-
sin en sådan förvirring i begreppen, som denna
min ädle väns, hvilken påstår, att emeilan ett
af accis-byrån och ett af magistraten licentie-
radt ölhus icke är någon skilnad? Det är den
största skilnad i verlden! Min ädle — jag kan
ej tillägga: och lärde — således min ädle och
olärde vän, (Skratt) min ädle och okunnige
vän (Högljudt skratt) tyckes bafva förvillat
sig om ordet licentiera. Den ädle vizcounten
torde tillåta mig underrätta honom, att skil-
naden mellan ett af accis-byrån och ett af
magistraten licentieradt ölhus är den, att i det
ena husheallas väl och i det andra Niderligt.
Min bill åsyftar ingenting annat än att äler-
föra landets lag till sin gamla ståndpunkt. My-
lords,, tillade Lord Brougbam, cjag anmärker
med ledsnad den likgiltighet, hvarmed detta
ämne behandlas. Jag är icke van att dölja
mina afsigter öfver deras lordskaper och edert
förfarande. J älsken utan tvifvel god ordning
i landet; folkets sedlighet ligger eder mycket
om hjertat; men det ges nägot, som J vida
mer älsken, som vida mer ligger er om bjer-
tat. (Hör!) Nu, mellan kl. 7 och 8 om afto-
nen, är en ganska kritisk tidpunkt för deras
lordskaper. (Skratt.) Visserligen viljen J se
lasten hämmad och dygden befriad; men något
visst annat ligger er mer om bjertat än all
dygd; för ett visst annat ting känner den ädlea-
ste delen i deras lordskapers ädla konstitution
en vida ädlare sympati. (Hör! och skratt.) Och
mylords! (Brougham vände härvid sin skälm-
aktiga blick åt biskopsbänken, hvarpå tvänne
prelater sutto.) Tyvärr träffar min anmärk-
ning i lika grad de andlige som de veridslige
ledamöterne af ert ädla Hus. (Okadt skratt.)
De högvördigste prelaterne, de förklarade vår-
darne och beskyddarne af folkets moralitet,
huru oupphörligt hafva de icke ifrat mot den
nu bestående ölakten! Huru hafva de icke med
värma ropat: aFör Guds skull afskaffen ölbu-
sen. ae göra våra läror och predikningar (prea-
ching and teaching) fruktlösa. Enligt desse
högvördige dignitärers uppmaningar framträdde
jag, lemnade mig som verktyg i desse sede-
uppsyningsmäns händer, och pu — — — af
alla de sex och tjugu biskoparne, hafva just
jamt två kuonat förmå sig till den försakelse,
att uppoffra sin middag, sin omsorg om buken,
om buken, som är deras Gud — — — (Till
ordningen! till ordningen!)