AlL JIALLD MITVIRvV BUR M MPH Ör 0 ooo 8 lagen föreskrifna fem dagarne, efter sedan han af presidenter erhållit underrättelse om, att han blifvit ställd under åtal, för att kunna appellera häremot. Sedan detta beslut var alkunnadt, tillsade presidenten Barbes att uppstiga. Härtill svarade denne: aJag stiger icke upp, för att svara på er ingvisition. Om icke flere än jag voro invecklade i saken, skulle jag endast uppstå för att protestera mut edra juridiska tilltog. Jag skulie anropa ert samvete och erinra er, att J här icke bören framträda som domare, utan som statsmän, att förfoga öfver edra politiska motståndares öde. Men då den 42 Maj lemnat er flere fångar, då många af dem sitta vid min sida och ännu flera torde komma, så har jag en pligt att uppfylla. Jag förklarar således, att desse medborgare den 42 Maj kl. 3 eft. m. ingenting visste om vårt förehafvande att angripa regeringen. De voro sammankallade af kommitieen, utan att känna anledningen, oeh trodde, att blott en revy skulle hållas öfver dem. Först då de infunno sig på bestämd ort, dit vi förut låtit skaffa ammunition, och der vi vetat förse oss med vapen, då först gaf jag dem vapen i hand och befallde dem marschera. Desse medborgare hafva således blifvit hänförde, al en moralisk makt tvungae, att lyda befallningen. Enligt min tanka äro de oskyldige. — Jag tror, att denna förklaring bör inför er äga någon vigt, ty jag för min delärnar icke draga någon fördel deraf. Jag förklarar, att jag var en af föreningens hufvudmän; att jag var den, som anordnat strider och förberedt alla medel till utförandet; att jag tagit del i striden och att jag slagits med edra trupper; men om jag åtager mig den allmänna ansvarigheten för allt, så måste jag deremot från mig afvälta ansvaret för vissa enskilda handlingar, som jag hvarken tillstyrkt, anbefallt eller gillat. Jag talar om bandlingar af grymhet, som moralen förkastar, och som anföras i anklagelseakten. Hit räknar jag löjtnant Drouineaus mord, med öfverläggning och försåt. Det är ej till er jag säger detta; J ären ej benägna att tro mig, ty I ären mine fiender. Jag säger det, på det att mitt fädernesland, på det hela Frankrike må höra det. Det är en handling, hvartill jag hvarken är skyldig eller i stånd. Om jag dödat denna officer, så skulle jag dödat bonom i öppen, jemlik strid, med lika vapen, med lika fördelning af stridsfält, väg och sol. Jag har ej mördat honom; det är en smädelse, hvar-! igenom man vill svärta en kämpe för folkets sak. Detta är allt, hvad jag har att säga; jag kan äfven tillägga, att jeg icke dödat löjtnant Drouineau. Dessutom förklarade den azklagade, att man med orätt tillskrifvit föreningen utgifvandet af Moniteur republicain, emedan bon väl aktat sig för att på förhand tillkännagifva, att man ärnade marchera mot regeringen, såsom det skett i Moniteuren, om hvilien föreningen ingenting känner. Bonnet hade ej tillhört föreningen, utan hestämdt afvisat de förslag, som på Barbess befallning gjorts honom. Lika litet hade Nouguts varit med deri. Presidenten anmärkte, alt denna förklaring )kväl ieke kunde frikalla honom från skyldigheten att svara på hans frågor. Barbes: Jag nar icke göra det. Jag har sagt er allt, och mitt hufvud borgar för mig; att vidare fråga mig, tjenar till ingenting. När en person har förklarat, att han är ehef för en insurrektien, att han uttämkt och förberedt anfailsmedlien, Ä han med väpnad hand kämpat mot regeringen, slagits med dess trupper, så tänker jag, ä det torde vara nog. Presidenten: Ni förnekar en del af anklagelsen, den om Drouineaus mord: det ligger således i ert eget intresse att svara, åtminstone rörande denna punkt. Bardos: ,För sådant ändamål skulle jag behöfva ingå i allt för många detaljer; också har jag endast derföre protesterat emot löjtnant Drouipeaus mord, emedan det är en handling, som skulle befläcka min karakter; men jag har ej gjort det, för att försvara mig inför mina domare, ty jag erkänner dem ej som sådana. Du äro mina fiender, och jag öfveriomnar milt hufvud åt dem.a Presidenten: cleke desto mindre måste jag ställa mina frågor till er, ni må svara derpå eller ej. Barbis: Ieg skall ej säger er det förut, svara på någon enda; jag på det ni ej måtte bemöda er förgäfves.n Han förblef äfven trogen denna förklaring, ty sedan presidenten gjort en mängd frågor och väntat några ögonblick på svar vid hvar ———— ——-— .A—-—-—-—— — — — — — — — ——-O?——L— — ———— ——— !X ?z———