AlL JIALLD MITVIRvV BUR M MPH Ör 0 ooo 8
lagen föreskrifna fem dagarne, efter sedan han
af presidenter erhållit underrättelse om, att
han blifvit ställd under åtal, för att kunna ap-
pellera häremot. Sedan detta beslut var al-
kunnadt, tillsade presidenten Barbes att upp-
stiga. Härtill svarade denne: aJag stiger icke
upp, för att svara på er ingvisition. Om icke
flere än jag voro invecklade i saken, skulle
jag endast uppstå för att protestera mut edra
juridiska tilltog. Jag skulie anropa ert sam-
vete och erinra er, att J här icke bören fram-
träda som domare, utan som statsmän, att för-
foga öfver edra politiska motståndares öde. Men
då den 42 Maj lemnat er flere fångar, då
många af dem sitta vid min sida och ännu
flera torde komma, så har jag en pligt att
uppfylla. Jag förklarar således, att desse med-
borgare den 42 Maj kl. 3 eft. m. ingenting
visste om vårt förehafvande att angripa rege-
ringen. De voro sammankallade af kommitieen,
utan att känna anledningen, oeh trodde, att
blott en revy skulle hållas öfver dem. Först
då de infunno sig på bestämd ort, dit vi för-
ut låtit skaffa ammunition, och der vi vetat
förse oss med vapen, då först gaf jag dem va-
pen i hand och befallde dem marschera. Desse
medborgare hafva således blifvit hänförde, al
en moralisk makt tvungae, att lyda befallnin-
gen. Enligt min tanka äro de oskyldige. —
Jag tror, att denna förklaring bör inför er äga
någon vigt, ty jag för min delärnar icke draga
någon fördel deraf. Jag förklarar, att jag var
en af föreningens hufvudmän; att jag var den,
som anordnat strider och förberedt alla medel
till utförandet; att jag tagit del i striden och
att jag slagits med edra trupper; men om jag
åtager mig den allmänna ansvarigheten för allt,
så måste jag deremot från mig afvälta ansvaret
för vissa enskilda handlingar, som jag hvarken
tillstyrkt, anbefallt eller gillat. Jag talar om
bandlingar af grymhet, som moralen förkastar,
och som anföras i anklagelseakten. Hit räknar
jag löjtnant Drouineaus mord, med öfverlägg-
ning och försåt. Det är ej till er jag säger
detta; J ären ej benägna att tro mig, ty I
ären mine fiender. Jag säger det, på det att
mitt fädernesland, på det hela Frankrike må
höra det. Det är en handling, hvartill jag
hvarken är skyldig eller i stånd. Om jag dö-
dat denna officer, så skulle jag dödat bonom i
öppen, jemlik strid, med lika vapen, med lika
fördelning af stridsfält, väg och sol. Jag har
ej mördat honom; det är en smädelse, hvar-!
igenom man vill svärta en kämpe för folkets
sak. Detta är allt, hvad jag har att säga; jag
kan äfven tillägga, att jeg icke dödat löjtnant
Drouineau. Dessutom förklarade den azkla-
gade, att man med orätt tillskrifvit föreningen
utgifvandet af Moniteur republicain, emedan
bon väl aktat sig för att på förhand tillkänna-
gifva, att man ärnade marchera mot regerin-
gen, såsom det skett i Moniteuren, om hvilien
föreningen ingenting känner. Bonnet hade ej
tillhört föreningen, utan hestämdt afvisat de
förslag, som på Barbess befallning gjorts ho-
nom. Lika litet hade Nouguts varit med deri.
Presidenten anmärkte, alt denna förklaring
)kväl ieke kunde frikalla honom från skyldig-
heten att svara på hans frågor. Barbes: Jag
nar icke göra det. Jag har sagt er allt, och
mitt hufvud borgar för mig; att vidare fråga
mig, tjenar till ingenting. När en person har
förklarat, att han är ehef för en insurrektien,
att han uttämkt och förberedt anfailsmedlien,
Ä han med väpnad hand kämpat mot rege-
ringen, slagits med dess trupper, så tänker jag,
ä det torde vara nog. Presidenten: Ni för-
nekar en del af anklagelsen, den om Drouineaus
mord: det ligger således i ert eget intresse att
svara, åtminstone rörande denna punkt. Bar-
dos: ,För sådant ändamål skulle jag behöfva
ingå i allt för många detaljer; också har jag
endast derföre protesterat emot löjtnant Droui-
peaus mord, emedan det är en handling, som
skulle befläcka min karakter; men jag har ej
gjort det, för att försvara mig inför mina do-
mare, ty jag erkänner dem ej som sådana.
Du äro mina fiender, och jag öfveriomnar milt
hufvud åt dem.a Presidenten: cleke desto min-
dre måste jag ställa mina frågor till er, ni må
svara derpå eller ej. Barbis: Ieg skall ej
säger er det förut,
svara på någon enda; jag
på det ni ej måtte bemöda er förgäfves.n
Han förblef äfven trogen denna förklaring,
ty sedan presidenten gjort en mängd frågor
och väntat några ögonblick på svar vid hvar
———— ——-— .A—-—-—-—— — — — — — —
— ——-O?——L—
— ———— ——— !X ?z———