samtal kunnat uppsta, Itrineten Ciinra pr Samd-
ström, att han sjelf, kort förut, behagade göra
ett besök i Aftonblads-byrån vid Lilla Nyga-
tsn, vid eit tilliälle, då jemväl Flr Kapten Lin-
deberg var der närvarande. He Sandström
torde draga sig till minnes, huruvida icke han
sjelf då var den, som fällde något yttrande,
hvilket sedermera funnits reproduceradt i Mi-
perva, med det vackra uttrycket, call Farbror
Mårten icke borde låta lura sig af koalitio-
nen, och på hvilket ett lika vackert svar, ur
Mmervas egen fatabur, blifvit tillagdt. Om
en af de då närvarande sedan, händelse-
vis, kommit att tala om samma ämne med
samma person och ännu en annan vid ett
tillfälligt sammanträffande på gatan,, så var det
derföre, att hela det ifrågavarande besöket hos
Hr Grefve Anckarsvärd icke angick några hem-
ligheter; och vi öfverlate, för vår del, gerna
åt Hrir Sandström och Sucksdorff, att yttierli-
gare begagna sin öppenbjertighet, för att genom
Svenska Minerva upptäcka allt hvad de genom
ofvannämnde samtal kunna hafva fött sig be-
kant om akoalitionens, planer och verksamhet,
hvilken, så vidt vi känna, ännu icke tagit sin
början och knappt nog torde komma att göra
det. Ett sådant ytterligare expektorerande
vore så mycket intressantare, som Hrr and-
ström och Sucksdorff uppgilv2, att de redan
förut hade kännedom om koalitionen, och det
vore naturligtvis en tjenst åt allmänheten, som
så ifriga patrioter icke burde försumma, att
närmare upplysa om det askadliga, i dess
sammansättning m. m. hvarom de jemväl yt-
trat sig.
Mången skall för öfrigt, utan afseende på
uppgifternas mer el!er mindre sanningsenlighet,
utan tvifvel finna den omständigheten oförklar-
lig, ieke att Hrr Sandström och Sucksdorff
tidäfventyrs för en eller fiere omtala för dem
enskildt berättade tilldragelser, eom i sig sjelfva
icke utgöra några hemligheter, men stt desse
herrar visat sig så beredvillige, ja, man kunde
nästan säga, angelägne, att framstå offsntligen,
och med sina namns underskrift tillkännagifva
sig såsom delatörer och utspridare af ett uselt
sqvaller om yttranden af dena mest enskilda
beskaffenhet, som icke ens kunna erhålla
skandalens intresse annorlunda, än genoni ett
uppsåligt vanställande, der eit offeatligt fram-
trädande är icke af något antagligt behof,
iän mindre af någon nödvindighei påkalladt,
således omöjligen kan erhålla färgen af en på
triotisk uppuffring, eller ens mediöra nagon an-
nan våda eller martyrskap, än en andel i det
förakt, hvilket vanligen plögar åtfölja angifvare-
kallet i samma mån, som ämnet derför är lum-
pet. Det obegripligaste af allt är likväl den
obegripliga blindhet, hvarmed angilvarne vid
detta tilifälle varit slagne, då de icke varse-
blifvit det spel Minerva drifver med dem, el-
ler kunnat inse den inferneliska fröjd bon cch
hennes kotteri skulle erhålla, då det lyckades,
att locka tvänne af vederbörande hatade och
— visserligen utan skäl — äfven fruktade
personer, att utan betärkade löpa in i den
utlagda snaran och åtminstons synas inför
allmänheten i en så futlig och simpel skepnad,
att ingen i deras sällskap, icke eu gång al deras
bekanta, emellan fyra ögon kan ta:a om den
mest obetydliga enskildhet, utan äfventyr att
se det rapporteradt till deras egna fiender ceb,
under framskjutande af angifvarens villigt lä-
nade namn, i offentligt tryck vanstälgt. Det
är nemligen ganska klart, att Minerva icke
hade tilltrott sig i förevarande fall inblanda
någon bestämd personlighet såsom auktoritet
för sina anekdoter, om hon icke på förhand
hade fått löfte om något slags stöd för denra
uppgift af de båda herrarne, ehuru deras
skrift efteråt befunnits innehålla helt annat; och
Ide, eller åtminstone endera af dem, framsta
således här obestridligen, icke såsom vittnen,
utan såsom direkta angiivare hos henne, a
hvad till dem enskildt blifvit yttradt. Hvad
serskildt Hr Sandström beträffar, så måste man,
för att kunna förklara blott en liten del al
hans uppförande i detta fall, närmare känna,
icke blott detta uppbrusande och passionerade
lynne, som gör att allt annat hos honom måste
vika för ögonblickets impuls, och detta oemot-
ståndliga behof att få gilva luft åt sina känslor
i tid och otid, för hvilket han redan offrat
utsigterna för sin framtid och nu tyckes vara på
vägen alt offra en god del af sin existimation;
man borde äfven, hvad nu föreverende ka-
sus beträffar, för att kunna uppskatta värdet
deraf fullständigt, känna de närmare omstän-
digheterna vid och anledningen till Hr L. J.
Hjertas och Hr Sandströms första relation med
hvarandra för tvänne år sedan, af den sed-
narces förhålande till Aftonbladsredaktioxen un-
der den påföljande tiden, och sättet huru för-
bindelserna emellan de båda nyssnärmnde per-
sonerne å ömse sidor intill denna deg blifvit
uppfyllda. Men detaljerna häraf skulle biifva
för vidlyftiga att här relstera, och kanske är
det för närvarande nog, att vi båda — oeh
tilläfventyrs Svenska Minerva — veta huru
oo - --—