af Regeringsgatan och Jakobsgränd; i F. BASTMANS i hu-
inde Kontor till 2 sk. Banko raden. Utdelning kl. 6 e. m.
—— ———— 0
lig tryckfrihet i jemförelse med det närvara
de tillståndet. Vi, sade talaren, befinna oss
året 1839, i en period af reaktion, som knapj
tillåter en förstulen suck efter rätt i fråga o
tryckfrihet, som anser em erinran om Tysklanc
befrielsekrig, asnart sagdta för en förbrytels
Makten har imedlertid uttalat sitt ord; och un
der detta maktord måste man böja sig och de
tiilåter blott en fortsatt invändning mot de
belägringstillstånd, i hvilket Tyskland befinne
sig. Detta belägringstillstånd komme en anna:
deputerad, Welcker i en af honom anmäld mo
tion att fullständigt utveckla; föremålet för ta
larens motion vore vida iaskränktare; han vil
le blott tala om badiska pressen. Han vili
undersöka, hvilka medel statsförfattningen lem
nade vid handen, för att mot allt för godtyck
liga inskränkningar skydda frihetens enda pal
ladium, pressen. År 4834, en glänspunkt
Badens historia, hade regeringen föregått andr:
med ett hedrande föredöme och gilvit en la;
angående pressens frihet, hvarigenom bidisk:
folkets myndighet erkändes. Di öppnades ci
hänryekande utsigt och tryckfriheten dref herr.
liga blommor och frukt. Om än missbruk in
uväffade, så vore de likväl af den art, som ell.
srig kunna skiljas från frihetens bruk. Blot
någon gång indrogs en journal, oftare på grund
af vederbörandes öfverdrifua nit om föröfvad
ofog. Icke det skadliga i tryckfriheten haze
i Baden föranledt dess undergång, utan de
misshagliga; ingenting är misshagligare än scn-
ningen. Det var sanningen man genom för-
bundsdagens dom öfver vår tryckfrihetsleg vil-
le undertrycka. Det var ett mord utan all
ursäkt sf nödvändigheten. Vid de bedröfliga
förhandlingarne i kammaren 1833 rörande tryck-
frihetslagens störtande, stannade man i det slut,
att regeringen väl kunnat provisoriskt modifi-
cera denna lag, men att till en definitif modi-
fikation kamrarnes bifall, och således ett nytt
förslag erfordrades. Regeringen uppgaf då,
alt tryckfrihetslagen ägde luckor, och försäk-
rade, att man ville vara betänkt på deras fyl-
lande. På denna försäkran Jade kammaren kom-
missionens vida mer fordrande betänkande ad
acta. Regeringen hade ändock icke hållit sitt
löfte. År 4833 förnyade kammaren, på depu-
teranden Welchers motion, silt beslut, men
äfven detta förblef ouppfyldt. Inskränkningar-
ne i tryckfribeten hade ökat sig, dels genom
eensorernes oförstånd och illvilja, dels genom
regeringens föreskrifter. På landtdagen 48537,
upptog kammaren på v. Jtzsteins ivotion åter
frågan om pressen och nadlade i protokollet
en allvarlig begäran om tryckfrihetslagens full-!
komnande; men åter utan ve:kan. Pressens
tillstånd förblef tryckt och förtvinande såsom
förut. Här öfvergick talaren till regeringens
förfarande vid tryckfrihetslagens störtande och
skildrar det såsom ogiltigt, emedan det uteslöt
ständernas medverkan och sträckte sig längre
än förbundsdagens beslut i Juni 41832 fordra-
de. Icke mot förbundsdagens beslut, utan mot
regeringens åtgärder, ville talaren strida. In-
hemska angelägenheter borde alls ieke under-
kastas censuren, elier åtminsto-e denna blifva i
högsta grad mild. Den närvarande ceusuren
gjorde sig skyldig till oerhörda missbruk.
Den strök ut efter godtycke, efter ingifvelser
af ogunst eller ynnest. Vidare recenserade
talaren förbundsbeslutet med hänseende till
censurluckorne och upptsgandet af berättelser
om landständernas förhandlingar i utländska tid-
ningar, anförde en mängd händelser, der det
deputerades tal blifvit misshandladt af censurn,
och anmälde, att han hade i handom stora pa-
keter af bevis på censorernas erbarmlighet,
förvändthet och illvilja, och yttrade, att en
radikalreform af censurn vore nödvändig. Tryck-
rihet, sade han, och icke trycktvång är genom
förbundslagen och konstitutionen försäkrad. I
Wirtemberg hade ministern för utrikes ären-
ler försäkrat om censurens mildring, och ta-
aren hoppades, att man i Baden skulle följa
fterdömet. Men hvad skulle man göra, för
tt afbjelpa den närvarande odrägliga busa
;en? D2 gamla protestationerna och bönerna
unde kammaren ick2 upprepa, utan att göraj!
ig löjlig. Besvär måste anföras, icke emot
len närvarande frisinnade koaseljpresidenten,!
om ingen del ägde i fordna tilldragelser, ickel
mot individer, utan mot den af regeringen!
isade missaktning för kammarens beslut och!
jöner. En häremot riktad adress skulle med-
öra ett starkt moraliskt skydd. Att adresseni
fven behöfde andra kammarens bifall, borde;
eke hindra talaren från att föreslå den; depu-5
eradekammaren skulle säkert skänka den sitt:
delade bifall (uthållande bifall). Sedan Hri