aTHans och hans faders själar,, svarade Eiof,
estå redan inför Guds tron; man uppreste
deras scnavotter, då jag reste ifrån Stockholm.,
cÄfven hans fader,, sade Carl Gustaf. Det
var höjden af grymhet. O, qvinna, qvinneg,
kommer du i passion, så vet du ej gräns trvar-
ken för nåd eiler stränghet!,
Med tårad blick gick hjelten till skrifbordet
och uppsatte eu underdånig skrifvelse ull hen-
23 möjestät, hvaruti hon lörmälde, att en upp-
rorisk skrift fallit i hans händer, hvilken han
af sin undersålliga pligt fann sig föranlåten att
öfversända Ull sin atlernådigste drottning. Kon-
volutet förseglades, man tog sig några timmars
hvila, och meå dagens anlopp voro von der
Linde och Etof Eriksson resfardiga. Carl Gu-
staf följde dem till stranden, orafamnade Etof
Eriksson och sade skämtande: jelper vår
Herre mig på grön qvist, skall jag vål betala
dig för dina skälmstyczer. Båda sändebuden
fortsatte nu resa tillsamman, tills Elof fann
sig nödsakad att taga af till venster och skyn-
da upp åt Westeras, för att sedermera vid a-
terkoasten till Stockholm med godt samvete
kunna säga sig hafva varit hos morbror. Lo-
rentz von der Linde fortsatte deremot resan
rakt till hufvudstaden.
Christiza mottog Corl Gustafs depech i en
högst nedslagen swmesstämning. Messeniernas
brådstörtade afrättning hade väckt hos henne
de häfugaste samvetsagg och bragt till sin
största höjd hennes afsiwmak för Sverige och
dess styrelse, hvarunder likväl den qvinliga få-
fängan förbjöd henne att tillskriva sg skulden
för hvad obehagligt som händt, utan endast
det råa folket, som 6j kunde fatta hennes stor-
het och hennes idcer. Nu bief iinedlertid hen-
nes beslut att resignera oåsterkalieuigt. Tron-
följaren kallades till Westerås till en hemlig
sammankomst. Der förelade hon honom sina
vilkor för tronafsägelsen. Gerra underskref
Carl Gustaf allt, hvad som fordrades, och bi-
fogade ännu, till råga på sin artighet, en för-
nyad bör om drottningens band, hvarigerom
han skaffade Christina den tillfreds-tållelsen, att
för tionde gången få gifva bunvir en korg.
Rådet sammankalladas nu, och mwed blödande
bjerta måste dess organ, den store Oxenstjerra,
samtycka att se Gustaf Adolfs är flytta från
tronen, med det smärtsamma uttryck: Skall
det ske, så jun förr dess heldre., Så samman-
trädde ändtligen Riksdagen i Upsala, och oak-
tadt ett allmänt rop al den tillgifna, ehuru så
ifla belönade allmogen, att drottningen skulle
blifva qvar i skalmarna, medan de nog skulle
hjelpa till att skjuta på, flyttade Christina
Svenska kronan från sitt — på Carl Gustafs
hufvud.
Ena af Carl Gustafs första handlingar som
konung var, att förläna den trogna l35jtnanten
adlig sköld och skaffa honom inträde på rid-
darhuset. — Snart derpå mneslät sig monarken
att sjelf för altaret bortgilfva den vackra Ca-
tharinas hand åt majoren välborne och man-
haftige Efof Eriksson NWärnskjöld, och dagen
slutades med ett ståtligt gästabud.
- ROROSRARTENEAKITR
Pöätltoleve: TI lärdagshlaådaet ach härian af arti.
