aTHans och hans faders själar,, svarade Eiof, estå redan inför Guds tron; man uppreste deras scnavotter, då jag reste ifrån Stockholm., cÄfven hans fader,, sade Carl Gustaf. Det var höjden af grymhet. O, qvinna, qvinneg, kommer du i passion, så vet du ej gräns trvarken för nåd eiler stränghet!, Med tårad blick gick hjelten till skrifbordet och uppsatte eu underdånig skrifvelse ull hen23 möjestät, hvaruti hon lörmälde, att en upprorisk skrift fallit i hans händer, hvilken han af sin undersålliga pligt fann sig föranlåten att öfversända Ull sin atlernådigste drottning. Konvolutet förseglades, man tog sig några timmars hvila, och meå dagens anlopp voro von der Linde och Etof Eriksson resfardiga. Carl Gustaf följde dem till stranden, orafamnade Etof Eriksson och sade skämtande: jelper vår Herre mig på grön qvist, skall jag vål betala dig för dina skälmstyczer. Båda sändebuden fortsatte nu resa tillsamman, tills Elof fann sig nödsakad att taga af till venster och skynda upp åt Westeras, för att sedermera vid aterkoasten till Stockholm med godt samvete kunna säga sig hafva varit hos morbror. Lorentz von der Linde fortsatte deremot resan rakt till hufvudstaden. Christiza mottog Corl Gustafs depech i en högst nedslagen swmesstämning. Messeniernas brådstörtade afrättning hade väckt hos henne de häfugaste samvetsagg och bragt till sin största höjd hennes afsiwmak för Sverige och dess styrelse, hvarunder likväl den qvinliga fåfängan förbjöd henne att tillskriva sg skulden för hvad obehagligt som händt, utan endast det råa folket, som 6j kunde fatta hennes storhet och hennes idcer. Nu bief iinedlertid hennes beslut att resignera oåsterkalieuigt. Tronföljaren kallades till Westerås till en hemlig sammankomst. Der förelade hon honom sina vilkor för tronafsägelsen. Gerra underskref Carl Gustaf allt, hvad som fordrades, och bifogade ännu, till råga på sin artighet, en förnyad bör om drottningens band, hvarigerom han skaffade Christina den tillfreds-tållelsen, att för tionde gången få gifva bunvir en korg. Rådet sammankalladas nu, och mwed blödande bjerta måste dess organ, den store Oxenstjerra, samtycka att se Gustaf Adolfs är flytta från tronen, med det smärtsamma uttryck: Skall det ske, så jun förr dess heldre., Så sammanträdde ändtligen Riksdagen i Upsala, och oaktadt ett allmänt rop al den tillgifna, ehuru så ifla belönade allmogen, att drottningen skulle blifva qvar i skalmarna, medan de nog skulle hjelpa till att skjuta på, flyttade Christina Svenska kronan från sitt — på Carl Gustafs hufvud. Ena af Carl Gustafs första handlingar som konung var, att förläna den trogna l35jtnanten adlig sköld och skaffa honom inträde på riddarhuset. — Snart derpå mneslät sig monarken att sjelf för altaret bortgilfva den vackra Catharinas hand åt majoren välborne och manhaftige Efof Eriksson NWärnskjöld, och dagen slutades med ett ståtligt gästabud. ROROSRARTENEAKITR Pöätltoleve: TI lärdagshlaådaet ach härian af arti.