öfverforo vi floien Auiseato, förmodligen en
gren af Rio Segunda, och hunno tie mil deri-
från den betydliga gården Manzana, belägen
vid sydöstra foten at bergen, uppföre hvilka
vi nu bsgynte-stiga i vestlig riktaing fem mil
till köpingen Yriartes, belägen på östra kanten
af e2 hög slätt, öfver hvilken vi foro tie ini!
SV. till en liten flod och äter stego uppföre en
bergskedja, som här går i söder och norr, och
uppnådde dess högsta spets, som kan beräknas
till 2000 fot öfver de vestra slätterna. Från
denna punkt hade vi en brant och vild utförs-
backe i SSV. till den pittoreska och sköna Val-
le del Novo och till byn Ormillo, belägne vester
om en liten ström, som vattnar denna skogrika da!
och frambringar stor bördighet, hvarföre dalen är
starkt befolkad. Fortsättande resan åt SSV. öfver
fora vi en betydlig ström, här kaliad Rio de los Sa-
uces, och kommo, 8 mil derifrån, till byn Los Lie-
bres. Efter att hafva gått öfver ännu en betydlig
ström, Riv Quinto, som löper åt SSO, komwo vi
åter smånigom till slätten eller Pampan — den ut-
märksäde egenheten i denna del af Södra Amerika
— och passerade gårdarna Rancheria och Manau-
tial, som ligga cirka 20 mil från hvarandra, och
mellan hvilka intet vatten kan fås. Här be-
gynner släiten att blifva torr och sandig, och
de få dammarne hafva saltaktigt vatten. In-
genting finnes att hvila ögonen, utom händelsevis
ett dvärgaktigt a!garrobo-träd; och icke sällar
dör boskapen af törst. Omkring 40 mil bort-
om Rio Quinto resa sig brant på slätten två
märkliga bergskullar, kallade Et Gigante, eller
jätten, till en höjdgaf cirka 500 fot; och vid
ingången till en at dem innesluten trång dal
ligger byn Portezuela eller alilla porten,. Des-
sa berg sägas innehålla guld. Tjuge mil län-
gre fram reser man öfver den om sommaren
alltid uttorkade vida fåran till en flod, kallad
Desaguodero eller wutloppets. På dess bögra
eller vestra strand stå två hus, som hafva det
storståtliga namnet Alto Grande; och från den-
na punkt begynner man tydligt se den herr-
liga kedian af de Andiska Cordillerernas snö-
täckta spetsar, ehuru ännu på 460 mils af-
stånd; de utgöra en frappant kontrast mot den
jemna Pampan, som synes i oafbruten platthet
sträcka sig till. deres fot. Från Alto Grande
går vägen rakt åt vwester. Fyratio mil deri-
från är byn Val de Juanito, omgifven af mera
irän, än som synts på alla de sista 100 milen.
Fyratiefem mil längre bort ligger den stora
oeh folkrika byn Sar Martin, som utgöres af
en rad snygga gårdar, skilda med dubbla pop-
pel-allcer och väl försedda med vatten. Den-
na ort, hvars namn icke är utsatt på migonr
karta, har 2,000 innevånare ech betydligt väl-
stånd. Tre leguas der bortom gingo vi öfver
Mendoza-floden; och efter ytterligare 8 leguas
genom ett träskigt land anländer den resande
till ett kärkommet hviloställe i den vackra
staden Mendoza, södra Amerikas Moatpellier.
Genom Uspalata- passet öfversteg jag Cordilleran,
genomreste Chile, gick om bord i Valparaiso
och seglade ut åt kuster till Guayaguil. Der-
ffrån steg jag öfver Chimburesos östra skuldra,
lemnade dess och Carigvairazos spetsar till ven-
ster, hade Condorate och E! Altar till höger,
och med Tunguragua midt framför mig, gick
jag öfver den ryktbara hängbron, Puente del
Penipe, besökte byn Los Baros, Agoya-falien,
Ambato med dess 12,000 ianevimare, Latacun-
ga med dess 40,000 och der alla busen
äro byggda af pimpsten, Callo, ett hus som
säges bafva stått sedan Incass tid och beliget
vid foten af Cotopexis snöiga spets, till Quito,
Pop2yan, Magdalenas källor, och anlände till
Santa Fö de Bogota den 4 December 1838.
Så lyder Hr Gosselmans korta tablå af den-
ma i sanning märkvärdiga resa. Huru många
nya och intressanta föremål för en resande, och
i synnerhet för en, som redan dokumenterat en
sådan förmåga att observera och att meddela
sina observationer! Svenska allmänheten, och
troligen hela Europa, längtar att se detaljernr;
och vi äro öfvertygade, att Hr G. icke dröjer
att meddela dem.
Lone sees sd ran
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Icke längesedan har dryckenskapen åter
föranlegt en ohygglig gerning. En ogift qvinna,
vid namn Johanua Wacksell, boende på Norrmalm,
hade på en deg för elt per veckor sedan af en i
samma vgård boende hustru fått en påminnelse,