nan. — Från armeerna höres isgepting nytt. ENGLAND. De ifrågavarande 30,060 IL. St. för folkundervisningen hafva nu blifvit definitift beviljade af underhuset. Sir Robert Peel inställde sin opposition, men tillkännagaf, att han ärnade föranleda en ny pröfning af partiernas krafter, så snart frågan förekomme om Ofra och Nedra Canadas förening tll en enda provins. Sådant lär imedlertid icke ske i närvarande session, emedan ministrarne för denna gång inskränka sig till att begära förlängning af den utomordentliga makt, som uppdragits åt generalguvernören i Nedra Canada, och detta ärna Tories icke bestrida. För öfrigt har ingenting af intresse förefallit i någotdera huset. Utsigterna för den så ofta förnyade motionen för hemlig omröstning inhärntas bäst af följande uppgiiter om voteringarnes utfall de föregående åren. År 4834 föllo 406 röster för, 214 emot motionen; 1835, 146 för, 319 emot: 1836, 88 för, 139 emot; 1837, 455 för, 257 emot; 43838, 200 för, 3147 emot, och 4839, 218 för, 335 emot. Sista årets resultat var således det mest gynnande af alla. Denna gången, säger Morning Chronicle, har minoriteten vunnit genom den omständigheten, att regeringen gjort denna angelägenhet till en öppen fråga, och den har vunnit mer i talanger än i antal, sedan Macauley gifvit den sitt kraftiga understöd. Det är äfven att förmeda, att då hvarje oberoende valförsamling vid nästa allmänna val gör voteringen för sluten omröstning till ett oeftergifligt vilkor, folkets inflytande i underhuset skall vinna en betydlig tillväxt: Den stora nationalpetitionens inlemnande t Underhuset. Det engelska Underhusets session den 4141 Juni var en af de intressantaste, som på lång tid passerat. Den stora s. k. nationalpetitionen, om hvilken förut varit taladt, aflemnades dervid af ledamoten för Birmingham, Hr Th. Attwood. Den var upprullad på en ofantlig trävals al minst 5 fots diameter, hvilande på en hög ställning nära nyssnämnde ledamots plats. På talemannens upprop beledsagade Hr Attwood dess öfverlemnande med följande tal: Jag har äran förelägga huset denna utomordertliga och vigtiga petition. Jag vet, att reIglementet ieke tillåter mig att ingå i en omfattande argumentation öfver de stora principer, som derati innehållas; jag skall veta att bålla mig inom de föreskrifna skrankorns. Blott petitionens grundtanka och den helt egna ställning, hvari jag finner mig, i efseende derpå, torde jag få i korthet beröra. Petitionen har sitt ursprung i Birmingham, der den först beslöts den 6 Augusti 1838 i en talrik församling. Derifrån öfverskickades den till Glasgow och erhöll der inom ganska kort tid 90,000 underskrifter, sedan ett ungefär lika stort antal af namn förut blifvit teknade i Birmingham och trakten deromkring. Två hundra fjorton städer och distrikter hafva nu antagit denna petition, och summan af underskrifterna derå är 4.220,000. Dess grundprincip bar blifvit erkänd på femhundrade offentliga folkmöten I alla dessa församlingar befva petitionärerne högt uttalat, att de sucka under lidanden, som alltför länge lemnats utan afseeudu af lamdets regering. Folket har med beundransvärdt tålamod burit alla sina uppofingar, och det hade, efter min tanka, redan länge varit parlamentets pligt ett skänka mer uppmärksamhet ät det allmänt nödställda tillståndet. — Petitionen är undertecknad af flitige och hederlige arbetare och fortjenar derföre icke mindre husets uppmärksamhet. (Hör!) Betänker, bvilken ny smärta det måste vara för de hedervärde petittonärerne, i fail deras ombud, som af serskild ynnest fått sig medgifvet att vid skranket öfvervara denna petitiens aflemnande, från detta rum skulle brivga de sina den sorgliga underrättelsen, att huset förhlifvit döft för alla af dem anförda facta, för deras besvär och fordringar. Mängden af subskribenter är nedsjunken i det djupaste elände, och deras nöd är af det slag, att menniskor, födda i öfverfiödets sköte och vana att i sin ärfda rikedom finna medel till alla sina önskningars tillfredsställande, knappt kunna göra sig en föreställning om den arbetares usla belögenhet, som med hand och hjerta söker arbete, men ej kan finna nigot. Arbetare ef alla slag, väfvare, handtverkare, hvilkas yrken ofta fordra mycken konstfirdiglatt ÄYfmnnmnunanee Ål arbet savrhataran ca cin hranta