Uupga skrutt. Jag noppas ers imajesiat innemta
närmare underrättelser om prinsen. a
a Må görag, sade drottoingen. Men dy o
lycklige författaren, som du kallar honor a, ha
i aila fall skrifvit hufvudet af sig.x
aMin allernåcigste drottninge, svåtsde Ebba
förskräckt.
eHvad vill du, alt jag skall görag, ropade
drottnivgen, Det är icke jag, det är hela den
högre adeln, som fordrar hans blod. Nog har
jag sluppit drögligt från saken. Hen dem be-
skyller hin ju att hafva veist mörda prinsen,
att hafva förlängt krigat, att förtrycka bönder-
na och alla Iutjliga uhyggligheter. Det är e-
mot dem som kuten är r.klal ceh det förlå-
ta de aldiig. Do ibercpa sig Sveriges lg mot
upprorsstitare ceh belaviaro. Råäitvisan miste
ha sin gång.d E
eMen Eders Mojesiäta, svarade Ebba frimo-
digt, cär den, som har benådningens makt EN:
band. Miue Gud bh vara Eiers Majestäts bjer-Å
ta alt utöfva för mycken stränghet denna gån-
Igen. Det kunde åtlöj:s af ånger.a b
a Tig!a sade drottvisgen, cÖrermoloch upp-å
ror mise näps Jag kan ej förklara öppetk
krig mo! de förnäma i riket. — Hjelp mig nu,;
bästa Ebba, att få min codure litet i ordning;s
jag vil ej inkalla nigon kammarfru, Kloctans
slår sju och j-g måste begilva mig utiaudiens-k
selen. J.g har ditkallat He Hereman Fleming.ch
Ståthållaren inträdde oeh bagade sig djupti
för drottringen, som iclsgit sia tron, Dei
var ej na dea oroliga gvianan, som nyssk
kastet sig i Ebbas famn; et strängt allvar, ettk
jermbårdt trois hvilade på heunss panna. Nål
Herr Herrmenda, yttrade hon allvarsamt, har
Ni Er fånge hä:? Jag vill sjelf höra honom,f
Ungderligt nog, att jag skulle få kurikep om så-
dana tillställningar från Lågon annan än Er,a
sEders Majestät täcktes förlåtag, svarade Öf-E
verståthållarem, Endast Gud sjelf kan veta alit
hvsd i löndom förebafves.k Dermed gick han:
ut efter fången.
Arnold Messenius inträdde fängslad. Ett djupt
bekymmer hvilade på hans panan3, men hans
blick röjde mod och resignation.
eVörrädarek, utbrast drottningen, adin slägt
bar jag upplyft ur fingelsets djup och upphöjt
till ära och enseende. Och nu lönar du mig
med uppmaningar till uppror bland folket och
föreök att förmå den, åt hvilken jag ämaat Sve-
riges krons,-till kögförräderi.a j
aAilernådigste drottninga svarala Metseniur,
uten att ell drog förindrides i hans ensigte;ki
vel j
gjurda jag allig. Ea sid. n tanke upp-f
steg eldrig i acit böst Mea jig och Nerd
med nig, :e siket på banden sf ia undergång, bi
se de uppror, kvarlic Biers Majostät behagarki
beskylla mig öfver sil i landet redo stt ut-l
i
byta, och jag ansåg min kyldighet sa Svenk
medborgare vera ell förmå hans furstliga dåde er-Fl
bjuda Ers Majestit sitt råd och h.tcäde, Snar
riket föreärkes i strömmar af blod. Aldrig har I
128 Öpskat, ait fursten skuile glämima den ;
nad ban ör Eders Mejetät skyldig. För an-
dra, ej för min drottning, har Pg vernat ho-
nom.w
aTig, ucling!s utropade drutiuingen häftigt
uppretad. aMig, som bär kronan, tillhör tiketså
ärd. Din skrift förtjorar döden. Sök a
äl
os Gud; ef mig har du ingen at väntan
aJag är beretd, svarade fången, med lugg!
kraft. aMen bör, o drottni eu döendes sistatl
ord; de ärv profetiska, siger man, och d
snar, arl hvad jag sagt skail uppfyllas. Doiter
af Nordens största konung, hvad var riket då
din fader föll för den rena läran, och hval är
det nu? Då stodo Sveriges män, en för alaf
och alla för en; nu tasar tvedrägten inom det
arma landet, och bröder sti väpnade mot brö-k
der. Då rådde gad fruktan och sedernas rea-
het, nu lättsionighet ceh förderf. Då bade
Sveriges hbrora Mtillöckliga sxcuel att, om så
kulle via, möra hem Europa. Du har för-
vandlat rikets guld fil bladguld och boirtslösat
desz must och märg på disa gunstlingar och
s,eklare. Din krona vacklar, rycker man den
icke af ditt hufvud, så skall du anse dig tvun-
sen all nedlägga den. Följ då dina otygisdet
böjslsers gycklande hägring, som komnut dig
att glömma din höga bestämmelse, för att sökakf
sti paradis i de södra lände na. Sedan första?
ryhetsruset är förbi, skali du känna dig glömd
och försktad. Man skall anse dig som en äf-5
ventyrerska. Bittert skall du sakna ditt fäder 4
neslend, och åtkommer du dit, skall hrvarjeg
sjerta hafva kallvat för dig. och äfven der skalifl
lu vara en främling. Dea krona du bortkastat Ry
kall du åter gripa efter, men aldrig få den fia
Christina bleknade vid detta cjesfva til fi
Tennes hufvud sjönk tilibeka mot stol:armen, fä
on tycktes vara nära en svimning. Ebbe
Sparre framsp arg förskräckt; men med ent
väf.ig ansträngning reste sig drottningen och;
ade med sträng tögt: Ena sådan förbrytareska
mädelse kan ej fläcka thronens m2j:stär. Förtis
iocnom bort til sitt straff.n
Messenius effördes. Vid ugåendet fästadeke
NY
- v