a I största uppmärksamhet. Dock saknas icke anled-
- I niog, att denna författning, som, efter kvad kändt
jär, tillkommit för tillfredsställande af föreningens
-Jöstra stater, efter de hardt nära till uppenbar fejd
-lutbrytamde misshålligheter, som med vestra staterna
uppstått, icke länge varder beståndande, enär dessa
-)sednare staters motsatta intresse i denna eelsträf-
- var att å nyo göra sig gällaade. Af det handels-
hus, som i verge äger den mest utvitgade jern-
exportrörelse på Amerika, ech som således skulle
äga det största intresse i jerabeskattningens lin-
drande, är detta förhållande vitsordadt, då uti en
härmed gemenskap ägande fråga (se Götheborgs
Handelssocietets protokoll för den 43 Februari detta
år) offentligen yttrats den förmodan, att ea negocia-
tion för tillvägabringande af någon för Sverges jern-
afsältning förmånligare tullreglering i Amerika icke
blefve fruktlös, och att en reaktion af sådant syfte
i Amerikanska lagstiftsingen redan skulle bafra
föregålt, om ieke den år 1837 imträffade oreda i
kreditförhållanderna utträngt andra vigtiga ämnen
från kongressens bandläggning.
Att grunda någon i Statshushållningen så ingri-
pande åtgärd, som den ifrågasatte skattelirdringen,
endast på motivet af en möjligen förestående fara,
synes i hvarje fall vara för tidigt, då denna kan
tlvarda undanröjd, innan verkan deraf komme att
pröfvas.
Tullafgifter å inkommande utländska varor hafva
det skiljaktigt från utförselstull, alt de kunna, utan
manaramån, med hänmsigt till konsumenterns, höjas
eller säakas. Utförselsafgifterna åter, för så vidt
de träffa de egentliga näringarna eiler produktiva
flyrkena, konstituera, likasom alla direkta skatter,
hvilka dessa kuxna vara usderkastade, väserdtliga
beståndsdelar i arbetsprodukternas saluvärden, kvar-
af åter exendomsvärdeaa bestämmas. Sedan en gång
I fermationern af dessa relativa totalvärden huanit
IIstadga sig, är en rubbning i dessa förhållanden,
vare sig till ökande eller minskning, en ganska
grannlaga sak; och hvarje deråt syftande åtgärd
fordrar fördenskull stor varsambet, så att, då, si-
(som nu ifcågasättes, statsinkomsten, i förhållande
Itill behofven, tilläfventyrs medgifver skattelindrir-
Igar, dsssa på hvarje medborgareklass med oväld
I varda fördelade och något näringsimtresse icke må
varda åsidesatt, som kan kafva med andra lika gil-
tiga anspråk att dela dessa lättnader. Utur denna
synpunkt kan jag icke eller instämma uti Bergs-
och Kommersekollegiernas underdåniga hemställan,
att utförseistullen å Öregrundsjernet må oförändrad
bibshållas, änskönt den komme att nedsättas för
ordinärt jern. Ett sådant undantag upphäfver helt
och hållet metivet från en objektif rättsgrund eller
en allmänt giltig statshushållningsprincip. Frågan
blifver då den: hvilken näringsidkare individuelt
har större förmåga att bära den skatt, sora är i
fråga? men detta beror icke endast af tillverknin-
gens värde, utan äfven af det kapital, som på nä-
ringen är nedlagdt, och då detta, för så vidt lä-
genheterna förvärfvats under lika konjunkturer, må-
ste anses stå i förhållande till afgälden, lärer svår-
ligen någon positif gränseskilnad kunna uppdragas
imellan fördelarna af de olika jernslagens till-
verkning.
Det har blifvit anfördt, att produktienen af sver-
ska jordbruket, till skilnad fråm jernverksrörelsen,
föga är beräknad på utrikes afsättning, och att den
derföre icke kan genom beskattningen hämmas; men
om svenska jorden för närvarande lemnar litet el-
ler intet öfverskott utöfver landets egen koasum-
tion, kan deck förhållandet lättligem blifva annor-
lunda. Hvarken med billighet eller med sunda stats-
husbållningsgrundsatser synes det mig förenligt, att
undantaga en för landet naturlig näring från all
delaktighet i möjliga skattelindringar, derföre att
den ännu icke erhållit nog utveckling. Sverges
hela sädesproduktion uppgår, enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes femårsberättelser, till omkring
sex och en half millioner? tunnor årligen. En enda
procents tillökning å derna produktion vore sålunda
nog att betäcka hela det deficit i exportationsvär-
det, som genom 3 procents nedsättning i stång-
jernspriset, i följd af den sökta tuilfrihetens bevil-
jande, möjligen kunde uppstå. Det lider icke nå-
got tvifrel, att ju svenska jordbruket, hvars be-
skattning, efter de af nyaste statistiska författare
uppgjorda lindrigaste beräkningar, uppgår till 33,
procent af hela produktioasvärdet, skulle, med ett
blett ringa underlättande, hastigt lyfta sig, derest
genom stadga i tulibestämmelserna det lemnades
rum för en mera utsträckt spekulation i spanmåls-
handeln; ech månne icke en efiergift för detta än-
damål skulle blifva fullt så produktif för handel och
sjöfart, som den för bergverken nu ifrågasatta?
Att sådana omständigheter kunna inträffa, då för
jernhandteringens bestånd en så beskaffad nedsätt-
ning, som mu ifrågasatts, kan af verkligt behof
blifva påkallad, medgifves; men om dessa redan
äro för händer, änskönt priset öfverhufvud hållit sig
uppe, afsifterna minskats, afsättningen ökats och ka-
pitalerne erbållas till lägre räntefot, så måste anled-
ningen vara att finna i en ökad tillverkningskostnad.
Då likväl förhållandet dermed icke är uti de kom-
municerade officiela handlingarna, rörande detta äm-
ne, så utredt, som för ärendets bedömande utur här
framställda synpunkt vore erforderligt, ken mitt
urderdåniga förslag i detta hänseende endast blifva
vilgorligt, instämmande jag uti Bergs- och Kommer-
sekollegiernas underdåniga hemställan om upphäf-
vande eller nedsättning af utförselstullem för allt
jern, för så vidt eller snart det missförhållamde fin-
nes hafva uppkemmit imellar tillverkningskostna-
den och försäljningspriset, antingen genom den för- Pc
ras stegring eller det sednares fall. att tillvearknin-
or I