nerver sönderskäras, måste vara förenad med de
största smärtor man är i ståod att föreställa sig
Sedan den tiden hafva flera, isynnerhet Tyska ocI
Fransrska fssioleger fortsatt denna undersökning
ofta under en litterär strid; men dock utan någo
bestämdt resultat. — Det kan väl icke vara tvif
vel underkastodt, att halshuggning måste vara för
bunden med de häftigaste smärtor; men sker der
med färdighet, då kunna dessa ej komma i betrak
tande, ty de måste upphöra i samma ögonblick
som de kännas, såvida känslan upphör i semme
ögonblick hufvudev skiljes från kroppen,
Den 23 Febr. 4803 företog nuvarande Gehime-
Moedicinalrådet Profresor Wendt i Breslau, i säll-
skap med flera läkare och i många menniskors
närvaro, några försök med bufvudet af en mörda-
re, vid namn Tro r. Hufvudet afböggs utan be-
tydlig skakning mellam 3:dje och 4:de halskotan
och öfverlemnades genast till undersökning. De
vigtigaste af de anställda försöken voro:
4. Genom användande af en enkel galvanisk
båge utvisade ansigtets musiler en stark irrita-
bilitet.
9. MWandt stack med ett spetsigt instrument i
ryggmärgen och genast förvred munnen sig, och
ansigtet, hvars muskler häftigt sammandroge sig,
tillkänBagaf en våtdtsam smärta. Törut hade an-
sigtets drag varit alldeles lugna, ögonen öppna och
klara och munnen tilislutev. Då instrumentet bort-
togs återvände den iugna minen.
35. Wondt förde fingrarne hastigt mot ögonen,
och ögonlocken sökte att tillsluta sig, liksom för
alt bevara dem.
4. Straxt derpå hölls ansigtet mot solen, och i
samma ögonblick tillslöts det öga, som emottog in-
tryck af ljuset.
5. Doctor Wendt! ropade mod hög röst i ena
örat: eTrocmn, hvarvid ögonen öppnede sig och
vände sig åt den sidan, hvarifrån ljudet kom. Til-
lika öppnade sig munnen några gånger, liksom för
av tala. Detta försök företogs 4 minut 50 sekunder
efter det hufvudet var afhugget och repeterades 3
gånger med samma följder.
6. Den galvaniska bågen användes ångo och an-
sigtets muskler tillkännagålvo genast isritabilitet;
men svagare än första gången.
7. Wendt stack nu något djuparo in i ryggmär-
gen än första gången, och genast förvredo ansigtets.
muskler sig, ögonen tillslöto sig krampaktigt och
tänderna beto samman.
8. Wendt stack fingrarne in i munnen och des-:
sa blefvo tryckta af tänderna. Flere personer an-
ställde ett lika försök, och hvar och en af dem
märkte detsamma, och tillika, att hvarje gång
instrumentet användes, tänderna tryckte sig fastare
samman.
9. Wendt förde nu instrumentet högre upp i
ryggmärgen, så ant spetsen dersf nästan berörde
den nedersta delen alf bjernan. Vid detta försök
beto tänderna så fast samman, att kirurgen Ung,
som förut hade stuckit fingrarmne in emellan dessa,
ej åter kunse utdraga dem, förrän instrumentet
borttoxs. Men, säger Wendt, om det berodde der-:
af. att jag hade skadat hjernan med instrumentet,!
eller om Jes ögonblick var inne, då hjernan, skiljd
från kroppea, icke längre kunde lefva, ver jag ic-
ke, men nu återvände dea förra lugna axinen i an-
sigtet, som blef blekt, ögonen tillslöta sig och alla
tecken till lif voro försvunna. Detta skedde 2 mi-
nuter 40 sekunder efter det man börjat med första