nerver sönderskäras, måste vara förenad med de största smärtor man är i ståod att föreställa sig Sedan den tiden hafva flera, isynnerhet Tyska ocI Fransrska fssioleger fortsatt denna undersökning ofta under en litterär strid; men dock utan någo bestämdt resultat. — Det kan väl icke vara tvif vel underkastodt, att halshuggning måste vara för bunden med de häftigaste smärtor; men sker der med färdighet, då kunna dessa ej komma i betrak tande, ty de måste upphöra i samma ögonblick som de kännas, såvida känslan upphör i semme ögonblick hufvudev skiljes från kroppen, Den 23 Febr. 4803 företog nuvarande GehimeMoedicinalrådet Profresor Wendt i Breslau, i sällskap med flera läkare och i många menniskors närvaro, några försök med bufvudet af en mördare, vid namn Tro r. Hufvudet afböggs utan betydlig skakning mellam 3:dje och 4:de halskotan och öfverlemnades genast till undersökning. De vigtigaste af de anställda försöken voro: 4. Genom användande af en enkel galvanisk båge utvisade ansigtets musiler en stark irritabilitet. 9. MWandt stack med ett spetsigt instrument i ryggmärgen och genast förvred munnen sig, och ansigtet, hvars muskler häftigt sammandroge sig, tillkänBagaf en våtdtsam smärta. Törut hade ansigtets drag varit alldeles lugna, ögonen öppna och klara och munnen tilislutev. Då instrumentet borttogs återvände den iugna minen. 35. Wondt förde fingrarne hastigt mot ögonen, och ögonlocken sökte att tillsluta sig, liksom för alt bevara dem. 4. Straxt derpå hölls ansigtet mot solen, och i samma ögonblick tillslöts det öga, som emottog intryck af ljuset. 5. Doctor Wendt! ropade mod hög röst i ena örat: eTrocmn, hvarvid ögonen öppnede sig och vände sig åt den sidan, hvarifrån ljudet kom. Tillika öppnade sig munnen några gånger, liksom för av tala. Detta försök företogs 4 minut 50 sekunder efter det hufvudet var afhugget och repeterades 3 gånger med samma följder. 6. Den galvaniska bågen användes ångo och ansigtets muskler tillkännagålvo genast isritabilitet; men svagare än första gången. 7. Wendt stack nu något djuparo in i ryggmärgen än första gången, och genast förvredo ansigtets. muskler sig, ögonen tillslöto sig krampaktigt och tänderna beto samman. 8. Wendt stack fingrarne in i munnen och des-: sa blefvo tryckta af tänderna. Flere personer anställde ett lika försök, och hvar och en af dem märkte detsamma, och tillika, att hvarje gång instrumentet användes, tänderna tryckte sig fastare samman. 9. Wendt förde nu instrumentet högre upp i ryggmärgen, så ant spetsen dersf nästan berörde den nedersta delen alf bjernan. Vid detta försök beto tänderna så fast samman, att kirurgen Ung, som förut hade stuckit fingrarmne in emellan dessa, ej åter kunse utdraga dem, förrän instrumentet borttoxs. Men, säger Wendt, om det berodde der-: af. att jag hade skadat hjernan med instrumentet,! eller om Jes ögonblick var inne, då hjernan, skiljd från kroppea, icke längre kunde lefva, ver jag icke, men nu återvände dea förra lugna axinen i ansigtet, som blef blekt, ögonen tillslöta sig och alla tecken till lif voro försvunna. Detta skedde 2 minuter 40 sekunder efter det man börjat med första