stater ej sällan åstadkorsma mindre fuliändade till-
verknirgar och alltid nödgas att derför fordra hö-
gre betalning ärm i mera industriela länder. Vid
den lägre ståndpurkt, hvari industrien i dessa
stater befinner och alliid måste komma att be-
finna sig, kan det ej förefalla underligt, att fabri-
kanrterne ense jomnt fortfarande förbud eiler höga
tuilafgifier utgöra vilkoret för deres bestånd och
möjligheten för dem at berga sig. Men hvilken
år, som ej inser den lockande vinst, som oloflig
varuinförsel under sådana förhållanden erbjuder,
och omöjligheten awt hindra jemna öfverträdelser
af tullagarna: att redlig handei ej i bredd dermed
kan bestå: att ett sådant fabrikssystem i sig sjelf
ej innebär annat än en oskälig och obehörig be-
stattning till fabriksidkares förmån på amdra med-
borgares bekostnad: att kapita!er och armar i des-
sa läader ryckas från de natusiliga närirgarna till
sådane, som utan konstlade anstalter aldrig tillkom-
mit och för deras bestånd fordra jemna uppoffrin-
gar af den konsumerande allmänheten och påkal-
la en vida större utgif: af staten för tulibevaknin-:
gen, än som i annåt fall erfordras; och att ett så-
dant system inaebär ett stort hinder emot tillväx-
ten af nationalvälmågan ech möjligen kan efier
hand helt och hället undergräfva statens välstånd.
Hsad nu blifvit anfördt rörande förhållandet med
fabrikerne i sistnämnde stater kan i flera afseen-
den tillämpas på Sverige. Då detta land på en
stor yta är föga befolkadt ocb sjöfarten här i ri-
ket under vintern ofta flere månader är hämmad
ken varuafsättnigrgen härstädes i allmänhet ej vara
annat än trög och mindre liflig, och då svenska
allmogen, som utgör något öfver tvåtredjedelar
af landets befolkning, tillverkar under de ti-
der om året, då den ej kan sysseisätta sig med
jordbruket, ej allenast största delen af de väfveri-
varor, som densamma förbrukar, utan äfven en del
andre för densamma erforderliga slöjdevaror; samt
då slutligen, i följd af tarfligt lefradssätt eller min-
dre välmåga hos folket, åtskillige så kallade öfver-
födsartiklar till vida mindre belopp än i andra
länder ingå i allmänna förbrukningen, — kunna
svenska fabrikerna ej inom landet firna tillfälle till
större afsättning. — Annu mindre är detta fallet
hvad angår afsättningen utom riket af svenska fa-
brikater, hvilka, i anseende till deras högre prisa
och ej sällan mindre godhet, med få undantag kun-
na blifva föremål för export. Bristande tillgång
al kapitaler emot låg ränta hindrar äfven uppkom-
sten af större fabriker och betager största delen
af svenska fabrikanter båg och förmåga, att verk-
ställa de förändringar och förbättringar å machi-
verier och redskap, som i andra länder oafbrutet
äga rum och hvilkas ipförande utgör ett väsentligt
vilkor för möjligheten att utbärda utländsk med-
täflan. Då under sådane förbållanden den svenska
fabrikanten, för att kunna berga sig, nödgas fordra
högre betalning ofta för en mindre god vara, blifver
deraf en följd, att oloflig varuinförsel framstår gå-
som ett högst lönande näringsfång; och då närbe-
lägenbeten af Danmark och Nerge, der en obegrän-
sad införselsfribet af främmande fabrikater är med-
gifven, i bög grad underlättar en sådan införsel, som
dessutom, på en kuststräcka eaf omkring 200 mil,
på många ställen up:fylld af holmar, öar och klip-
por, samt med en sådan landgräns som den nor-
ska, ej kan med säkorbet förakommas, bar men
från långliga tider tillbaka i Sverge hört allmän-
keten klaga öfver en obehörig beskattning af den
svenska fabrikanten och öfver saknad tillgång inom
riket på åtskilliga fabriksvaror, serdeles väfnadsfa-
brikater till erforderlig mängd och godhet och till
skäliga priser, under det att fabrikanten på samma
gång klagat öfver trög ech mindre lönande afsätt-
niog, hvilken han å sin sida tillskrifvit dels den om-
Iständighet, att öfverallt i riket funnits i handeln
olofligen införda varor, dels ock nationens förkär-
lek till allt utiändskt, utan att han veiat erkänna,
att bufvudsakliga orsaken till hans ofia lönlösa sträf-
vande vore att återfinna i hans oförmåga, att på ett
äxdamålsenligt sätt dri va sin rörelse.
Under sådane förhållaprden bar äfven det skydd,
I svenska fabrikanten och hbandtverkaren förment sig
äga i införselsförbud och höga tullafgifter, varit
mera inbilladt än verkligt, och efter all sannolik-
het tillskyndat dem mera skada än gagn, enär de,
i förtroende till det skydd, hvarem de genom tull-
lagstiftningen varit försäkrade, ej egnat den någon
l omtanke och den verksamhet vid utöfningen saf sine
;
;rken, som erfordrats, för att åstadkomma varor i
tillräcklig mängd och till nöjaktig godhet, emot sam-
ma pris, hvartill enahanda utländska kunnat er-
hållas, och således sjelfve till egen betydlig förlust
framkallat den af dem öfverklagade oclofliga inför-
seln ef utländska fabrikater. Häreaf har åter folj-
den varit, adt fabriker, som åtnjutit ett sådant skydd,
vanligen befunnit sig i sämre belägenhet, än andre,
Å som varit blottställde för utländsk medtäflan, och
endast i detta afseende varit skyddade af lämpliga
wullafgifter; till bevis hvarå kan anföras, att inne-
bafvare af pappersbruk, Jädergarfverier, oijeslage-
rer och tobaksfabriker, ehuru ej seden längre tid
tillbaka i åtnjutande af något väsendtligt skydd ge-
nem förbud. att införa sådana tillverkaingar, som
ef dem åstadkommas, alltjemt kunnat med fördel
utvidga deras verksamhet, under det att andra id-
kare, som förfärdigat fån långliga tider tillbaka
till införsel förbjudna varor, och hvarpå exempel-
vis må anföras ägare af stofisfabriker och kattuns-
Itryckerier samt åtskilliga handtverkare, antingen
åstadkommit mindre fulländade tillverkningar eller
ej kunnat uppfylla rikets bebof deraf, eller ock der-
för erfordrat oskälig betalning, samt, vid sådant
SE -- nnå L så
Pe Lr om Prado fan