Se een a ee es teten i Stockholm . . . . . . 30. 21:0o Af Gussfsbergs Porceliaias febriks intresseeler . . s — — so sv 2 CC ål. 22:3 Af Handelssocisteten i Gefle . . . 52. 23:a Af samtiige Fobrikssscieteserna i Stockholm . . -— ss 6 — s — ss . 2 KC 33. Af hvilka de trenme sistnämnde inkommit denna dag; och skulle samtlige ofvanberörde skrifter, hvilka till innehållet nu föredrogos, anses tillböra denna dags protokoll, samt i sådant afseende serskildt, efter deras ofvaustieade Diarii N:is genom dragne, ådfölja kommitserades öfrige handlingar, peotokvil uch ucderdåviga betämiande vid dessas ofverlemnande will Kongl. Maj:t; viliande kommisterade, vid en specie!la graeskaingen af Tultazan, taga hvad sefvarxberörda särifter i detalg innehålla serskildt i öfvervagande, på sätt här nedan, såväl al detta, som ef öfrige dagars protekoll närmare in heimtes. Hr KommersRådet ven Siädow tillkännagaf, att, efter tagen käarnredom af hvad i ällmänhet hufrudsakligen blifvit amfördt af de fabriksidkare, manufakturister, bendtverkase och handlamde, som, på sält nyss nämsdt är, begagnat sig af det tillfälle dem biifvit lemnadt, att i förevarande fråga sig utlåta, Hr KommereRådet inhemtav, atv större delen sf fabrikanserrme nu, lika om förut då enahande frögor hos, dem till öfverläggning förekomimnit, yrkat sisom et oeftergifligt vilkor för deras bergming och utkomst, dets fösbud, dels höga tuliafgifter å de varuartixiar, som af dem åstadkommas, ock att äe, urmder förmenande, att Svenska feabrikater kunna i godhet fullt jemföras med, om sj öfverträffa utlindska, hufvudsakligen, säsom skäl för deras farbåga emot utländsk msdtäflan, anfört omöjligbeten för dem, atd kunna förrtira siaa varor till samma pris, som åiskilliga främmande länders enabanda tillverkningar, hbvarbtill orssken uppgifves vara brist på kapitaler emot lägre ränta, inskräskt afsältnigg, mindre tillgång på skickiige arbetare, behbofver att hemta ex mängd rudimaterier fråm utrikes ort, och derjemte köld oeh mörker en del af året, hvarigenom större kostnad i Sverige för bränsle och ljus än på flere andra erter ekall uppkomma; — att de af hufvudstadens manufakturister och handtverkare, som i ämnet sig yttrat, i allmänhet ensett främmande handtverkevivaror ej böra få införas, då här i Riket dylika varor knnma af lika godbet ech tiil lika godt pris förfärdigas som iandra länder; — men att åter i de från åsskillige Hande:ssocietater afgifaa betänkanden i allmänbet yrkas frihet i handela med mästen alla inoch utländska produkter samt tillverkniegar, och till grund för ea vidsträcktara iaförselsefrihet än hittills anköres: att åtskilliga fabrikater och endgra slöjdevaror, som äro til: införsel förbjudae eller belagde med höga afgifter, här i riket tillverkas, dels alldeles icke, dels ej till den mängd, som motsvarar bebofset; att i allmänhet svenska fabrikstillverkningar och handeverkerivaror äro dyrare äm emahsnda utländsta ofta af vida bättre beckaffeaket, sart att, vid sådant förhållande, det är omöjligt ett från Sveriges wvidsträckta kuster kunna utestänga oloflig varuiplörsel, hvarsf vill slutas, att förbudsförfattniager, utan att i väsendtiig mån gagna svenska slöjdenäringarna, lägga svåre hinder i vägen emot havdetns och sjöfartens förkofran, leda till lagbrot: och förakt för den hbelgd, sem lagarne i ett väl ordnidt samhälle tillkommer, tillskynda staten förlust i inkomster samt för komsumenter fördyra de varor, hvilka af vama eller behef äre för dem nödvändiga. Di Hr KommersRådet för sin del fanr angel get, att berrar kommitterade sökte rede, i hvad er elier mindre mån nämnde siridiga åsigter förtjente uppmärksamhet, ansåg Ir KommersRådet sig böra till Protokollet aaföra följande. FABRIESVAROR ocH BANDTYERKSVAROR. Då i Sverige, likasom i de flesta andra Europei eka länder, man iusett nyttan och behbofvet ef handtverk och Fabriker, för att i möjligaste måt to umbära införskrifning af utlindska slöjdealsver och på samma gång öppna nya utvägar inom laxmeet till verksamhet och bergning, har ekan i sakDad af inhemsk konidskicklighet, trott nämndejän damål säkrast vinnas genom att uppmuntre främmande handtverkare och febrikanter att till riket ipilytta; och att det säkraste medlet bärtill vore att försäkra dem om skydd emot utländska medtäflare gecem probibitiva tullförfattningar. Utar at vilja bestrida möjligheten och äfven sannolikheter, att dessa författnivgar för sin tid voro erforderliga, och att de till en del bidragit till införande ef slöjdskicklighet här i riket, må man likväl icke förneka, att de mer än i ett afseende gifvit åt nationeus verksamhet en falsk och onaturligirigtning, och att de vid den ståndpunkt, hvarpå Sveriges handtyverkerier och fabriker sig för närvarande befinna, sannolikt mera skada än gagna. At hvarje land har naturen anvisst olika föremål för verkseambet och sträfvande; afvikelse derifrån fördröjer och bämmar utvecklingen af landets vä!stånd och trefnad. Endast större stater, eller sådana mindre stater, hvilkas deltagande i verldsnandeln underlättas af ett i detta afseende förmånligt läge, och som i följd af den lifligare handelsrörelse, som deraf uppkommer, äga tillgång till kapitaler emot låg ränta, äro ämnade att inrätta och drifva vidsträckta och kostsamma fabriksanläggningar, och endast ägare ef sidane inrättningar kunna vanligen åtadkomma fulländade tillverkningar samt åtnöja sig med en mindre förtjenst De äro äfven säkra att snart återfå de kostnader, som å nya förändringar