Se een a ee es
teten i Stockholm . . . . . . 30.
21:0o Af Gussfsbergs Porceliaias febriks in-
tresseeler . . s — — so sv 2 CC ål.
22:3 Af Handelssocisteten i Gefle . . . - 52.
23:a Af samtiige Fobrikssscieteserna i Stock-
holm . . -— ss 6 — s — ss . 2 KC 33.
Af hvilka de trenme sistnämnde inkommit den-
na dag; och skulle samtlige ofvanberörde skrifter,
hvilka till innehållet nu föredrogos, anses tillböra
denna dags protokoll, samt i sådant afseende ser-
skildt, efter deras ofvaustieade Diarii N:is genom
dragne, ådfölja kommitserades öfrige handlingar, peo-
tokvil uch ucderdåviga betämiande vid dessas of-
verlemnande will Kongl. Maj:t; viliande kommisterade,
vid en specie!la graeskaingen af Tultazan, taga
hvad sefvarxberörda särifter i detalg innehålla ser-
skildt i öfvervagande, på sätt här nedan, såväl al
detta, som ef öfrige dagars protekoll närmare in
heimtes.
Hr KommersRådet ven Siädow tillkännagaf, att,
efter tagen käarnredom af hvad i ällmänhet hufrud-
sakligen blifvit amfördt af de fabriksidkare, manu-
fakturister, bendtverkase och handlamde, som, på
sält nyss nämsdt är, begagnat sig af det tillfälle
dem biifvit lemnadt, att i förevarande fråga sig
utlåta, Hr KommereRådet inhemtav, atv större de-
len sf fabrikanserrme nu, lika om förut då enahan-
de frögor hos, dem till öfverläggning förekomimnit,
yrkat sisom et oeftergifligt vilkor för deras berg-
ming och utkomst, dets fösbud, dels höga tuliafgif-
ter å de varuartixiar, som af dem åstadkommas, ock
att äe, urmder förmenande, att Svenska feabrikater
kunna i godhet fullt jemföras med, om sj öfverträf-
fa utlindska, hufvudsakligen, säsom skäl för deras
farbåga emot utländsk msdtäflan, anfört omöjligbe-
ten för dem, atd kunna förrtira siaa varor till sam-
ma pris, som åiskilliga främmande länders enaban-
da tillverkningar, hbvarbtill orssken uppgifves vara
brist på kapitaler emot lägre ränta, inskräskt af-
sältnigg, mindre tillgång på skickiige arbetare, be-
hbofver att hemta ex mängd rudimaterier fråm ut-
rikes ort, och derjemte köld oeh mörker en del af
året, hvarigenom större kostnad i Sverige för brän-
sle och ljus än på flere andra erter ekall uppkom-
ma; — att de af hufvudstadens manufakturister och
handtverkare, som i ämnet sig yttrat, i allmänhet
ensett främmande handtverkevivaror ej böra få in-
föras, då här i Riket dylika varor knnma af lika
godbet ech tiil lika godt pris förfärdigas som ian-
dra länder; — men att åter i de från åsskillige
Hande:ssocietater afgifaa betänkanden i allmänbet
yrkas frihet i handela med mästen alla in- och ut-
ländska produkter samt tillverkniegar, och till grund
för ea vidsträcktara iaförselsefrihet än hittills an-
köres: att åtskilliga fabrikater och endgra slöjdeva-
ror, som äro til: införsel förbjudae eller belagde
med höga afgifter, här i riket tillverkas, dels allde-
les icke, dels ej till den mängd, som motsvarar be-
bofset; att i allmänhet svenska fabrikstillverknin-
gar och handeverkerivaror äro dyrare äm emahsn-
da utländsta ofta af vida bättre beckaffeaket, sart
att, vid sådant förhållande, det är omöjligt ett från
Sveriges wvidsträckta kuster kunna utestänga olof-
lig varuiplörsel, hvarsf vill slutas, att förbudsför-
fattniager, utan att i väsendtiig mån gagna svenska
slöjdenäringarna, lägga svåre hinder i vägen emot
havdetns och sjöfartens förkofran, leda till lagbrot:
och förakt för den hbelgd, sem lagarne i ett väl
ordnidt samhälle tillkommer, tillskynda staten för-
lust i inkomster samt för komsumenter fördyra de
varor, hvilka af vama eller behef äre för dem nöd-
vändiga.
Di Hr KommersRådet för sin del fanr angel
get, att berrar kommitterade sökte rede, i hvad er
elier mindre mån nämnde siridiga åsigter förtjen-
te uppmärksamhet, ansåg Ir KommersRådet sig
böra till Protokollet aaföra följande.
FABRIESVAROR ocH BANDTYERKSVAROR.
Då i Sverige, likasom i de flesta andra Europei
eka länder, man iusett nyttan och behbofvet ef
handtverk och Fabriker, för att i möjligaste måt
to umbära införskrifning af utlindska slöjdealsver
och på samma gång öppna nya utvägar inom laxm-
eet till verksamhet och bergning, har ekan i sak-
Dad af inhemsk konidskicklighet, trott nämndejän
damål säkrast vinnas genom att uppmuntre främ-
mande handtverkare och febrikanter att till riket
ipilytta; och att det säkraste medlet bärtill vore att
försäkra dem om skydd emot utländska medtäflare
gecem probibitiva tullförfattningar. Utar at vil-
ja bestrida möjligheten och äfven sannolikheter,
att dessa författnivgar för sin tid voro erforderliga,
och att de till en del bidragit till införande ef
slöjdskicklighet här i riket, må man likväl icke
förneka, att de mer än i ett afseende gifvit åt na-
tioneus verksamhet en falsk och onaturligirigtning,
och att de vid den ståndpunkt, hvarpå Sveriges
handtyverkerier och fabriker sig för närvarande be-
finna, sannolikt mera skada än gagna. At hvarje
land har naturen anvisst olika föremål för verk-
seambet och sträfvande; afvikelse derifrån fördröjer
och bämmar utvecklingen af landets vä!stånd och
trefnad. Endast större stater, eller sådana mindre
stater, hvilkas deltagande i verldsnandeln under-
lättas af ett i detta afseende förmånligt läge, och
som i följd af den lifligare handelsrörelse, som der-
af uppkommer, äga tillgång till kapitaler emot låg
ränta, äro ämnade att inrätta och drifva vidsträck-
ta och kostsamma fabriksanläggningar, och endast
ägare ef sidane inrättningar kunna vanligen åtad-
komma fulländade tillverkningar samt åtnöja sig
med en mindre förtjenst De äro äfven säkra att
snart återfå de kostnader, som å nya förändringar