TIXCAOM:.
Denma jordaristokrati, med sin förstfödslorätt
och sin nästan till omöjlighet försvårade af-
bändlighet, är en af Englands största förbannel-
ser. eSquirarchiena (landtjunkarerväldet), under-
stödt af kyrkan och juridiken och sjelft i be-
sittning al emagistraturena (verkställande- och
polismakten), har slagit under sig lagstiftnin-
gen, fullkomligt i öfverhuset och öfvervägande
i underhuset. Sålanda har det lyckats att tvin-
ga den ojemnförligt talrikaste delen af engel-
ska folket att betala sitt bröd dubbelt dyrare, än
någon nation betalar det. Detta är ett ondt,
som känbarast och dagligen gör sig bemärkt
och således i första rummet öfverklagas. Men
engelska folket är upplyst nog för att inse, att
rättelse härutinnan icke kan omedelbart vinnas,
utan måste föregås af några andra reformer,
som äro dess vilkor.
Bland dessa står ett bättre wvalsätt främst;
endast genom ett dylikt kan parlamentet blifva
så sammansatt, att folket kan vänta full rätt-
visa. Man Engelsmännen begripe, att, om älf-
ven valen komme mera i folkets händer, skulie
dock icke ens detta hjelpa, såvida de väljande
icke erhölle upplysning nog, för att sjelfve be-
döma saker oeh personer; och derföre ropa de
högt på uppfostran, allmän, nationell uppfostran,
och för godt pris.
Dessa äro nu de egentliga besvärspunkterne,
hvari massan af engelska folket fordrar rättelse.
Den elyckan, att den arbetande klassen icke
äger jord, utan att denna genom sin fideikom-
missnatur helt och hållet är samlad på få hän-
der — den olyckan kan icke omedelbart af-
hjelpas, ty allt ordande om massans benägenhet,
att röfva de rika och dela jorden mellan sig,
är ett ogrumdadt och löjligt prat. Om denna
tanka uppstigit i någon enda vild bjerna, har
der dock icke slagit rot hos mängden; och
den gör det säkerligen aldrig, om icke ett eu-
vist motstånd mot rättvisa anspråk slutligen
till förtviflade och orättvisa företag drifver en
folkmassa, som kommit till medvetande af sin
styrka och tycker äfven sig kunna begynna att
plundra dem, som så länge plundrat henne.
Föga har den lärt af verldshändelserna, som
icke funnit, att den stora massan i allmänhet
visat vida mera billighet och förnöjsamhet, än
den till kast förenade minoriteten. Denna har
plundrat tie gånger mot en, som massan fallit
på samma oråd. Vi kunna således med full
säkerhet antaga, att den rättelse, som folket
fordrar i det omnämnda missförhållandet, icke
är jordens vildsamma delning, utan blott upp-
häfvande af de orimliga lagar, som hindra hen-
nes afyttrande.
Efter denna indelning införa vi här nedan
den engelska artikeln:
Det har på de sednare veckorna börjat blifva
ett mod att ytira, att kartismen är i aftagande,
och att det snart blir slut med den. Man ta-
lar med förakt och åtlöje om kartismen, som
betyder, att massan af engelska folket gör an-
språk på jemlikhet i rättigheter: — om kartismen,
som är den demokratiska principens nyaste up-
penbarelse ibland det folk, hvilket i h la vida
verlden alltid varit mest utmärkt för ihärdighet
och framgång i fullföljandet af sina syftemål;
om denna kartism, som är det naturliga och
oafvisliga resultatet af att hafva lärt millioner
att läsa, hvilkas vilkor i samhället uttryckes
genom siffran af deras arbetslön, nemligen sju
riksdaler riksgälds i veckan för vanligt arbete
— om denna rörelse i massorna, hvilken är fruk-
ten al en mängd sammanlöpande orsaker, som
under 40 år samverkat att åstadkomma den
närvarande ställningen — detta förfärliga upp-
rörande af de lägre klasserna, hvilka pu för
första gången kommit till medvetande på en
sång af sin underlägsna belägenhet och sin!
makt — denna säkra följd af att meddela kun-j:
skaper åt råa varelser och likväl behandla dem
såsom fänad; — det är åt detta, det vigtigaste:
(
fenomen i vårt tidehvarf, som några oförstån-
diga endast rynka på näsan såsom åt en obe-
tydlighet. Och hvarföre gör man det? Jo,li
endast af ett skäl: derföre, att några dåraktigaÅ
kartister hafva begått några dåraktiga gernin-in
sar, och utsatt sig för, att lagen fått hugg påll
lem. Ifrån denna dumdristighet vill man sluta 1
ill sjelfva svagheten af kartisternas sak. Få-
änga och farliga förvillelse! Likasom om en
tor samhällsrevolution eller detta putarbetande
folkets frälsninga, som de kalla dat, någonsin
unde försökas, utan att talrika dårskaper och
misstag, att icke säga brott, dervid skulle be-
säs! Ar det då ifrån folkmassorna allena, som
i skulle vänta en visdom utan alla villfarel-
er? Ar kartismens ändamål det enda, som
ir oupphinneligt annorlunda, än genom en ab-
olut dygd? Och hvilken stor förändring har
lå någonsin ägt rum i menskliga samfundet, !
itan att fläckas af handlingar, som haft sitt!
irsprouns i okunnishet. fördomar och nassinner?