TIXCAOM:. Denma jordaristokrati, med sin förstfödslorätt och sin nästan till omöjlighet försvårade afbändlighet, är en af Englands största förbannelser. eSquirarchiena (landtjunkarerväldet), understödt af kyrkan och juridiken och sjelft i besittning al emagistraturena (verkställandeoch polismakten), har slagit under sig lagstiftningen, fullkomligt i öfverhuset och öfvervägande i underhuset. Sålanda har det lyckats att tvinga den ojemnförligt talrikaste delen af engelska folket att betala sitt bröd dubbelt dyrare, än någon nation betalar det. Detta är ett ondt, som känbarast och dagligen gör sig bemärkt och således i första rummet öfverklagas. Men engelska folket är upplyst nog för att inse, att rättelse härutinnan icke kan omedelbart vinnas, utan måste föregås af några andra reformer, som äro dess vilkor. Bland dessa står ett bättre wvalsätt främst; endast genom ett dylikt kan parlamentet blifva så sammansatt, att folket kan vänta full rättvisa. Man Engelsmännen begripe, att, om älfven valen komme mera i folkets händer, skulie dock icke ens detta hjelpa, såvida de väljande icke erhölle upplysning nog, för att sjelfve bedöma saker oeh personer; och derföre ropa de högt på uppfostran, allmän, nationell uppfostran, och för godt pris. Dessa äro nu de egentliga besvärspunkterne, hvari massan af engelska folket fordrar rättelse. Den elyckan, att den arbetande klassen icke äger jord, utan att denna genom sin fideikommissnatur helt och hållet är samlad på få händer — den olyckan kan icke omedelbart afhjelpas, ty allt ordande om massans benägenhet, att röfva de rika och dela jorden mellan sig, är ett ogrumdadt och löjligt prat. Om denna tanka uppstigit i någon enda vild bjerna, har der dock icke slagit rot hos mängden; och den gör det säkerligen aldrig, om icke ett euvist motstånd mot rättvisa anspråk slutligen till förtviflade och orättvisa företag drifver en folkmassa, som kommit till medvetande af sin styrka och tycker äfven sig kunna begynna att plundra dem, som så länge plundrat henne. Föga har den lärt af verldshändelserna, som icke funnit, att den stora massan i allmänhet visat vida mera billighet och förnöjsamhet, än den till kast förenade minoriteten. Denna har plundrat tie gånger mot en, som massan fallit på samma oråd. Vi kunna således med full säkerhet antaga, att den rättelse, som folket fordrar i det omnämnda missförhållandet, icke är jordens vildsamma delning, utan blott upphäfvande af de orimliga lagar, som hindra hennes afyttrande. Efter denna indelning införa vi här nedan den engelska artikeln: Det har på de sednare veckorna börjat blifva ett mod att ytira, att kartismen är i aftagande, och att det snart blir slut med den. Man talar med förakt och åtlöje om kartismen, som betyder, att massan af engelska folket gör anspråk på jemlikhet i rättigheter: — om kartismen, som är den demokratiska principens nyaste uppenbarelse ibland det folk, hvilket i h la vida verlden alltid varit mest utmärkt för ihärdighet och framgång i fullföljandet af sina syftemål; om denna kartism, som är det naturliga och oafvisliga resultatet af att hafva lärt millioner att läsa, hvilkas vilkor i samhället uttryckes genom siffran af deras arbetslön, nemligen sju riksdaler riksgälds i veckan för vanligt arbete — om denna rörelse i massorna, hvilken är frukten al en mängd sammanlöpande orsaker, som under 40 år samverkat att åstadkomma den närvarande ställningen — detta förfärliga upprörande af de lägre klasserna, hvilka pu för första gången kommit till medvetande på en sång af sin underlägsna belägenhet och sin! makt — denna säkra följd af att meddela kun-j: skaper åt råa varelser och likväl behandla dem såsom fänad; — det är åt detta, det vigtigaste: ( fenomen i vårt tidehvarf, som några oförståndiga endast rynka på näsan såsom åt en obetydlighet. Och hvarföre gör man det? Jo,li endast af ett skäl: derföre, att några dåraktigaÅ kartister hafva begått några dåraktiga gernin-in sar, och utsatt sig för, att lagen fått hugg påll lem. Ifrån denna dumdristighet vill man sluta 1 ill sjelfva svagheten af kartisternas sak. Fåänga och farliga förvillelse! Likasom om en tor samhällsrevolution eller detta putarbetande folkets frälsninga, som de kalla dat, någonsin unde försökas, utan att talrika dårskaper och misstag, att icke säga brott, dervid skulle besäs! Ar det då ifrån folkmassorna allena, som i skulle vänta en visdom utan alla villfareler? Ar kartismens ändamål det enda, som ir oupphinneligt annorlunda, än genom en abolut dygd? Och hvilken stor förändring har lå någonsin ägt rum i menskliga samfundet, ! itan att fläckas af handlingar, som haft sitt! irsprouns i okunnishet. fördomar och nassinner?