VR VV OO PT MM 00 RN
flera årstiders högsta figring.
HVAD FÖRSTÅS MED ORDET KARTISM.
De utlämdska tidningarna hafva under loppet
af det sednaste halfåret nästan postdagligen in-
nehållit en eller annan notis, om hvad som
tilldragit sig med kartisterne i England, och
alla känna att ett af de politiska partierna der-
städes hafva j denna beaämning; men ganska mån-
ga torde ännu finnas, som icke gjert sig fullkomlig
reda för, eller varit i tillfälle att inhemta när-
mere underrätteise om hvad kartism och kar-
tister egentligen vill säga, huru detta par-
ti uppkommit, hurudana utsigterna äro för
framgången af deras anspråk och så vidare. Vi
anse derföre lämpligt att i öfversättning här
meddela en förträfflig och upplysande artikel
ur the Spectator öfver detta ämne; men dess-
förinpan tro vi oss böra förutskicka några all-
männa reflexioner, som torde göra den påiföl-
jande artikelns innehåll ännu tydligare.
Biand den mängd revolutioner, som Europa
genomgått,, hafva ganska få uträttat något för
det egentliga folkets fribet och trefnad. Det
var den stora franska revolutionen och dess
Därmaste föregångare, Amerikas emancipation,
förbehållet att åsyfta och vinna några betydan-
de fördelar åt massan. Verkningarne af dessa
båda verldshändelser blifva oförgängliga, ty en
så fullständig reaktion eller återgång, som den
efter engelska revolutionen i medlet af 1600-
talet, är icke tänkbar rumera, sedan kunska-
perna blifvit allmänt spridda och alla de Euro-
peiska folken på en gång begynt förstå sina
naturliga rättigheter och, framför allt, sin makt.
4640 års revolution var en enstaka ansträng-
ning för Englang; de öfriga nationerne fattade
icke dess betydelse och kunde således icke bil-
da ett stöd åt Engelsmännen.
Både denna stora omhvälfning (ehuru kom-
plett re2aktionen under Carl II och Jacob HH
syntes) och en sednare af år 4689, som föran-
leddes ech blef möjlig endast genom de min-
nen och den anda, som qvarstodo af den före-
gående, qvarlemnade imedlertid betydliga för-
delar äfven för folket; äfven för dess frihet ha-
de starka garantier blifvit stadgade, ehuru de
mägtige förstodo ställa sakerna så, att den
rättvisa och jemnlikhet, som lagen innehöll, vo-
ro svåra att i verkställigheten betrygga. Ro-
ten till det onda låg uti den öfvervigt, som
rikedomen förstod tillskansa sig, oaktadt lagen
uttryckligen erkände inför sig en fullkomlig
jemnlikhet mellan den fattige och rike. Att
påkalla dess hjelp och sätta dess barbariskt in-
vecklade machineri i gång, kostar ännu i Eng-
land så oerhördt, att rättvisa i sjelfva verket
är den fattige vägrad.
Engelsmännen, som nästam minst af alla na-
tioner bafva begrepp om att lära af andra, haf-
va imedlertid förbisett och förbise ännu till
största delen detta onda. Utan en sammanfat-
tad lag och således utan möjlighet att, annor-
lunda än genom en hel lifstids ansträngdt studium,
känna, hvad lag är, måste de ligga i händerna
på ett jurist-skrå — en verklig hydra, som
med sina. tusen armar omslingar hela England
och utsuger dess must och märg. Men, såsom
vi redan nämnt, denna samhällssjukdom hafva
de besynnerligt nog, ännu icke riktigt insett;
de känna det onda, men kunna icke tydligen
reda för sig dess natur.
Erkänna måste man dock, att de insett an-
dra sjukdomar, hvilkas afhjelpande är det sä-
kraste, nästan enda medlet att bota äfven den-
na. Juristerne hafva så bemäktigat sig äfven
parlamentet, att lagens förtydligande och möj-
ligheten för hvar man att känna dess föreskrif-
ter skola motarbetas, så länge valsättet till na-
tional-representation icke är förändradt, så att
folkets intressen der vinna öfvervigt.
Afven det öfriga onda i statskroppen har en