VR VV OO PT MM 00 RN flera årstiders högsta figring. HVAD FÖRSTÅS MED ORDET KARTISM. De utlämdska tidningarna hafva under loppet af det sednaste halfåret nästan postdagligen innehållit en eller annan notis, om hvad som tilldragit sig med kartisterne i England, och alla känna att ett af de politiska partierna derstädes hafva j denna beaämning; men ganska många torde ännu finnas, som icke gjert sig fullkomlig reda för, eller varit i tillfälle att inhemta närmere underrätteise om hvad kartism och kartister egentligen vill säga, huru detta parti uppkommit, hurudana utsigterna äro för framgången af deras anspråk och så vidare. Vi anse derföre lämpligt att i öfversättning här meddela en förträfflig och upplysande artikel ur the Spectator öfver detta ämne; men dessförinpan tro vi oss böra förutskicka några allmänna reflexioner, som torde göra den påiföljande artikelns innehåll ännu tydligare. Biand den mängd revolutioner, som Europa genomgått,, hafva ganska få uträttat något för det egentliga folkets fribet och trefnad. Det var den stora franska revolutionen och dess Därmaste föregångare, Amerikas emancipation, förbehållet att åsyfta och vinna några betydande fördelar åt massan. Verkningarne af dessa båda verldshändelser blifva oförgängliga, ty en så fullständig reaktion eller återgång, som den efter engelska revolutionen i medlet af 1600talet, är icke tänkbar rumera, sedan kunskaperna blifvit allmänt spridda och alla de Europeiska folken på en gång begynt förstå sina naturliga rättigheter och, framför allt, sin makt. 4640 års revolution var en enstaka ansträngning för Englang; de öfriga nationerne fattade icke dess betydelse och kunde således icke bilda ett stöd åt Engelsmännen. Både denna stora omhvälfning (ehuru komplett re2aktionen under Carl II och Jacob HH syntes) och en sednare af år 4689, som föranleddes ech blef möjlig endast genom de minnen och den anda, som qvarstodo af den föregående, qvarlemnade imedlertid betydliga fördelar äfven för folket; äfven för dess frihet hade starka garantier blifvit stadgade, ehuru de mägtige förstodo ställa sakerna så, att den rättvisa och jemnlikhet, som lagen innehöll, voro svåra att i verkställigheten betrygga. Roten till det onda låg uti den öfvervigt, som rikedomen förstod tillskansa sig, oaktadt lagen uttryckligen erkände inför sig en fullkomlig jemnlikhet mellan den fattige och rike. Att påkalla dess hjelp och sätta dess barbariskt invecklade machineri i gång, kostar ännu i England så oerhördt, att rättvisa i sjelfva verket är den fattige vägrad. Engelsmännen, som nästam minst af alla nationer bafva begrepp om att lära af andra, hafva imedlertid förbisett och förbise ännu till största delen detta onda. Utan en sammanfattad lag och således utan möjlighet att, annorlunda än genom en hel lifstids ansträngdt studium, känna, hvad lag är, måste de ligga i händerna på ett jurist-skrå — en verklig hydra, som med sina. tusen armar omslingar hela England och utsuger dess must och märg. Men, såsom vi redan nämnt, denna samhällssjukdom hafva de besynnerligt nog, ännu icke riktigt insett; de känna det onda, men kunna icke tydligen reda för sig dess natur. Erkänna måste man dock, att de insett andra sjukdomar, hvilkas afhjelpande är det säkraste, nästan enda medlet att bota äfven denna. Juristerne hafva så bemäktigat sig äfven parlamentet, att lagens förtydligande och möjligheten för hvar man att känna dess föreskrifter skola motarbetas, så länge valsättet till national-representation icke är förändradt, så att folkets intressen der vinna öfvervigt. Afven det öfriga onda i statskroppen har en