ver mapga gamla pastorat, sa all Clt BRPelt a NI längre upp i bygden måst anläggas. Ar detta så farliga nyheter, att de böra motas? Rezeringen har insett nyttan af dylika pastoratsklyfningar och välsignpas för deres bevil; ande. Det skulle vara intressant få veta namnet på den socken, som förbaznar sin afsöndring till eget pastorat, t. ex. genom ett sockenstämmoprotokoll. Om än pastorslönerne till en början icke kunna der räknas bland de digra, så blifva de nog, i mån af odlingens fortskridaude, anständiga och hederliga. Märkligt är, att det styckade Åsele föder nu fyra pastorer, hviika alla lära befinna sig i bättre vilkor, än sista innpehafvaren af det ocelade Asele. Det har sagts, att om pastoraten ofta styckas, blir slutligen intet hederligare brödstycke öfver för de lärdare männen, att få pjuta en sorgfri ålderdom för sine förljenster; men om ock hvarje socken finge utgöra ett serskildt pastorat, vore ändock nog så många stora socknar qvar, att de bederligen belönade sådane män. Men besynnerligt är, att det trälande presterskapet, för hvilket de mindre pastoraten äro egnade, dock ofta nog derifrån utträngas af de så kallade lärde, d. v. s. af. dem, som vid skolorna vunnit meriter genom den hederliga dubbla tjensteårsberäkningen (hvilken ännu bibehålles, fastän de fått ökade löner), och orsaken är säkerligen den, att, då aila prestlönerne i en såden socken till en enda sammanslås, blir den icke så obetydlig, att den föraktas. Den omständigheten torde äfven böra öfvervägas, att, då en pastor bor inom församlingen, måste ban der med större samvetsfrid kunna verka för sin hjords bästa, är då han nödgas dela sine omsorger med flere församlingar, bland hvilka bott den ena upptager en trogen herdes hela tid och uppmärksamhet, då den andra åter hugnas med blott ett eller annat besök om året. I den ena skall han af sina åbhöfare omfattas som en älskad fader af älskade barn; men i den andra, ty värr, af stora hopen anses blott som en löntagare. Besinnas ock det, att försgamlingarne säkerligen icke äro till för pastorernes skull, utan pastorerne för deras skull, så bör ju afseende hafvas å församlingarnas nytta och be. qvämlighet. Sannerligea vore det ock icke större nytta för presterskapet sjelft, om hvarje församling fipge utgöra eget pastorat och komministerslönernpe på de fleste ställen indrogos till pastors bättre aflöning. När pastorerne ledsnat vid en mindre bjord; hvad hindrade dem att söka en större? Presterskapet kunde åtminstone i någorlunda tid få en anständigare bergning, än nu vid ofia ganska usla komministerssysslor, der de mången gång så ruineras, att, innan de på ålderdomen få eget pastorat (då deras bösta verkningskraft är försvunnen och det således icke utan biträde förmå sköta pastoratet, de sällan kunna reparergs sina affärer: deraf den stora fattigdomen bland presterne. Tinge de äter något i tid att börja med, så behöfde de sedan icke så mycket; de kunde lefva och berga sig utan digert pastorat. De sammanslagne lönerne i en socken blefve väl icke så klema, att de icke åtminrstone öfverstege de fleste komministers sysslors löcebelopp. Dessutom huru mycket trassel och kBuru många vidrigheter skulle icke förekommes, om hvar socken för sig sjelft finge välja sin lärare: huru turgt måste det åter vara för honom, att komma i en socken, dit icke dess fortroende utan en annan sockens i pastoratet öfvervägande rösträttighet kaliat bonom? Uti den omnämnda ertikeln synes Författaren vara af den tanken, att det kommer sig icke så Roga med det pastorala i annexen — blott herden får sin lön förmodligen ; men sådane församlingar tycka troligen annorlunda, efter som klyfningar så begärligt af dem åstundas; och efterlängtas de så gerna i nedre bygderne, buru mycket mera välgörande måste de då icke vara i fjälltrakterna. När stugar blir full med barn, se ju ej föräldrarne med missnöje, om barnen utfistta och sig sjelfve försör:ia. Så ock i denna affår. Namnet annex tyckes dessutom gifva tillkänna, att i äldre tider en sådan församling haft sin egen pastor, efter som och pastorsbord mestadels finnes dervid, men vid någon inträffad prestbrist, kanske vid reformationstiden, blifvit med närmaste socken förenad. Nu, då förbållandet är annorlunda, folkmängden större och prester trävges om bröd, vore ju tid till omreglering. Bättre är att kaksn delas och Herrer Pastorer äro efiergifna, medan tider är, än att den skall brytas med våld; ty möjligtvis kan den tid komme, att de icke äro ensamt talande i ståndet vid riksmöten. Besvärligt måste det i alla fall vara, att somlige pastorer hafva flera stora prestbord, och när de icke förmå sköta, lemna dem i arrende åt landtbönder (men sällan unnas de åt komministrarne). Hvad löneeftergiften vidkommer, så torde månge bevis kunna anskaffas, om så påfordras, att de stora pastorerne varit proportionsvis så pogräknade, som de små, och till och med mera, än mången komminister. För bonden mätte det väl vara så godt att få lemna sin afgift åt en närboende pastor, som att resa med samma afgift en längre väg; och om bönderne äro flere eller färre, så får ju cj bögre lön tagas, än som bestämdt är i lag och författningar. Skuile åter lönerna jemkningsvis dragas från det större till det mindre pastoratet, då blefve eftergift ännu mindre nsöjlig, feller skonsamheten mindre. Derpå lemnar ju de skollärarelöners utäende som vid kyrkoherbergen upptagas, bevis. Der lokala omständigheter sådant medgifva, måste pastoratsklyfningar onekligen både lör staten, för presterskapet och för bonden vara båtande. Lindrade onera verka odlingens framsteg. Ofta uppstå derigenom nya lägenheter, nya socknar och lättade kommunikationer. Att klyfya biskopsdömen, har ju understundon icke varit utan nytts. Hvem förbannar Hernösands stifts afsöndrande från Upsala? Två biskopar i stället för en hafva ju nu deraf en amständig bergning. Mähända kunna pastoratsklyfoingar nere på slättbyggden vara mindre angelägna, der invånarne icke hafva til pastor så många fjerdingsväg, som fjällboen har milatal och hvilken ofta måste med lönakarntäcken nå rvYocen marchera nå ckidaor till 2 St TES