AR
BLANDADE ÄMNEN.
Resa i Persien och Kaukasus af Kapten
Wilbraham,
Kapten Wilbraham var en af de Engelska
officerare, som användes af hofvet i Tehran, för
att diciplinera Persiska trupperna. Då Schac-
ken beslöt att tvertemot Engelska ambassadörens
råd företaga expeditionen mot Herat, blef Wil-
braham på kort tid tjenstledig, och använde
denna frist till tvänne resor, den ena till Ge-
orgien, den andra i provinsen Mazanderan vid
kusten af Kaspiska hafvet. Hans Georgianska
resa följde stora vägen från Tehran till Tiflis;
men som han i denna hufvudstad för det Ry-
ska Kaukasien fann sig ett föremål för Ryssar-
nes misstankar, emedan Kejsaren innan kort
väntades på en inspektionsresa, drog han sig
undan och gjorde en utflykt till Petigorsky och
Kislavodsky, två ryska badorter vid foten af
Kaukasus, der den resande, om han utsträckt
sina promenader för långt från staden, sannolikt
skulle blifvit uppfångad af Tscherkasserna. Bad-
sällskapet hade imedlertid försvunnit, baden
voro öde, och den resande befann sig ganska
misslynt, då ett bref från en gammal skolkam-
rat, en rysk adelsman, kallade honom tillbaka
till Tiflis för att deltaga i de fester och den
förtjusning, Kejsarens närvaro frambragte. Se-
dan denna stad och dess granskap blifvit ge-
nomströfvade, tog kaptenen vägen till Erzerum,
midt igenom bjertat af Georgien och på en väg,
högst sällan, om någonsin, berest af en Europe.
Från nyssn..stad återvände Wilbraham till Per-
sier genom defilerna af Taurus och på en väg,
Jika litet besökt af Europeer, hvarunder han
passerade förbi de två märkliga insjöarna, Van
och Urumiab. Den andra kepten Wilbrahams
resa, eller den i Mazander an erbjuder ingenting
mä:kvärdigt, men ur hans, egentligen blott för
några vänner utgifna utdrag ur den dagbok,
han förde på sin resa till Erzerum, meddela
vi, efter en Epvgelsk tidskrift, följande interes-
santa detaljer, och göra början med en beskrif-
ning på en högförnäm Persisk mauvais sujet.
Om aftonen den 8 Decembera, säger Hr W.
cupnådde jag byn Schischawan, residenset för Ma-
lek Kossim Mirza, en son till den förre Schacken,
hvilken jag beständigt träffat under mitt korta vi-
stande i Tabris, sommaren 4836. Han hade då an-
lagt Frankisk klädedrägt och förbytt sig från en
hygglig Perser till en otreflig Europe. Jag fann
honom vid ambassadörens bord, klädd i en blå syr-
tut med stora messingsknappar, rutig skjorta och
hvit halsduk. Af aktning för våra seder hade han
bortkastat sin lamskinnsmössa och bans kala huf-
vud förbättrade i sanning icke hans utseende. Han
hade sjelf lärt sig Franska, med något biträde af
en fransk qvinna, som innehade den ansvarsfulla
platsen af matrona i H. K. Höghets harem. Nu
bade han vändt sin båg till Engelska språket, och
öfvertalat Hr Merrick, en Amerikansk missionär,
att tillbringa några månader med honom i Schis-
schswan. Hr Merrick, som hade blifvit sänd till
Persien, för att utröna, hvad som kunde göras, i
afseende på cevangelii utbredande ibland mahome-
danverna, hade dervid tillika den uträkningen, att
på samma gång studera Persernas språk och ka-
rakter.
Några år tillförne hade en edition af Voltaires
arbeten fallit i Prinsens händer, och gjort honom
till discipel af denne författares filosofiska skola
men Schacken, hans fader, förskräckt öfver de
grundsatser prinsen bekände, rådde honom att brän
na upp hela boken. Jag måste likväl göra prinser
den rättvisan, att hans konversation var anständig
och grannlaga, och jag hade skäl att beundra d
1