AR BLANDADE ÄMNEN. Resa i Persien och Kaukasus af Kapten Wilbraham, Kapten Wilbraham var en af de Engelska officerare, som användes af hofvet i Tehran, för att diciplinera Persiska trupperna. Då Schacken beslöt att tvertemot Engelska ambassadörens råd företaga expeditionen mot Herat, blef Wilbraham på kort tid tjenstledig, och använde denna frist till tvänne resor, den ena till Georgien, den andra i provinsen Mazanderan vid kusten af Kaspiska hafvet. Hans Georgianska resa följde stora vägen från Tehran till Tiflis; men som han i denna hufvudstad för det Ryska Kaukasien fann sig ett föremål för Ryssarnes misstankar, emedan Kejsaren innan kort väntades på en inspektionsresa, drog han sig undan och gjorde en utflykt till Petigorsky och Kislavodsky, två ryska badorter vid foten af Kaukasus, der den resande, om han utsträckt sina promenader för långt från staden, sannolikt skulle blifvit uppfångad af Tscherkasserna. Badsällskapet hade imedlertid försvunnit, baden voro öde, och den resande befann sig ganska misslynt, då ett bref från en gammal skolkamrat, en rysk adelsman, kallade honom tillbaka till Tiflis för att deltaga i de fester och den förtjusning, Kejsarens närvaro frambragte. Sedan denna stad och dess granskap blifvit genomströfvade, tog kaptenen vägen till Erzerum, midt igenom bjertat af Georgien och på en väg, högst sällan, om någonsin, berest af en Europe. Från nyssn..stad återvände Wilbraham till Persier genom defilerna af Taurus och på en väg, Jika litet besökt af Europeer, hvarunder han passerade förbi de två märkliga insjöarna, Van och Urumiab. Den andra kepten Wilbrahams resa, eller den i Mazander an erbjuder ingenting mä:kvärdigt, men ur hans, egentligen blott för några vänner utgifna utdrag ur den dagbok, han förde på sin resa till Erzerum, meddela vi, efter en Epvgelsk tidskrift, följande interessanta detaljer, och göra början med en beskrifning på en högförnäm Persisk mauvais sujet. Om aftonen den 8 Decembera, säger Hr W. cupnådde jag byn Schischawan, residenset för Malek Kossim Mirza, en son till den förre Schacken, hvilken jag beständigt träffat under mitt korta vistande i Tabris, sommaren 4836. Han hade då anlagt Frankisk klädedrägt och förbytt sig från en hygglig Perser till en otreflig Europe. Jag fann honom vid ambassadörens bord, klädd i en blå syrtut med stora messingsknappar, rutig skjorta och hvit halsduk. Af aktning för våra seder hade han bortkastat sin lamskinnsmössa och bans kala hufvud förbättrade i sanning icke hans utseende. Han hade sjelf lärt sig Franska, med något biträde af en fransk qvinna, som innehade den ansvarsfulla platsen af matrona i H. K. Höghets harem. Nu bade han vändt sin båg till Engelska språket, och öfvertalat Hr Merrick, en Amerikansk missionär, att tillbringa några månader med honom i Schisschswan. Hr Merrick, som hade blifvit sänd till Persien, för att utröna, hvad som kunde göras, i afseende på cevangelii utbredande ibland mahomedanverna, hade dervid tillika den uträkningen, att på samma gång studera Persernas språk och karakter. Några år tillförne hade en edition af Voltaires arbeten fallit i Prinsens händer, och gjort honom till discipel af denne författares filosofiska skola men Schacken, hans fader, förskräckt öfver de grundsatser prinsen bekände, rådde honom att brän na upp hela boken. Jag måste likväl göra prinser den rättvisan, att hans konversation var anständig och grannlaga, och jag hade skäl att beundra d 1