roende af annan jemförelse än 1 kap. 12 S. samma balk. Uti förstnämnde lagens rum stadgas, såsom orden lyda: Ej må domare eller befallningshafvande låta någon till bekännelse pinas och plågas; gör thet någor, plikte som saken är till.w Nu förekommer i förevarande fall, hurusom upplyst är, att de tilltalade ynglingarne Christan och Berglund, till hvilkas sällskap Lundberg sällat sig, synnerligen utmärkt sig för vanart och dagligen S)SSlolösa kringstrukit i hamnarne och på torgen; att den aga de fått skäligen icke kan anses hafva innefattat rågon svårare tortyr och icke tillfogat dem någon kroppslig skada eller annat lidande, än någon tillfällig smärta vid agandet, och att synbart är, att desse ynglingar, när de inför stadens Kämne:srätt hade tillfälle uppgifva förhållandet, icke egentligen framställde detta i och för behandlingens skull, eller för att derför vinna upprättelse, utan fast heldre för att värja sig emot åtalet, samt slutligen hurusom på sätt Hr Advokatfiskalen Pfeffer också medgifvit, i denna tid är mera än kanhända tillförene, af behofvet påkalladt, att polismyndigheten emot den mängd vanartade personer, som dagligen kringstryka i staden, förfar med allvarsamhet och stränghet. Imedlertid öfverlemnar jag nu allt detta och målet i hela dess vidd till Kongl. Hofrättens egen bögt upplysta pröfning och underkastar mig det ansvar och den ersättning, Konel. Hofrätten kan lagligt pröfva; glad deröfver, att Hr Advwokatfiskalen icke funnit anledning att yrka ansvarå polisbetjeningen, hvilken fullgjort sin förmans befallning. Jag skulle likväl måhända icke utan en viss försagdhet emotse utgången af detta mål, deruti Hr Advokatfiskalen synes emot mig hafva höjtett tyngre och skarpare svärd, derest icke medvetandet, att endast hafva handlat afrent nit, ehuru, som jag medgifver, ovarsamt och missförstådt, skänkte mig den moraliska kraft, som så mäktigt förmår att lugna en anklagad, under det han väntar sin dom, och som ej heller sviker honom, sedan han hört den. Härtill kommer ock den vissa öfvertygelsen, att mina domare skola billigen öfverväga den kollision, hvari polisoch domaregöromålen, hos en person förenade, så mången gång råka, och jemväl icke utan afseende hågkomma den orolighetsanda, den upplösning af ordning, hvarmed hufvudstaden natt och dag hotades, samt öfrige serdeles för polismyndigheten svåra förhållanden, som utmärkte den tidpunkt, hvarifrån händelsen daterar sig. Jag tillträdde min befattning under mindre lyckliga auspicier, sådane, som skulle måhända hafva kommit att vackla äfven mången, som år och vana vid likartade embetsgöromål gifvit öfv er ägsenbet för mig, ty jag räknar icke den gamles år och saknar mycket af hans erfarenhet. Ochjag behöfver och emottager med ödmjuk tacksamhet af förmän råd och rättelser. Hr Advokatfiskalens memorial, tiliika med polisuppsyningsmännen Wittmeijers och Kretzs af mig infordrade förklaring får jag äran i största ödmjukhet bifoga. Stockholm den 314 Maj 18539. 0. Hultlberg. — En ny industri-riddare har i de sednare dagarna inställt sig i hufvudstaden, neml. en f. d. korrektionist, med namnet Sjöstedt, hvilken låtit skrifva en falsk fullmakt att af Exekutions-betjenten Hybbenett uttaga en fordran å 296 Rdr Bko, dem Hybbenett skolat af en bär varande högre militär-person uppburit. På denna fullmakt hade Sjöstedt tillnarrat sig kontanta penningar och diverse förtäring, till ett belopp af omkring 35 Räår på ett ställe, samt på något annat ställe en mindre summa. Detta upptäcktes på det sättet, att Bybbenett fick veta, det hans naren var i omlopp, hvarföre han inställds sig hos innebafvaren af fullmakten, och lyckligtvis träffade äfven Sjöstedt, då den falska fullmakten förevisades. Polis efterskickades och Sjöstedt ansågs skyldig träda i häkte. IAN DSORTS-NYHETER.