närmare utlåta oss i detta hänseende.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Hr tt. f. Polismästaren Hultbergs förklaring.
Vi meddela här nedan, enligt löfte i går-
dagsbladet, denna förklaring, med uteslutande
af den första reciten af Advokatsfiskalsembetets
slutpåstående:
cDerutinnan har Hr Advokatfiskalen rätt att jag
är öfvertygad att bafva anbefallt den ifrågakomne
pryglingen; till följd bvaraf jag också rättvisligen
blifvit ansedd såsom den der bör för samma åt-
gärd ansvara, och dertill är jag med största lugn
beredd; öfvertygad att mitt ansvar blifver bestämdt
inom gränsen af tydlig och beskrifven lag. Huru-
vida denna fått vara rättesnöre för slutpåståendet,
beror derpå huru detta får tolkas. Efter att haf-
va omtalat huru ett bebandlingssätt, sådant som
det ynglingarne Christan, Berglund och Lundberg
genomgått, förbjudes, dels i 20 kap. 8 . miss-
gerningsbalken, sådan den lyder i Kongl. förord-
ningen den 20 Januari 4779 och dels specielt, med
afseende å domare och befallningsbafvande, uti 17
kap. 37 . rättegångsbalken, hemställer Hr Advo-
katfiskalen, huruvida jag kan undgå ansvar, enligt
sistnämnda lagrum, jemfördt med nyssberörde 20
kap. 8 S. missgerningsbalken och Kongl. brefvet
den 12 November 4807. För min del har jag af
denna bemställan, ehuru derutinnan anspeglats straf-
fet för edsörebrott, visserligen icke kunnat bestämdt
finna, att Hr Advokatfiskalen ansett, det jag för
min åtalade handling borde straffas, såsom i sist-
nämnde lagrum stadgas eller med ett års fångelse
och böter; men dä det blifvit påstådt, och till och
med flere gånger offentligen, att Hr Advokatfiska-
len å mig yrkat fästning, samt ordalagen uti Hr
Advokatfiskalens framställning dertill kunna gifva
antedning, tror jag mig icke vara obefogad att söka
visa, det mitt ifrågaställde förfarande icke har
egenskapen af edsöresbrott. På alla ställen uti
lagen, der detta brott omtalas, förutsättes alltid och
det ovilkorkorligen, att gerningen skall hafva skett
med be:ådt mod och i afsigt att hämnas eller skada
göra. Så t. ex. är förhållandet uti 46 kap. 8 S.
jorgabalken, rörande den omtalade bandling af
Lanrdtbo emot jordegare; 23 kap. 10 8. byggninga-
balken, i afseende på gäst, som gör våld å gäst-
gifsaren eller beans hjon; 48 kap. 4, 5, 7 och 9
8S. missgerningsbalken, rörande våld emot den,
som är å väg till och från kyrka och rättegång,
mos vederdeloman eller vittne eller sakförare eller
emot domare eller annan Konungens embetsman;
49 kap. 2 8. för den, som med våld tager fånge
af dem, som honom gripit; 20 kap. 4, 2, 5, 7 och
40 88. för hemgång med fullt våld och skadande
för den, som griper, bastar eller hinder någon oför-
vunnen; 214 kap 6 ., allt samma balk för den, som.
sitter i försåt för en annan och gör honom skada
med sår, blånad eller blodvite, samt uti 4 kap. 3 S.
gtraffbalken, för våld emot skarprättare eller hans
folk i och för deras förrättning. — Desse lagens
rum, de enda, utom 20 kap. 8 S. missgerningsbal-
ken, der edsörebrott omtalas, förutsätta alla, såsom
jag här ofvan hade den äran antyda, att gerningen
förut skall vara beslutad och öfverlagd och ske till
följd af hämndbegär eller skadelystnad.i Att denna
tolkning ofelbart är den rätta. synes också tydligen
deraf, att lagstiftaren, när han stadgade straff för
edsörebrott, belade det ibland annat med ärans för-
lust, som måste utmärka, att lagsiiftaren hos ger-
ningsmannen förutsatte någon lömsk eller omora-
lisk grund för bandlingen, och den omständighet,
att sistnämnde straff sedermera genom Kongl. för-
ordningen den 20 Januari 4779 blifvit upphäfven,
förändrar icke brottets art och natur. Så har också
Kongl. Maj:t sjelf sett saken, såsom inhämtas af
Kone!. brefven den 46 Februari 1737 och den 41
Semtember 1740; och det af Hr Advokatfiskalen
åberopade Kong!. bref af 42 November 4807, kun-
gjordt genom Kongl. Hofrättens universal af den
07 Januari 1808, är, emot hvad jag anfört, intet
betisande, helst den derför till grund varande
handling angick en Länsman, hos hvilken, i hans
egerskap af en tilltalads vederdeloman, möjligen
kan förutsättas enskild hämnd eller skadebegär och
den der af sakens utgång kan vänta sig nytta eller
skada, hvilket icke får präsumeras hos domaren
eller befallningsbafvanden, utan måste tydligen be-
visas; i hvilket fall domaren eller befallnivgshaf-
yanden också med rätta bör straffas såsom edsöres
brytare. Hvad mig angår, är det icke ens uppgif-
vet, mycket mindre visadt, att jag baft skadelust
eller hämnd till ynglingarne Christan, Berglund och.
Lundberg, och blotta tankan derpå lärer icke gerna
kunna uppstå, enär jag icke ens sett någon af dessa
ynglingar före den dag, då de till förbör hos Of-
verståthållareembetet inställdes.
Genom hvad jag här ofvan haft äran anföra, tror
jag mig hafva ljusligen ådagalagt, att min åtalade
åtgärd lagligen icke kan bestraffas efter 20 kap. 8
8. missgerningsbalken, sådan den lyder i Kongl.
förordningen den 20-Januari 1779, utan lärer, i