vinjäsningshistorien. Förhållandet är nemligen att hela den första artikeln om vinjäsningei verkligen var hemtad ur de skrifter, som der äheropas, och hade blifvit, enligt öfverens kommelse af några härvarande personer, lem nad till gumman Notenia, svin, glad öfver er sådan raritet, och då hon icke förstår sig de ringaste på de praktiska vetenskaperna, införde den, utan vidare granskning. Imedlertid hade utgifvaren af det tyska Pharmaceutisches Cen tra!blatt, hvilken i sammandrag omnämnt arti keln i ME 7 af denna tidskrift, uti det påföljan. de häftet underrättat läsaren, att alltsamman verkligen var en hoax, och man ville nu se om Minerva skulle genast utan urskillning !upp taga denna notis med dess många orimlig. heter, likasom hon förut gjort med den Mac. ferlanska trillan, chafrans förvandling till råg m. fl. Detia lyckades ock fullkomligt, och sättet, hvarpå artikeln första gången infördes visar tydligen, att gumman trodde på det nys underverket i naturen, som ock utan tvifve hade varit bland de mest sekulära upptäckter om det ej Ullika innehållit sådana orimligheter som genast måste väcka tvifvel hos hvar och en med något begrepp i fysikens elementer Sedan artikeln blifvit väl publicerad, underrättades Minerva naturligtvis om sammanhanget och blef icke litet flat, att bon åter låtit narra sig; men i stället att uppriktigt bekänna detta föll hon på det orådet att föregifva sig hafva sjelf hopsmidt alltsammans, och ville slingra sig undan med denna osanning, utan att inse, det hela vinjäsningen ändock skulle komma efterså som Arboga-ölet. Denna exempellösa kontenans, att hålla öronen styfva, med äfventyr att genast blifva beslagen, är ett karaktersdrag hos Minerva, hvilket synes icke böra gå förloradt. — Med hvilken djup andakt lärer icke Minerva hafva genomläst följande slut på artiken: Hvar och en, som aldrig så litet studerar naturen, måste intagas af den högsta förundran öfver den visbet, som öfverallt uttalar sig. Allt är af nytta — sjelfva exereament!erna.u — Den som önskar, kan hos Red. erhå!la anvisning, hvarest de tyska originalskrifterne kunna få ses.