vinjäsningshistorien. Förhållandet är nemligen
att hela den första artikeln om vinjäsningei
verkligen var hemtad ur de skrifter, som der
äheropas, och hade blifvit, enligt öfverens
kommelse af några härvarande personer, lem
nad till gumman Notenia, svin, glad öfver er
sådan raritet, och då hon icke förstår sig de
ringaste på de praktiska vetenskaperna, införde
den, utan vidare granskning. Imedlertid hade
utgifvaren af det tyska Pharmaceutisches Cen
tra!blatt, hvilken i sammandrag omnämnt arti
keln i ME 7 af denna tidskrift, uti det påföljan.
de häftet underrättat läsaren, att alltsamman
verkligen var en hoax, och man ville nu se
om Minerva skulle genast utan urskillning !upp
taga denna notis med dess många orimlig.
heter, likasom hon förut gjort med den Mac.
ferlanska trillan, chafrans förvandling till råg
m. fl. Detia lyckades ock fullkomligt, och
sättet, hvarpå artikeln första gången infördes
visar tydligen, att gumman trodde på det nys
underverket i naturen, som ock utan tvifve
hade varit bland de mest sekulära upptäckter
om det ej Ullika innehållit sådana orimligheter
som genast måste väcka tvifvel hos hvar och
en med något begrepp i fysikens elementer
Sedan artikeln blifvit väl publicerad, underrät-
tades Minerva naturligtvis om sammanhanget
och blef icke litet flat, att bon åter låtit narra
sig; men i stället att uppriktigt bekänna detta
föll hon på det orådet att föregifva sig hafva
sjelf hopsmidt alltsammans, och ville slingra
sig undan med denna osanning, utan att inse,
det hela vinjäsningen ändock skulle komma ef-
terså som Arboga-ölet. Denna exempellösa kon-
tenans, att hålla öronen styfva, med äfventyr
att genast blifva beslagen, är ett karaktersdrag
hos Minerva, hvilket synes icke böra gå förlo-
radt. — Med hvilken djup andakt lärer icke Mi-
nerva hafva genomläst följande slut på arti-
ken: Hvar och en, som aldrig så litet stu-
derar naturen, måste intagas af den högsta
förundran öfver den visbet, som öfverallt ut-
talar sig. Allt är af nytta — sjelfva exere-
ament!erna.u — Den som önskar, kan hos Red.
erhå!la anvisning, hvarest de tyska originalskrif-
terne kunna få ses.