corps de gardet, befunnit sig under tiden på Göth-
gatan och vid Södermalms torg, der Sergeanten
Alm, innan han kunnat fiamkomma till Stadshu-
set, nödgats göra halt, i följd af ett så häftigt an-
fa!l med stenkastning emot truppen, att flere man
deraf blifvit illa skadade, och då Löjtnanten Scht-
rer framryckte med den större trupp-afdelningen,
hvilket syntes hafva inträffat på samma gång som
Hr Sandström gått uppåt Götbgatan, förenat sig
med dem, som förut stått vid Stadshuset, och se-
dermera dragit sig uppåt Mariegatan, hvarifrån,
likasom under Löjtnanten Schörers marsch förbi
Stadshuset, under anfall med stenkastning emot
berörde trupp, enligt hvad Grefven, som med en
annan trupp följt efter, kunnat iakttaga, med myt-
ken häftighet verkställts.
Hr KrigsRådet Adam Roos, Hr AdvokatfGskalen
Abraham Roman och Hr Postmästaren Hans Ga-
bricl Ulterbäck, hvilka, på Aktors begäran, blifvit
kallade att höras såsom vittnen, in!emnade följande
af dem gemensamt uppsatt skriftlig berättelse om
hvad de i målet hade sig bekant:
Thorsdagen den 49 sistlidne Juli, mot kloc-
kan 8 på aftonen, efter att hafva besett Hr
Rosenblads orangeri vid Göthgatan, gjorde, vid
hemgåendet, undertecknade Roman och Utter-
bäck samt Hr Postdirektören, J. Fr. Westbom,
ett besök hos Hr Krigsrådet Ad. Roos, som då
bebodde våningen 4 trapp upp i huset M 8,
eller hörnhuset vid nämnde gata och Petter-
myndesbacke. Hr Krigsrådet var hemma och
bjöd oss stanna qvar hos sig på aftonen. Den
vänskapliga bjudningen antogs; vwvi spelade
whist och superade längre fram på qvällen.
Under vägen till Hr Krigsrådet och under
det vi gingo utför Göthgatsbacken, hade vwi
icke bär, eller längre ned vid Stadshuset,
varseblifvit någon ovanlig folksamling, eller
ens sett så mycket folk, att vi dervid fästat
den ringaste uppmärksamhet.
Omkring en timma hade undertecknade, jemte
Hr Westbom, varit tillsammans, samt en län-
gre stund suttit vid ett spelbord i hörnrum-
met imot Göthgatan och Pettermyndesbacke, i
hvilket rum vi sedan hela aftcnen uppehölllo
oss, då hastigt starka hurrarop från gatan väckte
vår uppmärksamhet. Vi sprungo upp från spel-
bordet till fenstren. Ropen kommo från en folk-
hop, som hade samlats i sjelfva gathörnet un-
der våra fönster, och som vi vilja uppskatta
till ett antal af omkring 300 personer. Dessa
voro alla, såsom det syntes, folk utur de ar-
betande sambällsklasserna, deriblsnd många sjö-
män; för öfrigt män och ynglingar samt några
pojkar. Vi betraktade dem genom de öppnade
fenstren nu och flere gånger sedermera; men
ehuru vi alla tre, i synnerhet jag Utterbäck,
äro gamla Stockbolniboer, kunde vi dock i hela
hopen icke igenkönna elt enda ansigte. Någon
yttre anledning till folksamlingen och hurr-
nirgarne kunde vi dock i hela hopen icke upp-
täcka. Under en balf timmas tid, eller kanske
något mera, förnyades hurraropen, efter korta
uppehåll, af samma folkhop, utan annan märk-
har påföld, än stt åhörare på afstånd samlades;
men den hurrande hopen syntes härunder icke
betydligt tillväxa i storlek, ehuru ett cch an-
nat pojkstreck, som af hopen föröfvades, syn-
tes vara egnadt att samla medbjelpare, såsom
alt en gång en käring, en annan gång en
Dalkarlspojke urder mycket larm ceh kur
rande, hissades, m. m. sådant. Vi återvände
stundom till virt spelbord och stundom till
fenstren. Men nu, klock:n omkring 2, 40,
fingo vi höra en sten slungas in i ett fenster
a det midt eniot o:s varande Stadshuset, och
från denna sturd voro vi till inemot midnatt
nästan oafbrutet från våra fenster åskådare och
hörare af tilldragelserne i det närmaste grann-
skapet.
Från den burrande folkhopen i gathörnet ut-
rädde flere sjömän och pojkar, svm invid hus-
väggarne uppbröto gatstenar, och med dessa
tenar mot Stadshusets fenster och väggar bör-
ade en stenkastning, som under upprepade
rilda rop och bhurrningar från den oftanämnde
olkhopen alldeles obehindradt fortsattes unge-
är en timmas tid. Första anfallet gjordes emot
enstret till Hallrättens rum, eller hörprum-
nen på nedra botten mot Pettermyndesbacke
ch Göthgatan, samt fortsattes sedan efter band
not fenstern på nedra bultnen, längre ned ef-
er Pettermyndesbacke cch utmed Göthgatan,
not Södermalmstorg, samt slutligen äfven mot
enstren i öfra våningen, men först och sist
ttakerades fenstren till Hallrättens rum och de
npanför desse fenster vsrande jernluckor, af
vilka äfven 2 eller 3 par slutligen inslogos.
tenkastningen verkställdes i början synbarligen
ved mindre djerfhet; men då densamma allde-