-— MO SO UTVISA f2evV281i0v 2URA UlLlLUVI Held, HAL Sill
ligen, att den person, som först blef dödskju
ten, af ett enskildt skott af en bland Grefv
Sandels soldater, icke synts göra någon hotan
de åtbörd eller hafva någon sten i handen, oci
I när han stupade, befunnit sig, enligt Hr Krigs
Rådet Roos berättelse, på högst 350, och enlig
Hr Advokat-fiskalen Romans, på omkring 2
stegs afstånd från. truppen. Dessa omständig
heter måste förtjena det vigtigaste afseende vic
jemförelse med de öfver samma punkter föru
afgifna berättelser af dem, som sjelfve mer elle;
mindre varit deltagare i händelserna, och isynner
het för bedömandet deraf, huruvida den sednart
skjutningen af Löjtnant Scböre:s trupp må kun.
na rättfärdigas. Men vi öfvergå till sjelfva be-
rättelsen:
Den 25 sistl. Mars inställde sig de förr omnämn-
de personerna, neml.: Aktor, Löjtnanten Schäörei
vy. Waldheim, Underlöjtnanten Gustafsköld; de till-
talade: BoktryckeriKonstförvandten Blanxius, f. d
Gardisten Fritzberg, Gesällen Wessman, samt de
af Löjtnant Schörers trupp, som uppgifvits hafva
vid uppträdet af stenkastningen blifvit sårade. För-
re Kyparen Julius Victor Petcoff berättade föl.
jande:
Den 49 sistl. Juli hade han tidigt på morgonen
gått hemifrån, för att söka arbete samt, af denns
arledning, befunnit sig vid Skeppsbron, då han fick
höra, gatt elden vore lös å Södermalm. Dit hade
Petroff då begifvit sig, och af nyfikenhet uppehål-
lit sig vid Södermalms torg och i trakten af Xtads-
huset, till omkring kl. 6 på eftermiddagen, då han
utan att begå den ringaste förseelse, blifvit arre:
sterad af en för Petroff okänd polisbetjent. Denne
hade äfven i häkte inmanat en sjöman, som yttrat,
att Petroff blef oskyldigt gripen. Petroff hade se-
dermera hela tiden varit inne i Stadshusbäktet, så
alt han ej kände något om hvad som sednare på
aftonen derutanför förefallit. Förut på eftermidda-
gen hade Petroff sammanträffat med en likaledes
okänd, uti sjömanskläder klädd person, som, utan
att Petroff förstå:t hvarföre, bjudit honom, jemte 3
eller 6 andra personer på förtäring å trenne ser-
skilda näringsställen, ett vid Ryssvågen, ett i Schön-
borgska huset och ett vid Blå slussen. Petroff ha-
de ej sett, om denne person innehaft mycket pen-
gar, men väl att han, enligt Petroffs omdöme, haft
likhet med förre Gardisten Fritzberg, ehuru Petroff
ej bestämdt kunde uppgifva, att de begge voro sam-
ma person. Inga hurrningar eller samtal om öf-
vervåld emot vakten hade förefallit.
På Aktors anbållan, att t. f. Kopisten uti Justi-
tie-fördelningen af Kongl: Maj:ts Kansli, Theodor
Sandström, måtte blifva förckallad och upplysnings-
vis i målet hörd, fick Hr Sandström förekomma,
och uppgaf, på frågor, följande:
Den 49 sist!. Juli på förmiddagen hade Hr Sand-
ström begifvit sig till Stadshuset, för att hkelsa As-
sessoren Crusenstolpe farväl vid dess förmodade
affärd till fästningen berörde dag. En vådeld hade
derefter, med vanliga signaler, tillkännagifvits, samt
en mängd folk i anledning deraf samlats ä Söder-
malms torg och i trakten af Stadshuset. Dervid
hade Underlöjtnanten Gustafsköld med en tru;p
af Svea Lifgarde anländt och gjort balt uti Peter
Myndes backe, samt, efter en kort stunds förlopp,
oaktadt folket hållit sig fullkomligt stilla, kommen-
derat laddning, då en del af bopen hörts hurra.
Hr Sandström hade sedermera med korta afbrott
uppehållit sig i trakten af Stadshuset hela dagen,
till dess han på aftonen begifvit sig till det så kal-
lade Reisens värdsbus vid Skeppsbron, för att in-
taga aftonmåltid. Då han derifrån skulle återvän-
da till Södermalm, hade han, dels af folk, som han
mött, hört omtalas, dels äfven sjelf på afständ för-
nummit, att skott aflossats vid Stadshuset. I an-
iedning deraf hade ham påskyndat sina steg. Vid
hans ankomst till stäliet, dervid han, för att när-
ma sig Stadshuset, tagit vägen omkring Hornsgatan
och Repslagaregatan ned till Götbgatsbacken, hade
på de tillgränsande gatorna befunnit sig en stor
folksamling, hvaribland jemväl flere fruntimmer.
Alla hade då förhållit sig al!deles stilla och tyst,
med undantag af 8 eller 40 pojkar, som då och då
sprungit fram och kastet stenar emot Stadshuset,
och hvilka, enligt Sandströms omdöme, bordt kun-
a bortjagas endast med en käpp. Efter en stunds
örlopp hade han åter begifvit sig uppföre Göth-
satsbacken öfver S:t Pau!sgatan till Pustgränden,
lit han knappt anländt, förrän skjutningen vid Ma-
iegatan började, icke med enskilda skott, utan
ned ordentliga gevärssalfvor. Hr Sandström hade
insett denna, enligt det uttryck, Löjtnanten Schi-
er von Waldheim i en till SlottsRätten ingifven
krifl begagnat, abestrykning, af Mariegatan vara
utldeles obehöflig och opåkallad, enär, enligt hvad
jan redan förmält, hela folksamlingen i trakten af
stadshuset, vid Sandströms bortgående, förhållit sig
uppt och stilla. Hr Sandström hade imedlertid
ortsatt sin väg utför Pustgränden och hunnit till
Tornsgatan, då han bakom sig bört någon jemra
ig och af andra personer förnummit, a!t densam-
ne skulle blifvit träffad af ett skott, hvarföre Hr
wandiström skyndat tillbaka uppföre gränden, för att
jelpa den skjutne, men denne hade, då Hr Sand-
tröm anländt till bö net af Mariegatan. redan va-
it bortförd el!er sjeif förfogat sig derifrån. Der-
fter hade han ånyo gått utföre gränden, öfver
Tornsgatan, Rag alds backe och Badstugugatan för-
i Corps de Gardet vid Södermalms torg.
På framställda frågor tillade Hr Sandström: att
an ej hört Under-löjtnanten Gustafsköld före kom-
vandarandat af laddning vitra några varninna. stl