hade generalmarchen redan i 4 timmar ljudit
genom gatorna, innan en och annan national-
sardist syntes till på larmplatserna. Klockan 9
om aftonen voro öfverhufvud knapt 400 man
af hvarje legion tillstädes, ehuru Pariss borga-
re vid den tiden längesedan äro hemma från
sina promenader. Det var sålunda ögonskenligt,
alt om ett djerft och väl organiseradt parti un-
der natten begagnade denna sinness ämning och
slöte sig tllinsurgenterna, vore regeringen i den
största fara. Allmänheten började tro, att nå-
gon stor katastrof förestod och oroande rykten
spriddes kring staden.
Under sådana omständigheter fann hofvet det
vara af största vigt, att lucna gäsningen genom
en liberal ministörs utnämnande; men man ville
likväl i det längsta söka slippa Herr Thiers.
I sådant ändamål efierskickades Dufaure och
man exalterade hans inbillning genom föreställ-
ning af de faror, hvari monarkien sväfvade, och
bestormade honom på alla sätt ända till midd-
natt. Slutligen gaf han efter, kanhända inom
sig nöjd alt hafea en sådan förevändning, att
kunna tillfredsställa sitt begär efter en portfölj
förr, än Tbierss hårdnsekade fasthängande vid
sina vilkor och principer eljest torde medgifva.
Han bröt sålunda det gifna hedersordet, och
först kl. 8 följande morgon erfor Thiers ur Mo-
nitören sin väns förräderi. Hade detta icke ägt
rum, så skulle man genast om Söndagsaftonen
nödgats påkalla Thiers. Hos folket väckte Du-
faures handlingssätt en allmän indignation och
bidrog endast att sänka hans, och med detsam-
ma hela ministerens aktier, samt deremot höja
Thierss. Hvar och en tycktes inse, att denna
sistnämndes uteslutande förändrade ingenting,
att krisen endast antagit en annan sida, och att
den nya ministtren hvarken lemnade någon ga-
ranti för sitt bestånd eller röjde någon mora-
lisk värdighet, samt att man ingenting vunnit
för sjelfva ändamålet i att fråntaga hofvet ären-
dernas ledning, när Soult ställdes i spetsen för
diplomatiken, om hvilken han ingenting förstår,
Hertigen af Orleans genom General Schneider
styrde krigsärenderna, doktrinärerne genom Du-
chatel beherrskade den inre förvaltningen och
venstra centern hade ingen politisk portfölj.
Dertill kommer att Cunin Gridaine, prohibitif-
systemets representant, blifvit handelsminister,
hvarigenom de mörkaste utsigter öppnas för all
industri. Också har det nya kabinettet mött
en nästan enhällig motvilja både hos folket och
Kammaren, och bar inom denna ingen majori-
tet att påräkna; sådant visade sig bäst, då Thiers,
dagen efter uppresningen, var nära att vid va-
!et till president i Kammaren, hvartill han an-
mält sig, slå den ministeriella kandidaten ur
brädet, och att denne slutligen segrade med
blott den ringa majoriteten af sju röster. Man
har således förbigått den ende man, som kun-
nat gilva styrelsen kraft och enhet, ställt ho-
nom emot sig som en gifven samlingspunkt för
missnöjet och med en skicklighet, som hans e-
gen aldrig kunnat upphinna, utplånat minnet af
hans fordna fel och af de förebråelser man stun-
dom med skäl trott sig kunna göra honom.
Thiers i spetsen för oppositionen, nära förenad
med Odillor-Barrot, och stödd på en populari-
tet, som ä nu mera ökats genom den modera-
tion, långmodighet och fördragsamhet han visat,
är således den vinst, hofvet skördat på detta si-
sta taskspeleri.
Huru mycket nationalgardets värma och till-
gitvenhet är att påräkna, kan inhemtas deraf,
att då larmtrumman åter började gå morgonen
den 43, inställde sig högst 450 man af national-
gardets talrikaste legioner, och att af dem, som
räkna ända till 7000 man, icke 3 ä 960 voro
närvarande vid den revy, konungen på efter-
middagen höll öfver dem. Sådant är i senning
onda tecken.
KERO
REDAKTIONENS KORRESPONDENS.