tals små anspråkslösa skjul eller såkallade teatra för allehanda taskspelare, rolighetsmakare oc Ischöne Rariteten, hvilka täflade med hvaran dra om att locka publiken till sig, genom d mest hisarra konserter och upptåg utanför in gången, och hvarigenom åstadkoms en emsem ble, så bullrande och oharmonisk, att man verk ligen blef för en stund yr i huivudet. Blan all denna musik kan jag icke underlåta attan föra någonting alideles nytt, i afseende på in Istrumentering, nemligen en duo af en mes singstallrik och en harskramla, hvilka outtröt! ligt arbetade vid dörren afett dylikt litet kryp in, der jag för öfrigt vill minnas visades et fruntimmer af ovanlig — tjocklek, en skönke al veritabla otaheitiska dimensioner. Antalet sz krogtält och förfriskningsdiskar, under bar him mel, var härtill förökadt öfver det vanliga änd till otrolighet; de voro instoppade öfverallt hvarje ledig vrå, liksom små godbitar i mel lanrummen uti en väl fylld matsäck. En mäng större eller mindre danssalonger voro likalede enkom för högtiden uppslagna, och det skull visserligen varit synd att säga, det tillfälle sak nades att, såsom Horatius kallar det, småll marken med en fri fota, i fall en rojalistisl upprymdbet dertill manade. Det herrligast väder med sommartemperatur och en klar him mel gynnade ypperligt alla tillställningar, oc! en hofman skall häraf tagit sig anledning infö majestätet till en briljant ordlek, imed afseendi på den närvarande politiska krisen, i det har nemligen, ised handen upplyftad mot det strå lande firmamentet, utropat: himmelen är fö oss la i En om aftonen uti Tuilerigården gifven of. fentlig konsert af harmonimusik, under ba hbimmel, var af alltsammans det redbaraste oci saknade icke en verkligen poetisk effekt. Der började mellan sju och åtta, medan det änn var full dager; öfvergången mellan dag och natt är imedlertid, som man vet, redan här Paris ganska kort, soch mörkret inbröt sålund: helt hastigt, medan musiken som bäst pågick de många hundra notställarne i orkestern upp lystes i ett ögonblick af otaliga små lyktor och en mängd pyramider af lampor tände sig öfver hela den vida trädgården, fceiskt upplysande de redan täta och lummiga löfmassorna Kaonsertens sammansmältande harmonier tog sig förträffligt ut i detta endast halft och mystiskt brutna mörker, och jag skulle använd: bilden af en scen ur tusen och en. natt, om den icke vore så utnött och missbrukad. Hans Majestät, omgifven af sin familj, åhörde musiken från ett öppet fönster. Hans entree åtföljdes af något hurrande och vive le roila från den mera utsökta publik, som, medelst biljetter, utdelade af slottets ståthållareembete, kommit i åtnjutande af de närmast under paiatset utsatta stolarna; denna entusiasm var likväl tunn och svagbröstad. Deremot, när aldrasist den herrliga Marseillaisen, äfvensom Parisiennen, spelades upp, — man kan för skam skull icke lemna bort den, — skallade från tusende munnar ett diktatoriskt biskc, om igen!k hvilket fortsattes af otaliga menniskomassor öfver hela trädgården, tills det lävgst, längst borta försvann som ett doft eko; orkestern fann sig också befogad att lyda. ! Nigon spefogel bade försäkrat, att i det fyrverkeri, som längre fram på aftonen afbrändes, de så länge förväntade nya ministarnes namn ändtligen skulle tillkännagifvas uti mångfärgad eld. Riksöfverfyrverkaren tycktes likväl icke na blifvit färdig med sina käringspuffar. Slutligen måste icke förglömmas, att de gamla, af blåst och regn förstörda trefärgade fanorna på alla publika byggnader denna dag utbyttes mot nya, hvilket likväl, som hela verlden ser, icke symboliserar någonting motsvarande inom den stora statsbyggnaden. Jeg vet icke om detta sker hvarje år. (Forts.) STOCKHOLM den 29 Maj. Svenske och Norske Ministern i Haag, Herr von Hoehsehild, var, före sin tillämnade afre