tals små anspråkslösa skjul eller såkallade teatra
för allehanda taskspelare, rolighetsmakare oc
Ischöne Rariteten, hvilka täflade med hvaran
dra om att locka publiken till sig, genom d
mest hisarra konserter och upptåg utanför in
gången, och hvarigenom åstadkoms en emsem
ble, så bullrande och oharmonisk, att man verk
ligen blef för en stund yr i huivudet. Blan
all denna musik kan jag icke underlåta attan
föra någonting alideles nytt, i afseende på in
Istrumentering, nemligen en duo af en mes
singstallrik och en harskramla, hvilka outtröt!
ligt arbetade vid dörren afett dylikt litet kryp
in, der jag för öfrigt vill minnas visades et
fruntimmer af ovanlig — tjocklek, en skönke
al veritabla otaheitiska dimensioner. Antalet sz
krogtält och förfriskningsdiskar, under bar him
mel, var härtill förökadt öfver det vanliga änd
till otrolighet; de voro instoppade öfverallt
hvarje ledig vrå, liksom små godbitar i mel
lanrummen uti en väl fylld matsäck. En mäng
större eller mindre danssalonger voro likalede
enkom för högtiden uppslagna, och det skull
visserligen varit synd att säga, det tillfälle sak
nades att, såsom Horatius kallar det, småll
marken med en fri fota, i fall en rojalistisl
upprymdbet dertill manade. Det herrligast
väder med sommartemperatur och en klar him
mel gynnade ypperligt alla tillställningar, oc!
en hofman skall häraf tagit sig anledning infö
majestätet till en briljant ordlek, imed afseendi
på den närvarande politiska krisen, i det har
nemligen, ised handen upplyftad mot det strå
lande firmamentet, utropat: himmelen är fö
oss la i
En om aftonen uti Tuilerigården gifven of.
fentlig konsert af harmonimusik, under ba
hbimmel, var af alltsammans det redbaraste oci
saknade icke en verkligen poetisk effekt. Der
började mellan sju och åtta, medan det änn
var full dager; öfvergången mellan dag och
natt är imedlertid, som man vet, redan här
Paris ganska kort, soch mörkret inbröt sålund:
helt hastigt, medan musiken som bäst pågick
de många hundra notställarne i orkestern upp
lystes i ett ögonblick af otaliga små lyktor
och en mängd pyramider af lampor tände sig
öfver hela den vida trädgården, fceiskt upply-
sande de redan täta och lummiga löfmassorna
Kaonsertens sammansmältande harmonier tog
sig förträffligt ut i detta endast halft och my-
stiskt brutna mörker, och jag skulle använd:
bilden af en scen ur tusen och en. natt, om
den icke vore så utnött och missbrukad. - Hans
Majestät, omgifven af sin familj, åhörde mu-
siken från ett öppet fönster. Hans entree åt-
följdes af något hurrande och vive le roila
från den mera utsökta publik, som, medelst
biljetter, utdelade af slottets ståthållareembete,
kommit i åtnjutande af de närmast under pa-
iatset utsatta stolarna; denna entusiasm var
likväl tunn och svagbröstad. Deremot, när al-
drasist den herrliga Marseillaisen, äfvensom Pa-
risiennen, spelades upp, — man kan för skam
skull icke lemna bort den, — skallade från
tusende munnar ett diktatoriskt biskc, om
igen!k hvilket fortsattes af otaliga mennisko-
massor öfver hela trädgården, tills det lävgst,
längst borta försvann som ett doft eko; orke-
stern fann sig också befogad att lyda. !
Nigon spefogel bade försäkrat, att i det fyr-
verkeri, som längre fram på aftonen afbrändes,
de så länge förväntade nya ministarnes namn
ändtligen skulle tillkännagifvas uti mångfärgad
eld. Riksöfverfyrverkaren tycktes likväl icke
na blifvit färdig med sina käringspuffar.
Slutligen måste icke förglömmas, att de gamla,
af blåst och regn förstörda trefärgade fanorna
på alla publika byggnader denna dag utbyttes
mot nya, hvilket likväl, som hela verlden ser,
icke symboliserar någonting motsvarande inom
den stora statsbyggnaden. Jeg vet icke om
detta sker hvarje år. (Forts.)
STOCKHOLM den 29 Maj.
Svenske och Norske Ministern i Haag, Herr
von Hoehsehild, var, före sin tillämnade afre-