derätt; att det enda medlet för Regeringarna att lefva på god fot med sina undersåtare, ä att dela makten med dem, och att förtroende mellan styrelse och folk, förutan hvilket intetsam. hälle kan bestå i längden, icke längre kan basera: på anspråket å det sednares blinda undergif. venhet, utan måste hemtas ifrån Regenternas e. get medgifvande att anse makten såsom el! uppdmag ifrån folkets sida, hvilket icke utan fara kan utöfvas annat än i enlighet med fol kets fritt tillkännagifna Önskningar. Månne def kan vara ett plötsligt uppvaknande till denna insigt, bärledd at den öfverraskande underrättelsen, att folkmassan i Paris åter så oförmodadt kommit i rörelse, som varit den egentliga källan till Statstidningens bestörtning? JE Landshöfdingen i Westerås, Frih. Ridderstolde, har afgifvit ett utlåtande öfver Kronobetjeningens i Westmanland ansökning att få bära broderade uniformer, hvilket utlåtande är ganska intressant, och som vi derföre här meddele, fastän det i ,dag på morgonea stätt i Dagl. Allehanda: I ett tidehvarf, då den allmänna opinionen sträfvar att befria Svenska Nationen ur flärdens bojor, då fordringarne fördubblas å redbarhet och inre värde hos embetsoch tjenstemän, synes tiden icke vara väl vald för den Ansökning, hvarmed Sökanderne vågat besvära Konungen öfver ett Rike, hvars förnämsta Domare-korps lemnar ett hedrande föredöme af flårdlöshet i klädsel, en enkelhet, som i sin mån tillyunnit Kongl. Svea Hof-Rätt allmänt anseende.n Eder Kong!. Maj:ts förenade Riken besökas numera ofta af Europas Söderlänningar. För dem skulle Kronobeijening med guldbroderi i trakter, der folket nödgas begagna barkbröd till födoämne vid mindre gynnande årsvexter, framstälia en sällsam kontrast. Här i Norden, der naturen sjelf bjuder enfald och sparsamhet, vore det, efter min underdåniga tanke, mera enligt med iandets förhållanden att inskränka än att utvidga luxen i klädedrägt; och om det skulle täckas E. Kg!. Maj:t att, i motsats med principen för Sökandernes anhällan, befria Landshöfdingarne jemte Landsseckratcrare och Landskamrerare från allt guldbroderi å deras uniformer, skule en sådan enkelhet vara mera naturlig och passande än en förökad granlåt å Landtstatens uniformer. Svenska Folkets Historia bar varit Dess Konungars och utur denna högre synpunkt synes det mig äfven tillbörligt och klokt, att Ede:s Kongl. Maj:ts undersåtare och ibland dem dess tjenstemän äfven i klädedrägt taga till föresyn det höga exempel af enkelhet, Eders Kongl. Maj:t sjaf lemnar dem. I öfrigt är det icke min mening, att Landtstatens Embetsoch T;enstemäns anseende bör förringas. Jag skulle heldre önska det förökadt; men sådant vinnes icke genom granmare uniformer, då Landtstatens Embetsoch Tjenstemän dels bafsa lägsta och dels icke ers någre rum på Ranzord ningen. Om Ede:s Kong! Möj:t skulle täckas tilldela T.andtstaten den rang, som i mån af Embetets och Tjorstens vist kunde finnas vara tillbörlig, skulle on sådan Nåd lända FLandtstat.n och det allmänna till mera verklig båtnad, än don distinklion Sökandiarne be: ärt.