J åtagit Er, ohjelplig. RA REVY AF TIDNINGARNA. Vi anse för en skyldighet att underrätta Läsaren, det Statstidningen sistlidne Fredag ändtligen hade kommit sig så pass före efter den första bäpnaden öfver de underrättelser, hvilka föregående dagens utländska post medförde om uppresningen i Paris, att de efter ett dygns besinning på Fredags aftonen msddelades jemväl af nämnda blad. Den bestörtning uti det officiella lägret, som så tydligt framlyste uti de förlorade koncepterna första dagen, förtjenar imedlertid att anmärkas, såsom ett interessant historiskt drag — ty någon annan anledning till den första stumheten, än en håftigt påkommen förskräckelse kan man icke gerna utgrunda, enär det utan tvifvel vore en oförrätt alt misstänka en redaktion, med Friberre dä Albedyhll i spetsen, för rent af oskickligbet i valet af dagens nyheter till den grad, att den icke skulle observerat, hvad som om Thorsdagen utgjorde bufvudehemat i de utländska tidningarna; helst då bemälda Redaktion annars är så samvelsgrann och utförlig i sina utländska artiklar, att den vederbörligen bemärker snart sagdt när någon liten Tysk Furste behagar gå till stols. Men hvad kan då, isin ordning, vara orsaken till en sådan bestörtning öfver en händelse, som likväl tilldragit sig så långt ifrån oss? Kan det väl möjligen bevisa, att de som skrifva Stadstidningen, och de, som inspirera Redaktionen dess anda, höra till dem, som aldrig lära nigot af händelserna; att de, i glädjen öfver den reaktion, som under loppet af nigra år i Frankrike tyckts kämma och tillbakasätta den politiska utveckling, hvilken i hörjan väntades såsom en följd af Julivevolutionen, ech i förtjusningen öfver de af Statstidningen med så stort nöje citerade Septemberlagarna m. m. låtit invagga sig ända till en behaglig slummer i den illusionen, att folket äfven der snart åter skulle vara qväst för alltid, och den gamla goda tiden snåninsom återvända till samma skick, hvari sakerna befunno sig år 4829, då, såsom bekant är, kabinetterna hade uppgjort en gemensam plan att, hvar på sitt håll, på en gång tillintetgöra alla vidare försök af den politiska friheien att göra intrång på de faderliga styre!sernas urgamla prerogativer? Det. förefaller os, då vi sekrifva detta, ganska sannolikt, utt uppträdet i Paris blifver af föga varaktighet, och att den bestående makten äfven denna gången kommer att behålla öfverväldet; ja det vore i närvarande ögonblick kanhända till och med mindre lyckligt, om det skedde annorlund:; ty det är vanligen icke på revolutionernas väg, som folket vinner betydligt; men hvar och en, som icke är rent :f lomhörd för händelsernas varningar, torde imedlertid äfven af denna nya och oväntade tillIragelse lära sig inse, att det numera är försent alt försöka återföra förhållanderna mellan den monarkiska principen ocn nationerna till In punkt, der de stodo före år 41789, nemlisen till ett förkållande af oinskränkt befallande och passift. lydande Och Nkväl är det detta, varom hofven ännu aldrig kunna öfvertygas. När skola väl dessa en gång finna, att det iche ir för tidningarnas, utan för sin egen skull, och såsom ett oundgängligt vwvehikel för rättstillståndet i allmänhet, som folken fordra yttran