Rn ee
her i dag återkommit från Christiania. j
— iii
— Det stackars asystemeto är nu för tider
verkligen i en beklagansvärd belägenhet. Sedan
man under de tvenne föregående åren genom
en serie af tidnings-indragningar och politiska
tryckfrihets-åtal sökt att qväfva den politiska
- oppositionen, utan annan påföljd än den, at!
anmärkningarne togo en vida allvarsammare
form, och snart sagdt en ny litteratur uppstod
af politiska böcker och brochyrer, deri Styrel-
sens spridda åtgärder sedan flere år tillbaka
sammanfördes och framlades inför allmänheten
uti hela, grupperade taflor: hvad göra väl nu
alla dessa Styre!sens kämpar eller rökgubbar,
: som en så lång tid ropat på afacta, och nu slut-
ligen fått tillräckligt af sådana samladt inom
ett par volymer? Vi anmärkte redan här om
dagen såsom ett karakteristiskt fenomen, att
hvarken Minerva, den förnämsta stödjepelaren,
eller någon af de öfriga agoda, tidningarna, el-
ler af alla dessa brochyr-författare, som äro så
färdiga att fullskrifva några ark mot Aftonbla-
det och Allehanda, under det de på andra si-
dan i några allmänna uttryck upphöja Styrel-
gens vishet, ännu icke vågat ett försök tll
vederläggning, icke en gång al de mest grava
ibland de facta, som förekomma i de båda skrif-
terna: Bidrag Ull Sverges historia efier år
4810, samt aVidräkning och Beforma, oaktadt
flere månader förflutit, sedan de utkomrmo.
Detta är i sjelfva verket visst icke något nytt:
ty redan att inlåta sig i facta, har tvertom npä-
stan alltid varit nog, för att bringa styrelse-
pressen ur koncepterna, hyilka den sedan sökt
återvinna genom nya sido-attacker emot ar-
märkarnes personer. Imediertid hör det icke
passera obemärkt, alt åter nära en vecka för-
bigålt, sedan vi uppmanade Ninerva utt yttra
sig öfver denna besynnerliga taktik uch åtmia-
stone med några ord förklara, hvarföre byvarken
bon eller något af lydbladen haft någonting alt
säga till försvar för dem, hvilkas intressen de
äro satta alt bevaka; och detta oaktadt har
tysinaden öfver detta ämne varit lika orubblig.
Står det då verkligen så illa till med alla des-
sa adevuerade,? anse de redan sina patroners
ställning så förtappad, att ingen al dem — in-
gen enda — har mod a!t, sin piigt likwätigt,
träda fram uti en ärlig och öppen strid med
pennan för en sak, för hvilken man förut
snart sagdt skulle trott dem vija uppcffra sig,
om man endast velat döma efter deras ifver,
så ofta det är fråga om ett blindt och omotive-.
radt afguderi för makten eller nigra allmänna ut-
fall emot aden fria presser,? Finna de då icke,
att deras anklagelser emot derna press, om dåe
än i evighet upprepades, icke utgöra något verk-
ligt försvar för Styrelsens åt; ärder? Fitom oss
till och med förutsätta det värsta: låtom OSS.
tänka, alt alla beskylningar, som i åratal buf-
vit gjorda mot oppositions-tidvingarne (och des-
sa beskyllvingar äro i sanning icke få), vere
grundade; att tidningarne voro fiender till all-
männa ordningen, ja, att de hade öppet pre-
dikat uppror; antagom för ett ögoubiiek, att!
ä cgode, förmått hela publiken att tro, det
Dagligt Allehandas Redaktör vore en buse, och
Aftonbladets ett vilddjur, bvilka allt bättre folk,
isynnerhet apå samhällets höjlers, borde fly på
flere mils afstånd, för att icke af dem uppätas
eller inlockas i förderfvet; skulle väl deraf, att
tidningarna vore dåliga, ja fiender till samchälls.
erdningen, nödvändigt följa, att Styrelse-syste-
met vore förträfligt? eller skulle det förra ens
utgöra något bevis emot sådana anklagelser mot