Rn ee her i dag återkommit från Christiania. j — iii — Det stackars asystemeto är nu för tider verkligen i en beklagansvärd belägenhet. Sedan man under de tvenne föregående åren genom en serie af tidnings-indragningar och politiska tryckfrihets-åtal sökt att qväfva den politiska oppositionen, utan annan påföljd än den, at! anmärkningarne togo en vida allvarsammare form, och snart sagdt en ny litteratur uppstod af politiska böcker och brochyrer, deri Styrelsens spridda åtgärder sedan flere år tillbaka sammanfördes och framlades inför allmänheten uti hela, grupperade taflor: hvad göra väl nu alla dessa Styre!sens kämpar eller rökgubbar, : som en så lång tid ropat på afacta, och nu slutligen fått tillräckligt af sådana samladt inom ett par volymer? Vi anmärkte redan här om dagen såsom ett karakteristiskt fenomen, att hvarken Minerva, den förnämsta stödjepelaren, eller någon af de öfriga agoda, tidningarna, eller af alla dessa brochyr-författare, som äro så färdiga att fullskrifva några ark mot Aftonbladet och Allehanda, under det de på andra sidan i några allmänna uttryck upphöja Styrelgens vishet, ännu icke vågat ett försök tll vederläggning, icke en gång al de mest grava ibland de facta, som förekomma i de båda skrifterna: Bidrag Ull Sverges historia efier år 4810, samt aVidräkning och Beforma, oaktadt flere månader förflutit, sedan de utkomrmo. Detta är i sjelfva verket visst icke något nytt: ty redan att inlåta sig i facta, har tvertom npästan alltid varit nog, för att bringa styrelsepressen ur koncepterna, hyilka den sedan sökt återvinna genom nya sido-attacker emot armärkarnes personer. Imediertid hör det icke passera obemärkt, alt åter nära en vecka förbigålt, sedan vi uppmanade Ninerva utt yttra sig öfver denna besynnerliga taktik uch åtmiastone med några ord förklara, hvarföre byvarken bon eller något af lydbladen haft någonting alt säga till försvar för dem, hvilkas intressen de äro satta alt bevaka; och detta oaktadt har tysinaden öfver detta ämne varit lika orubblig. Står det då verkligen så illa till med alla dessa adevuerade,? anse de redan sina patroners ställning så förtappad, att ingen al dem — ingen enda — har mod a!t, sin piigt likwätigt, träda fram uti en ärlig och öppen strid med pennan för en sak, för hvilken man förut snart sagdt skulle trott dem vija uppcffra sig, om man endast velat döma efter deras ifver, så ofta det är fråga om ett blindt och omotive-. radt afguderi för makten eller nigra allmänna utfall emot aden fria presser,? Finna de då icke, att deras anklagelser emot derna press, om dåe än i evighet upprepades, icke utgöra något verkligt försvar för Styrelsens åt; ärder? Fitom oss till och med förutsätta det värsta: låtom OSS. tänka, alt alla beskylningar, som i åratal bufvit gjorda mot oppositions-tidvingarne (och dessa beskyllvingar äro i sanning icke få), vere grundade; att tidningarne voro fiender till allmänna ordningen, ja, att de hade öppet predikat uppror; antagom för ett ögoubiiek, att! ä cgode, förmått hela publiken att tro, det Dagligt Allehandas Redaktör vore en buse, och Aftonbladets ett vilddjur, bvilka allt bättre folk, isynnerhet apå samhällets höjlers, borde fly på flere mils afstånd, för att icke af dem uppätas eller inlockas i förderfvet; skulle väl deraf, att tidningarna vore dåliga, ja fiender till samchälls. erdningen, nödvändigt följa, att Styrelse-systemet vore förträfligt? eller skulle det förra ens utgöra något bevis emot sådana anklagelser mot