FEAT IVUPTORISITA SA HaRvua IV, Ulan CHRUaSt stadgat, buru domstolarne skola förfara. Har, såsom nämndl är, anmälan redan föregålt, så får domstolen veta, j allenast om den sjeif är behörig at rinsaka och döma och om åklagaren äger föra tahn, utan äfven att den anklagade ej har någon fuvegående benådninga alt vänta, och att E. K. M. haft titlfälle att sjelf i nåder bedöma, huruvida det må vera tvöligt och nyttist att straffa den tilitalade, i fail han funnes skyldig, hvilken sednare omständighet torde, i politiskt afseende, vara den vigtiges:e af alla. Har deremot underdånig anmälan icke i förväg skett, måste domstolen inberätta målet, icke till ;Justitiekanslerena, utan till E. K. M. I vea Hofrätt har man tillförene ej trott, att mål, rörande majestä:sbrott, inberättades till Justitierevisionen, i ändamål att meddela Justitiekansleren kunskap derom. För ej längre tid tillbaka, än år 1834, förordnade bemälde embetsman åtal emot en person, son: med dubbelt uppsåt och besinning nedskrifvita förgripliga yttranden om Konunger. Hofrätten fann sådant oaktadt icke någon betänklighet vid, att i underdånighet förfråga sig, om ransakningen finge fortsättas eller saken borde nedläggas. E. K. M. behagade äfven derå, genom skrifvelse den 19 April samma år, meddela nädigst svar, af innehåll, att E. K. M. funnit den if:åzavarande undersökningen böra i laga ordning fo:tsättss. All anledning äs, att detta förhållande icke varit för, åtminstone några ibland förklaranderne, obekant. Den anställde forskningen i tillgängliga bandlingara hade äfvenledes kunnat upplysa, hurusom Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 1 Juni 1809 anbefalit bemälde Hof:ätt, att allvarj ligen fö ekålla en Häradshöfding dess försummelse, jatt til Kongl. Maj:t inberätta ett mål af ifrågavajrande beskaffenhet, deruti åklagaren icke des:omindre erhållit Justiiiekanslerens föreskrifi att föra talan. Man tänkte då, att domaren borde iabttaga sina åigganden, och nuvareande Justitickar.sleren lärer förmodligen hafva tänkt på samma sätt, eftersom underdånig anmälan om det, emot Crusenstolpe angifna brott, så vidt handlingarne utvisa, af Justitiekansleren icke blifvit gjord. Vanligen går det också bäst, när en hvar sköter sina göromål! och ej blandar sig i andras. För att visa, det hemställnings-åtgärden icke skulle innefatta någon rättegångsfö: mån, hafva förklaranderne användt en bittills oförsökt lagtolkningsmethod. Med åberopande af det inför Konungen, i Rådet förda Protokoll för den 23 September 4777 och den eljest förkastade Kongl. Kungdrelsen den 7 December 4787, har man sökt gifva det förstnämnd: dag utfärdade Kongl. Brefset en tydning, sanska skiljaktig ifrån dess klart uttryckta mening. Sålunda äro de deruti upptagna begrepp och erdställnivgar, som funnits för det sökta ändamiålet mindre tjenliga, borttagna och ersatta med andra af helt anvan betydelse. Det juridiska begreppet: mål:t finnes ej i Rådsprotokollet, och bör :öljaktligen ej anses bindande uti det Kongh Brefvet. Uii den i samma Författning förekommande ganska tydliga ordställning: churuvida saken må alldeles nedlåggas eller med ransakningen fortfaras, bör saken utbyias mot åtaet eller aangifvelser, ordet alldeles uteslutas och meningen förändras till följande lydelse: churuvida målet (sedermera utbytt emot åtalet) bör till la,a ransakning och dom förvisas. Sedan man sålusda få t en ny, micdre besvärlig redaktion färdig, påstås det derigenom vara bevisadt, att hemsiällninvgs-åtgärden ej utgör någon rättegångsförmån ech at densamma I:gger helt och hållet utom tättegånger. Uti slutpåståendet är, som jag vågar tro, fullständigt ådagslagdt, att underdåasig anmälsn om Moajestätsbrott innefattar en rättegångsförmån, enligt den i fö sta förblaringen derpå gifna definition, hvars riktighet i öfrigt jag visse I!gen ej erkänner. Den bevisning jag i deona del anfört, är dock begränsad gen m fö: utsättning, att fråga endast vore om domsto!ens åligganden cch icke om and:as opåksllade tillgöranden. Då man i sednaie underdåniga förklaringen sökt göra troligt, att hemställnings-åtgärden skulie tillhöra polismakten eller JustitieKansleren, och att domaren skulle vara derifrån frikallad, har jag här ofvan framlogt grunderza för min häremot stridande öfsertygelse, och får i afseende på de slutföljder, som af berörde oriktiga föreställnirg velat dragas, tamt i anledning af Förklarandernes påfunna nya sält att tyda iag, underdänigst anmärka: Ehvad underd. anmälan hos E. K. M. om föröfvad Maijestätsförbrytelse verkställes af den, som dertill ej fått uppdrag eller, såsom tä teligen bör tillgå, sf domstolen, sedan målet der är gjordt anhängigt. utgör samma anmälan ett oefte gifligt vilkor, i ena fallet för rättigheten att böja och i det andra för rättigheten alt fortsätta ransakningen. Genom E. K. M:s Nådiga förklarande, att målet bör fortgå, konstitueras både domstolen och åklagaren, art dermed taga kufvudsaklig befattning. Utan ett sådent förkblarende sträcker sig deras skyldighet eller rättighet ej längre, än att vidtega förberedande åtgärder för den hemställan, som bör ske. I ella andra efseenden hvilar deras verksamhet. De äro, med ett ord, ej behörige. Men har bittil:s trot det vara cn rättegångsförmån, att ej dömas af nå: gon annan än behörig domstol och att ej stå tl: svars mot annan än behörig åklagare, cch den nya lära, som förmenas cdjusligen ådagaläggar, att förhåliandet skall vara annorlunda i fråga om Maje stätsbrott, lärer icke öfvestyga många. Förgäfves åberopar nan, att hemstallnings-åtgä den eiigger utom rättegårgen; den utgör ändå hufvudvilkoret för rättegångens anställande eller fortsättande. På samma sätt förbåller sig med flera andra räctegårgsförmåner. Ståndsskillnaden mellan secskilda meudborgare-klasser, för att begagna ett exempel bland de många, som kunde uppgifvas, ligger också utom rättegången, men icke desto mindre be: stämmes deraf laga forum i vissa mål. Sannolikt skulle det väcka förvåning, om en Adelsmans invändring mot domstols behörighet, bemöttes mej det svar, att frågan derom låge utom rättegången eller, med andra ord, icke rörde saken. Hvad ifiåEavarande underd. anmälan hittillg varit, torde den Altså för framtiden jemväl få förblifvan nemligen e ö örimå vars iakttagande uti a hn rättegångsförmån , h hrentt teg Xx Kan 4