FEAT IVUPTORISITA SA HaRvua IV, Ulan CHRUaSt
stadgat, buru domstolarne skola förfara. Har, så-
som nämndl är, anmälan redan föregålt, så får dom-
stolen veta, j allenast om den sjeif är behörig at
rinsaka och döma och om åklagaren äger föra ta-
hn, utan äfven att den anklagade ej har någon
fuvegående benådninga alt vänta, och att E. K.
M. haft titlfälle att sjelf i nåder bedöma, huruvida
det må vera tvöligt och nyttist att straffa den tili-
talade, i fail han funnes skyldig, hvilken sednare
omständighet torde, i politiskt afseende, vara den
vigtiges:e af alla. Har deremot underdånig anmä-
lan icke i förväg skett, måste domstolen inberätta
målet, icke till ;Justitiekanslerena, utan till E. K.
M. I vea Hofrätt har man tillförene ej trott, att
mål, rörande majestä:sbrott, inberättades till Ju-
stitierevisionen, i ändamål att meddela Justitie-
kansleren kunskap derom. För ej längre tid till-
baka, än år 1834, förordnade bemälde embetsman
åtal emot en person, son: med dubbelt uppsåt och
besinning nedskrifvita förgripliga yttranden om Ko-
nunger. Hofrätten fann sådant oaktadt icke nå-
gon betänklighet vid, att i underdånighet förfråga
sig, om ransakningen finge fortsättas eller saken
borde nedläggas. E. K. M. behagade äfven derå,
genom skrifvelse den 19 April samma år, meddela
nädigst svar, af innehåll, att E. K. M. funnit den
if:åzavarande undersökningen böra i laga ordning
fo:tsättss. All anledning äs, att detta förhållande
icke varit för, åtminstone några ibland förklaran-
derne, obekant. Den anställde forskningen i till-
gängliga bandlingara hade äfvenledes kunnat upp-
lysa, hurusom Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den
1 Juni 1809 anbefalit bemälde Hof:ätt, att allvar-
j ligen fö ekålla en Häradshöfding dess försummelse,
jatt til Kongl. Maj:t inberätta ett mål af ifrågava-
jrande beskaffenhet, deruti åklagaren icke des:o-
mindre erhållit Justiiiekanslerens föreskrifi att föra
talan. Man tänkte då, att domaren borde iabt-
taga sina åigganden, och nuvareande Justitickar.s-
leren lärer förmodligen hafva tänkt på samma sätt,
eftersom underdånig anmälan om det, emot Cru-
senstolpe angifna brott, så vidt handlingarne ut-
visa, af Justitiekansleren icke blifvit gjord. Van-
ligen går det också bäst, när en hvar sköter sina
göromål! och ej blandar sig i andras.
För att visa, det hemställnings-åtgärden icke
skulle innefatta någon rättegångsfö: mån, hafva för-
klaranderne användt en bittills oförsökt lagtolknings-
method. Med åberopande af det inför Konungen,
i Rådet förda Protokoll för den 23 September 4777
och den eljest förkastade Kongl. Kungdrelsen den
7 December 4787, har man sökt gifva det först-
nämnd: dag utfärdade Kongl. Brefset en tydning,
sanska skiljaktig ifrån dess klart uttryckta me-
ning. Sålunda äro de deruti upptagna begrepp
och erdställnivgar, som funnits för det sökta än-
damiålet mindre tjenliga, borttagna och ersatta med
andra af helt anvan betydelse. Det juridiska be-
greppet: mål:t finnes ej i Rådsprotokollet, och bör
:öljaktligen ej anses bindande uti det Kongh Bref-
vet. Uii den i samma Författning förekommande
ganska tydliga ordställning: churuvida saken må
alldeles nedlåggas eller med ransakningen fortfa-
ras, bör saken utbyias mot åtaet eller aangifvel-
ser, ordet alldeles uteslutas och meningen förän-
dras till följande lydelse: churuvida målet (seder-
mera utbytt emot åtalet) bör till la,a ransakning
och dom förvisas.
Sedan man sålusda få t en ny, micdre besvärlig
redaktion färdig, påstås det derigenom vara bevi-
sadt, att hemsiällninvgs-åtgärden ej utgör någon rät-
tegångsförmån ech at densamma I:gger helt och
hållet utom tättegånger.
Uti slutpåståendet är, som jag vågar tro, full-
ständigt ådagslagdt, att underdåasig anmälsn om
Moajestätsbrott innefattar en rättegångsförmån, en-
ligt den i fö sta förblaringen derpå gifna defini-
tion, hvars riktighet i öfrigt jag visse I!gen ej er-
känner. Den bevisning jag i deona del anfört, är
dock begränsad gen m fö: utsättning, att fråga en-
dast vore om domsto!ens åligganden cch icke om
and:as opåksllade tillgöranden. Då man i sednaie
underdåniga förklaringen sökt göra troligt, att hem-
ställnings-åtgärden skulie tillhöra polismakten eller
JustitieKansleren, och att domaren skulle vara der-
ifrån frikallad, har jag här ofvan framlogt grun-
derza för min häremot stridande öfsertygelse, och
får i afseende på de slutföljder, som af berörde o-
riktiga föreställnirg velat dragas, tamt i anledning
af Förklarandernes påfunna nya sält att tyda iag,
underdänigst anmärka:
Ehvad underd. anmälan hos E. K. M. om föröf-
vad Maijestätsförbrytelse verkställes af den, som der-
till ej fått uppdrag eller, såsom tä teligen bör till-
gå, sf domstolen, sedan målet der är gjordt anhän-
gigt. utgör samma anmälan ett oefte gifligt vilkor,
i ena fallet för rättigheten att böja och i det an-
dra för rättigheten alt fortsätta ransakningen. Ge-
nom E. K. M:s Nådiga förklarande, att målet bör
fortgå, konstitueras både domstolen och åklagaren,
art dermed taga kufvudsaklig befattning. Utan ett
sådent förkblarende sträcker sig deras skyldighet el-
ler rättighet ej längre, än att vidtega förberedande
åtgärder för den hemställan, som bör ske. I ella
andra efseenden hvilar deras verksamhet. De äro,
med ett ord, ej behörige. Men har bittil:s trot
det vara cn rättegångsförmån, att ej dömas af nå:
gon annan än behörig domstol och att ej stå tl:
svars mot annan än behörig åklagare, cch den nya
lära, som förmenas cdjusligen ådagaläggar, att för-
håliandet skall vara annorlunda i fråga om Maje
stätsbrott, lärer icke öfvestyga många. Förgäfves
åberopar nan, att hemstallnings-åtgä den eiigger
utom rättegårgen; den utgör ändå hufvudvilkoret
för rättegångens anställande eller fortsättande. På
samma sätt förbåller sig med flera andra räcte-
gårgsförmåner. Ståndsskillnaden mellan secskilda
meudborgare-klasser, för att begagna ett exempel
bland de många, som kunde uppgifvas, ligger ock-
så utom rättegången, men icke desto mindre be:
stämmes deraf laga forum i vissa mål. Sannolikt
skulle det väcka förvåning, om en Adelsmans in-
vändring mot domstols behörighet, bemöttes mej
det svar, att frågan derom låge utom rättegången
eller, med andra ord, icke rörde saken. Hvad ifiå-
Eavarande underd. anmälan hittillg varit, torde den
Altså för framtiden jemväl få förblifvan nemligen
e ö örimå vars iakttagande uti a
hn rättegångsförmån , h hrentt teg Xx Kan 4