MKrift, innenåilande smadeliga utaäte:ser; och slut-
tigen huruledes Kgl. Maj:t, genom Nådiga skrifsel-
ser till Svea Hofräit, dels under den 42 Augusti
och 3 September 4808 snbeatit åtals anstallande
emot flera personer, hicka, antslagade för gemen-
skan med Rikets dåvarande fiender, tillika biifvit
angifva för Majesiätabrott, dels under den 47 Au-
gusti 4809 i Nåder förordnat, att det, eniigt Skrif-
velsen af den ö September 4808, började åal, i
hvad det angick sistnämnde brott, s uile förfalls;
— flera andra exempel af mål rörande dl ka
muntliga och skriftiga förbrytelser at förliga.
Hvaremot, mej det enda undantag, derom här ne-
dan vidare skall nåmnas, ingen händelse mig ve-
terligen finnes, då sådant mår blifsit, utan föregån-
gen anmälan hos Konungen, till undersökning
upptaget.
I ssmmanhang härmed torde äfven böra säges,
att ehuru, såsom tillföcena är anmärit, i de sed-
nare tiderna eller efrer år 1809 icke något mål rö-
rande Majestätsbrott blifvit efter trickfrihets agen
behand!adt, förr än åtalet emot Assessoren Crusen-
stolpe anstäldes, har likväl! är 14816 en person va
rit angifven för förgripliga yttranden uti tryckt
skrift om dåvarande IH. K. H. Kronprirsen. För-
re Löjtnanten Otto Natt och Dag anklegades nem-
ligen för det han uti en i Berlin tryckt skrift
bland annat fällt dylika yttranden. Oaktadt för-
fettaren, under den af förklaranderne förutsätta
sinness:ämning, aned besinning och öfverläggninga.
eiler såsom det också heter, amed dubbelt uppsåt
nedskrif-it och till trycket befordrat sina tankar,,
fenn Kgl. Maj:t ändock skäligt, .att, med tillåmp-
ning af 4777 å-s Kgl. Bref, medela Nådigt yttran-
de huruvida Natt och Dag borde så till rätta för
slna ofsannämnda smädliga omdömen om Thron-
följarens höga person; hvilket förhållande af Svea
Hofrälts i detta mål den 24 November nämnde år
fattade Utslag närmare inhemtes.
I underdåniga förklaringen förekommer vidare ;
en förut under skrifvexlingen ej antydd åsigt, an-
gående betydelsen af 4777 års Kongl. bref. Man
har, genom en besynnerlig förvexling af dess åömse
sidor erkända politiska egenskap, sdkt framställa
det såsom ett af omständigheterna föranledt polis-
stadgande och förnekat dess egenskap af legstift-
ningsåtgärd.
Det väcker förundran, att på samma gåog alla
möjliga förmenta grunder framletas, för att ådaga-
lägga påbudets tillämplighet såsom gällande lag,
i fråga om lasteligt fal å Konungen, dess egen-
skap afleg bestrides. Huru detta Kongl. breftillkom-
mit, är allmänt kändt, och upplyses ytterligare af det
förklaringsskriften bilagda rådsprotokoll. Det kunde
tilläfventyrs invändas, att vid dess utfärdande, då gäl-
lande grundlags föreskrifter blifvit åsidosatta, och
att stadgandet således saknade kraft af lag. Man
kunde också anmärka, att dess verkan numera upp-
bört, evär nuvarande grundlag, vid uppräknandet
af Konungens prerogativer och rättigheter, icke
förmäler något om abolit!onsrätten.
Fastän förklsr.nierne icke framställt dessa ia-
kast, utan inskränkt sig till bestridande af det
Kongl. brefve:s egenskap af lagstiftningsåtgärd, har
jag dock velat upptaga dem tiil vederläggning, ef-
ter som de, enligt min tanka, äro de enda omstän-
digheter af vigt, hvilka kunna till skenbart stöd för
berörde påstående åberopas och möjligen ännu torde
eDafvar Begge dessa inkast äro dock grund-
3a.
Skulle alla de författningar, hvilka i enahanda
ordning, som den ifrågavarande, utfärdats, ifrån
17782 till 4809, anses sakna kraft af lag, — ty det
lärer väl ej kunna påstås, att 1777 års Kongl. bref
skall betraktas annorlunda, än de öfrige -- så skulle
lagskipningen och medborrares de af beroende rätt
fö sättas i en ganska vådlig beiägerhet. Detta är
längesedan insedt, och en motion, hyaruti, på of-
vannämnde grund, föreslogs revision af större de-
en utif berörde författningar, blef vid 1828 —4830
irens riksdag af Rikets Ständer ogillad. Å Rege-
ingens sida har fråga härom aldrig varit väckt
och bes domstolarne hafva beiänkligbeter, i al.e-
nde på dessa författningars tillämplighet, icke för-
;poris. De hafva fått gälla såsom lagar, intill des
le blifvit, i den ordning regeringsformen fö eskrif-
er, upphäfna, hvilket inträffat med åtshilliga, äf-
en sådana, som varit utfärdade i form af Kongl.
nef. De återstående, och deribland 4777 års på-
ud, torde jemväl framgent få bibehållas vid sin
örra egenskap.
Att stadgandet om underdånig anmälan af maje-
tätsbrott icke omnämres i regeringsformen, bevi-
ar ej heller, att dess kraft och verkan upphört.
grundlagarne finnas icke alla bestämmelserna om
egeringsmaktens verksamhet uppräknade, Somliga
ro att söka i civil- och kriminallagen. Så är det
ned dispensationsrätten i äktenskapsmål; så är det
ck med hemställan om maj: stätsbrott o. 8. vy.
Det är svårt att fatta, hvad begrepp fö klaran-
erne gjort sig om polis sladgarde, då 4777 ås
(opg!. bref kunnat få benämning deraf. Att ett
åbud, som upphäfver behörigheten både kos dom:
tolen ett fortsätta ravsikning och meddela dom
ti ett serskildt sägs brottmål, och hos åklagaren.
tt fortfarande deruli föra talan, sirmt fastställer
ormen och vilkoret för hvarderas åter inträdande
ehörighet, skulle tillhöra pols lagers omsåde är
tminstone för mitt omdöme, fullkomiigen oförklar-
gt. Närmare torde det rätta träffats, om man
elat hänföra meranämnde påbud ti!! rättegångsord
ingen dit det, efter innehåll och syftning, verk-
gen hörer. Och då man nödvändigt vitle hafva
n benämning, itser jag ej, hvarföse en oriktig
ust skulle väljas. Namnet betyder likväl! föga, ty
hvad 4777 års Kongl. bref får heta polis stad-
ande elier ej, uppbörer det derföre icke, såsorm
örklaranderne tro, alt lända domstolarne titt ef-1
errättelse. Om cet än blifvit Konungers samtiige
efallningshafvende till kännedom meddeladt, och
m än de sistnämnde deraf tagit sig anledning, att
ill E. KK. M. inrepportera inträffade ma estätsför-
rytelser, gör sådant allt ingalunda någon förän-
ring i förbudet för domstolarne, at pröfva målet
örr, än hemställan skett. IHuruledes domstolarne
örfarit, är i slutpåståendet omnämndt; icke, hvad
tgärder Kovungens befallningshafvande eller Ju-
titiekarsleren kunna hafva vidtagit. Detta bar
kett af den enkla orsak. att det sednare icke
KRA eeNr Serenata
sr m—mA me. m m mm