omemeamome——XXX—--———A 2 Herr Justitieombudsmannens påminnelser ho Högsta domstolen vid Svea Hofrätts sednar förklaring, i anledning af det mot Hofrätter anställda åtal för underlåtenhet att behandli tryckfrihetsmålet mot Assessor Crusenstolpe enligt 1777 års Kongl. bref, hafva redan i gå och dag varit synliga i Degligt Allehanda. De oaktadt anse vi oss böra meddela detta doku ment in extenso, endast med förbigående a sjelfva ingressen. Det är otvifvelaktigt den bästa och mest öfvert, gande af alla de skrifter som hittills vexlats öfver detta ämne, och der framgång, hvarmed Herr Justiticombudsmanner utan undseende förföljt och utdrifvit Hindbeckska divisionen ur den ena skrymslan efter der andra af dess advokatur, samt tillintetgjort be. mödandet, att till annan tydnisg omrediger: 4777 års bref, är så fullständig, att äfven de förut tviflande måste anse sig till ala delar öfvertygade om rättmätigheten af den talan, Justitieombudsmannen anställt. Se här sjelfva texten: I ändamål! att minska eller åtminstone bortblanda verkan af de skäl, som för min yttrade mening om tillämpligheten af 4777 års Kgl. Bref, då lasteliga utlåtelser om Konungen i tryckt skrift förekomma, äro att hämta från jemförelsen mellan denna Författning samt Kgl. Förordningen angående skrifoch tryckfriheten den 26 April 1974 och Kgl. Kungörelsen den 7 December 4787, upprepas sålunda hvad i förra förklaringea redan är sagdt, till försvar för den ensidiga tolkningen sf fö.stnämnde påbud, ait nemligen detsamma endast skulle afse det fall, då Msjestärsbrott genom munlliga utlåtelser beginges. — Öfvertygad, att det origtiga i denna tydning, äfvensom uti den sedermera tillkomma utläggningen af 4787 års Kungörelse, redan af mig är fullständigt åragalagdt och utredt, bör jag, för satt icke följa ef:erdömet, endast underdånigst åberopa, hvad slutpåståendet i detta afseende innetåller. Hade icke förklaranderne, med eller utan afsigt, förgätit eller förbigått sitt tillförene gjorda medgifvande, att Majestäts brott, som innefattas i otryckt skrift, bör hes Kgl. Maj:t anmälas, torde de förnysde framställningarne hafva visat sig med mindre anspråk på ofelbarhet. Det är emedlertid uppenbart, att detta medgifvan.le tilliptetgör verkan af förklarendernes hela argu mentation om det Kongl. Brefsets inskränkta tillampniog och tillämplighet. Om sålunda icke kunnat nekas, att hemställningsåtgäraen af domstolarne iakttagits uti mål rörande otryckt skrift, som ansetts förgriplig, fismkastas deremot tvifvelso ål, huruvida på samma sätt någonsin tillgått, när den åtalade förbryte!sen stått att läsa i tryckt skriit. aOaktadt ans ällda forskningar i tillgängliga handlingar, skal det ej lyckats förktaranderne att upptäcka någon kände!se, då sådant inträffat. I an!edning af hvad i första förklaringen åheropats, om Rubrikerna till Hofrärternes, i fölid af 4777 års Kgl. Bref, utfärdade universa!, såsom antydande, att stadgandet endast afser lasteligt tal, hade jag, i slutpåståendet, erinsat, att sidant vore föga bevisande, och att, om än Hofrätternes afsigt. verit, att så!unda tolka ett ifrån Konungen rtgånget lagbud, hvilket icke var sannilikt, en sådan tolkning ändock ej förmåt göra sig gällande, då under tiden if.:ån år 4777 till 1809 tryckfrihetsmål åtskilliga gånger förevarit och blif.it för Konungen anmälda. Jag hade destobe:idre kunnat tillägga, att förlåtlandet varit enabenda i afseeude å otryckta skrifter f fö griplig besiaffenhet, sm. uti då gällande 4774 åre Kgl. Förordnirg angå ende skvifoch tryckfribeten, någon egentlig skiilnad emellan ssrifna och tryckta skrifter icke göres. Det må vara riktigt iavändt, att jag icke kan ega kännedom om allal dylika tryckfsihetsmål och alla åta! rörande otryckta skrifter af lasteiigt in pehåll, hvilka under nyssnämnde tidrymd fö; ekom mit. Oasktadt sakens biskaffenhet är jag dock i tillfälle att kärom uppgifva: huruledeg år 1787, en ligt Nådig befallning, åtal blifvit arställdt mot Majoren von Stjernemanr för det han i de!s till Kongl. Maj:t, dels till Svea Hofiätt ingifna skrifter, bru kat lasteliga utlåtelser cm Konungens höga person. samt arnorledes förgripligen sig yttrat: huruledes Kongl. Maj:t genom Nådig skrifvelse till samma Hofrått :f den 9 Maj 4789 anbefsalit åta!s arstållande emot öfversten ton Gerdten, för ett förgrip ligt och genam tryck allmängjordt anförande til: Ridderskapets och Adelns protokoll den 6 förutgåogne Februari: buruledes 4792 åtal blif it i Nå der förordnadt emot Pros!eatoch Kyrkoherden Wi