vw 2 nn et, chvilket alltid varit fiendtligt mot ordningen och landets sällbet.c Ingenting i insurgenterne: hållning och uppförande gaf tillkänna, att det! var ett längre förberedt och på förhand ordnadt företag, Tvärtom synes allt utvisa, at! det var en frukt af det uttröttade tålamodet och att det är tillsvidare-systemet, som ådragi! landet dessa oförmodade blodsscener, detta system, som visat sig så välgörande öfver allt, men som Fransmännen hafva den oskickligheten att icke vilja rätt gutera, troligen för de! de ännu äro ovana dervid. Nyheterne från måndagsmorgonen kl. 9 in. nehålla: En-: minister är bildad och ordninger återställd; åtminstone har intet nytt uppträde ägt rum. Hertigarne af Orleans och Nemours stå i spetsen för trupperna. Paris liknar er belägrad stad. Vi kunna ej påstå, att allt är förbi, men detta försök har i alla fall slagi felt. De dödas och sårades antal uppgifvas til 50. Insurgenterne hålla sig stilla i närvarande ögonblick, men barrikader stå ännu qvar pi gatan S:t Denis. Tuilerierna äro uppfyllda af bajonetter; i trädgården stå kanoner, och karusselplstsen är besatt med linietrupper. Hela national-gardet är under vapen, äfvensom garnisonen. Utanför hvarje offentlig byggnad står vakt. De flesta bodar äro tillslutna. Alla affärer hvila. Hos Tortoni är det öfverfullt; i fonderna göras ingenting. I går afton voro nästan alla theatrar stängda. Om natten inryckte trupper från alla håll, från S:t Germain, S:t Cloud och närgränsande orter. Märkvärdig är den tystnad och ordning, hvarmed insurgenterne i går afton intogo de tre vakterna; man hörde intet kommandoord, intet rop. Det nya kabinettet består af följande: marskalk Soult konseljpresident och minister för utrikes ärenderna, Teste justitie-, general Schneider krigs-, amiral Duperr marin-, Duchåtel inrikes, Cunin-Gridaine handels-, Passy finansminisler, Villemain för allmänna undervisningen och Dufaure för de offentliga arbetena. Marskalk Sou!ts fullmakt är kontrasignerad af herr Girod, hvarefter han sjelf kontrasignerat de öfrigas, allesammans daterade den 49:te kl. 9 om aftonen, medan gevärssalfvor smällde och blod flöt på gatorna. Den under sådana förebud till verlden födda ministeren, som Parisarne ganska träffande benämna ministire emeute, ger icke hopp om någon lång lifstid, men bär de tydligaste spår af fruktan och öfverilning. Det är en sammansältning af alla partier, som man velat smeka, ocn som man derigenom slagit för hufvudet. Man har förbigått deras chefer och tagit några mindre hetydande personer, herr Villemain af oppositionen, herrar Gridaine och Schneider från de ministeriella, Duchåtel från högra centern, Teste och Passy från den venstra, Dufaure från den moderata venstra sidan, ingen alls från den yttersta venstra, ochi spetsen för det hela ställt den politiskt obetydlige marskalk Soul! De afgångne interimistiske ministrarne — de nykomne kan man benämna provisoriske — bli på följande sätt försörjde; hertigen af Montebello går som minister till Neapel; herr Girod blir åter president för en afdelning af statsrådet; general Cubieres åter direktör för krigsministerens personal; baron Tupinier å nyo direktör för amiralitetet och hamnarna; herr Parant tar sin plats igen inom kassations-domstolen, och herr Gautier sin som underguvernör för Franska banken; endast herr Gasparin har blifvit utan. Efter den vändning, sakerna tagit, kunna vi i största korthet nämna det Mauguinska förslagets öde. Första punkten deraf, eller sjelfva frågan om en adress, antogs nästan enhälligt. Det öfriga åter, eller skildringen af den ministers qvalifikation, som Frankrike önskade, förkastades med en ofantlig majoritet, emedan blott 40 Ja funnos för detsamma. Skälet är, att venstra centern voterade deremot, och att Odilon Barrot, jemte flere af hans vänner, icke alls deltogo i omröstningen, hvars resultat de förutsågo. Diskussionen var utan intresse, och alla partiernas hufvudmän undveko att yttra sig, ett slags försigtighet, hvarför oppositionstidningarne med skäl tadla dem, och för hvilken de rättvist blifvit straffade, i det de nu se sig förbigångne vid ministerens bildande. Af en petition till pärskammaren, om inskränkning af hederslegionens ledamöters antal,