aAallo Huv till ARUVLUJSPLI,g AMPEVE SVIS? PEPPE bordcs eller östra pricken och sedan på styrbords eller den vestra, hvarunder farten saktades. Vittnet hade stått i förn, och när Gylfe kommit midt för vestra pricken, så att det haft babords prick akter om iåringen, hade Norrland, ehuru Prem. -Löjtnanten Egerström, som haft sin plats å babords hjulhus, med handen gifvit tecken, att det borde hålla undar, kommit med full fart, samt stött emot Gylfe, hvilket då legat med sidan nära styrbords prick och alldeles inpå ett gammalt vrak, med babords prick akter ut, och bade det, af hvad vittnet tog på sia ed, emellan denna prick och Gylfes akter, varit utrymme för ett fartyg att passera. — Gylfe hade ständigt fört flagg och vimpel. — Norrland hade vid semmanstötninzen icke legat på östra pricken, dock kunde vittnet icke säga om det sedermera kommit på den elier huru längt Gvylfe var derifrån, då det höll af emot den vestra. Han hade icke gifvit akt på, om de gå stäf emot stäf, emedan han varit sysselsatt med tågvirke. Gullsjö uppgaf. att Norrland, vid sjelfva sammanstötningen icke varit på östra pricken, emedan Gullsjö då sett samma prick akter ut om Gylfe, men om Norrland sedermera kommit på den, kände ej viltnet. Den 4 December. Notarien Kellgren var icke försedd med vittnesförhörs-protokollet, emedan det i Getle ännu icke ägt rum. — HofRätts-fiskalen, Herr Häradshöfdingen Lundstedt, afgaf en skriftlig förklaring, hufvudsakligen innehållande: Norr? land fortfor att ifrån det ställe, der segelleden afviker i östlig riktning, hålla intill den sidan af farleden, som är till höger, då man kommer från Stockholm; Gylfe syntes äfven hålla åt samma sida; så att, efter vittnets begrepp, fartygen, om de sålunda oafbrutet fortfarit, bort stöta tillsamman med bogspröten, att likväl kort derpå, då Norrland afvek från högra sidan, Gylfe begynte falla af åt den venstra, men att de båda då voro så nära hvarandra, att, fastän Norrlands machin stoppades, det likväl under sin fart framåt, med sitt bogspröt träffade Gylfes hjulbus och krossade detsamma. Efter vittnets uppfattning hade fartygens sammanstötning bordt kunna undvikas derigzenom, att antingen Gylfe nigot tidigare fallit af till venstra sidan eller ock Norrland, genast vid det ställe, der farledens riktning förändras, afvikit till den venstra, och således tillåtit Gylfe att passera förbi på högra sidan; hvadan vittnet, utan aft ingå i något bedömande af den eres eller andres skyldighet att hålla åt högra eller venstra sidan af segelleden, ej kunde annat finna, än att Gylf-, om det ålåge detsamma, att .vid tillfället hålla sig intill sistnämnda sida, alltför sent begynte att från högra sidan aflägsna sig. Fartygens afstånd från hvarandrsa, i det ögonblick Gylfe begynte falla, kunde viltnet ej bestämdt uppgifva. Till följe af Aktors begäran, det KrigsRätten måtte yttra sig öfver Noterien Kellgrens ofvan anförda yrkande, om vittnenas undervisning af presterskapet, utlät sig KrigsRätten derom och ogillade detsamma, emedan deras frejd af vederbörande befäl blifvit vitsordad att vara god, och anledning icke förekom att betvifla vittnenas kännedom af edens vigt. För öfrigt ansåg KrigsRätten målet röra officers förhål!!ande i tjenstens utöfning, och således böra till KrigsHofRättens afdömande öfverlemnas. Den 20 Dec. hade vittnesförhör företagits i Gefle med nedanstående personer, hvarvid voro närvarande: Direktionens ombud, TolagsKemereraren Spilhammar; såsom ombud för Kronan: Stadsfiskalen Lindström, och för PremierLöjtnanten Egerström: MagistratsSekreteraren Stolpe. — Herrar Lindström och Stolpe yrkade, att rättighet till vittnens afhörande måtte anses försuten, emedan KrigsRätten förelagt, att det före den 4 December borde vara till KrigsRätten ingifvet. — Detta afslogs Nikväl, hvaröfyer Hrr Lindström och Stolpe anmälde missnöje. Handlanden Norman berättade: att så snart Gylfe, ifrån hvilket rök först förmärktes bakom en skogsudde, kom i sigte, höll Norrland genast af rakt på högra eller styrbords-pricken, och hade fö e sammanstötandet ej ändrat denna kurs, som fortsattes rakt på östra pricken; att fartyget troligen gått öfver pricken, ty då ombordläggniugen inträffade, hade vittnet förmärkt pricken på flere famnars afstånd akter om Norrland, men på babordssidan deraf, så att fartyget då varit utur farleden emellan pricken och landet, hvarest, efter hvad vittnet hört andra berätta, vraket af ett farcyg skulle vara försänkt. Machinen på Norrland stoppades en stund före ombordläggningen, åtminstone en minut om icke mer; att besättninzens å Tylfe uppgift, att det fallit undan åt styrbord, men att Norrland girat efter, så att det sistnämnda med vilja skulle synas hafva orsakat sammanstötningen, voro, enligt vittnets öfvertygelse, desto mera ogrundad, som förhållandet i sistnämnda afseende tyces vara alldeles tvertom; att vittnet icke sett nåot hinder för Gylfe att hålla styrbord om Norrand, hvarigenom ombordläggningen undvikits. — På fråga, om det varit möjligt för Norrland att åilla närmare styrbörd, än som skett, utan fara ör grundet, svarades, det vittnet ansåg dertill kuna slutas deraf, att han hört flere förundra sig öfer, att Norrland kunde gå så långt inom styrbordsricken, som skett, utan att stöta på det i grankapet försänkta skeppsvraket. Sammanstötningen ade skett på andra sidan om Norrlands styrbordsrick, utan att vittnet kunde bestämma afståndet; vittnet hade ej sett någon signal från Gylfe, men 1 AO AA PFA LE 2 KÖ AA ooo KL RAA