och mindre kringirrande blick icke är skymd
af den mängd olika och sig inbördes korsande
teorier, som slitas om mannens mera långsamt
mognande, åsigter. J. J. E.
Minnesord öfver Professorn m. m. Dr B. F.
Fries, vid dess jordfästning i Adolf Fredriks
kyrka d. 48 Apr. 1839, af Dr A. Z. Petters-
son. Dessa minnesord ega ett allmännare in-
tresse, emedan mannen, den de skildra, var fö-
remål för ett sådant. Allmänheten har redan
genom tidningarne blifvit underrättad om den
förlust, naturalhistoriska riksmuseum gjorde ge-
nom sin intendents, professor Friess, bortgång
i dess bästa ålder; men huru vidt denna för-
lust sträckte sig, hvad vetenskapen, hvad fä-
derneslandets naturalhistoria derjeimte förlorade,
torde, utom de egentliga vetenskapsmännen,
ganska få hafva sig mwärmare bekant. Derom
lemna likväl dessa minnesord en nätt underättelse.
Härtill kommer vidare, att den aflidnes lefnad
eger just hvad man hos alla i sitt yrke ut-
märkta män önskar finna, d. v. s. sådana skif-
ten, som utmärka anlagens seger öfver konst-
gjorda hinder och fördelen af fritt val mellan
alla lofliga föremål för menniskans verksamhet.
Den här tecknade naturalbistorikern började
nemligen sin offentliga bana såsom gauscultant i
Götha Hofrätt, tog sedermera medicinska gra-
den, fungerade en tid såsom läkare, och sluta-
de såsom en utmärkt naturalbistorikus ex pro-
fesso. Således kunna äfven de, som icke spe-
cielt intressera sig för den aflidnes vitae genus,
ändock finna ett nöje i den korta teckningen
af hans lefnad. Men äfven i ett annat afseen-
de eger ifrågavarande tal anspråk på uppmärk-
samhet; det säljes nemligen till förmån för den
aflidnes efterlemnade fem små barn. En hän-
gifven vetenskapsman eger sällan tillfälle att
vara ekonom, och svårt är äfven att säga, hvad
de egentliga vetenskapsmännen i vårt land skul.
le ekonomisera med. De första fyratio åren
medtagas för att förvärfva och utvidga insigter-
na, och om utsigterna då ändtligen äfven ut-
vidga sig, visar sig likvål ej sällan, att det fö-
regående arbetet konsumerat äfven den tid, som
borde återstå för att njuta dem. Och hvilka
äro väl dessutom dessa utsigter? Att lefva af
sina skrifter eller af lön i statens tjenst. Det
förra, om än en genom tryckfrihetens verknin-
gar något utvidgad läsande publik och täflan mellan
förläggare skulle göra det något möjligare nu, än
förr, är dock för de flesta alldeles otillräckligt,
för många icke ens möjligt att försöka. Hvad
staten angår, så stå vetenskapsmän, såsom så-
dana, icke på dess lista, och dessutom är det
ingen obekant, att den fördelning af statsmed-
len, regeringen hittills funnit nödig, åt veten-
skapen lemnar blott smulorna. Under sådana
omständigheter finnes ofta ej annan utväg att
jemna lyckans oförrätt mot vetenskapsidkaren,
än att för hvarje serskildt fall söka dess godt-
görande genom frivilliga bidrag. Till deltagan-
de häri lemnar oftabemälde aminnesord, ett
tillfälle, så mycket mindre kostsamt, som hela
utgiften bestiger sig till blott 46 sk., för hvil-
ka de flesta dessutom skola finna sig hafva er-
hållit full valuta.
— tre —