bland de juridiska Studenterne, men hvilka genas blifvit hämmade och ej haft någon politisk be tydelse. SPANIEN. En petition till drottningen har blifvit aflem Inad från mnationalgardet i. Madrid, hvari erin. ras om alla de fruktlösa ansträngningar, natio. nen gjort sedan 6 år tillbaka, hvilkas felslåen. de tillräknas kronans rådgilvare, om vissa hög uppsatta personers fåfänga och hersklystnad om flera nyligen förefallna oförklarliga, skymfliga och förödmjukande tilldragelser o. s. v Adressen slutar med den önskan, att ministrarne måtte förafskedas och Cortes upplösas. 1 likadan ton yttrar sig en adress från hufvudstadens municipalitet, och man väntade, att Cortes, till följe häraf, skulle upplösas den 2 dennes. Espartero har nu åter haft den olyckan, att det elaka vädret hämmat alla hans operationer. Det elaka vädret i Spanien i början af Maj! Man skulle häraf kunna sluta, att 43 latitudsgraden blifvit flyttad upp till den 63:dje. De Christinska bjeltarne hafva ett sällsamt öde, att alltid få förbinder. I Catalonien hafva Carlisterne intagit en liten fast ort, som de Franska bladen kalla: Maulleu. 3000 man inträngde i den nästan obevakade staden, som de plundrade och förstörde. Den svaga garnisonen lyckades slå sig igenom. Innevånarne hade redan tagit till flykten. I Figueras hade Carlisterne tillkännagifvet, att en korps af 6000 man skulle ditkomma, hvilken skulle fatta posto på kusten och betäcka en från Genua ditväntad transport af ammunition och vapen. ENGLAND. Enligt hvad Times berättar och andra tidningar bekräfta, hade Lord Melbourne, då han den 7 i Drottningens händer nedlade sitt embete, gilvit henne det rådet, att heldre vända sig till de statsmän, hvilka i hela sitt lif varit de monarkiska statsinrättningarna och grundlagen trogna, än att lyssna till planer för vidare demokratiska förändringar, hvilka, under täckemanteln af omsorg för Englands väl, hölle landet i ett beständigt febertillstånd. Drottningen lät derpå kalla hufvudmännen för Tories, Hertigen af Wellington och Sir Robert Peel, och den sednare började att fundera på det nya kabinettets sammansättning af de materialier, som stodo till hans disposition. Det säges, att de serskilda portföljerna hade skolat så fördelas, att Sir Robert blifvit premier-minister, Sir J. Graham minister för inre ärenderna, Lord Aberdeen för de utrikes, Lord Stanley för kolonial-ärenderne och Lord Lyndhurst lordkansler. Allt synes hafva gått sin jemna gång, ända till dess Sir Robert Peel framkom med den fordran, att Drottningen icke blott skulle helt och hållet byta om den manliga perI sonalen af sin hofstat, utan äfven afskeda samt: liga sina nuvarande hofdamer, utan undantag. Härvid hade Drotiningen utropat: Hellre vill jag stiga ned till undersåte, än låta mig beröfvas deras sällskap, för hvilka jag hyser personligt tycke, och hvilka voro mina barndomsvänner., I denna punkt hade H. M. förklarat, at bon ej gåfve efter, och Lord Melbourne hade derpå blifvit kallad till stotlet. Detta skedde den 40. Då aftontidningarne för den dagen lades under pressen, befann sig Lord Mocibourne ännu i konferens med Drottningen, men man kände ingenting bestämdt om sammansällningen af det kabinett, hvilket I han ansågs komma att formera. IT en extra-upplaga af Courier för den 410, sl. 7 på aftonen, läses följande: Vi äro icke wutoriserade att förklara, men tro, efter bästa ifvertygelse, att Lord Melbourne åter kommer utt träda i spetsen för regeringen., Det nya iahinettet blir således förmodligen blott ett ippkok på det gamla. Man tror dock ej, att ord Russell låter förmå sig att vidare ingå i tyrelsen. — Så stodo sakerna vid den sednate postens afgång. Öfverhuset höll den 40 en kort sammancomst, hvarvid en mängd ledamöter och åhöare inställt sig, i alfvakian på förklaringar, röande den ministeriella krisen. Ingen dylik .ommunikation afbördes. Lord Melbourne hvikade Lord Shaftesbury några ord i örat, hvarvå denne föreslog huset att ytterligare ajourera sig. Detta skedde under återhållet löje, vari Lord Brougham isynnerhet sågs instäm-: — On