härpå. — Öfrige handelshus i Stockholm, som
nu vänta socker- och kaffelaster ilrår Brasilien,
lära också till sina respektive konimissionärer
i Helsingör hafva gifvit enahanda föreskrifter,
och det är således tydligt att ej heller de kun-
na vänta annat sval än det nu anförda, redan
officielt gifna eller. aat Toldkammeren ikke an
aindlade sig paa at svare noget hertil.
I detia skick befinner sig således saken, att
Danska regeringen och auktoriteterna, till den
lika enhälliga, som billiga och rättmätiga önskan
om traktaternas noggranna uppfyllande, hvilken i
grannriket uttalat sig, ännu icke lemnat något afse-
ende.
a ne
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Läsaren påminner sig, att vi förut nämnt om
en fångvahtmästare vid Stadshushäktet, vid namn
Apelbolm, hvars afsättande från tjensten sistlidne
höst lemnade bidrag till historien om Julida-
garna härstädes och Assessor Crusenstolpes rät-
tegång. Hofrättens utslag på hans förut med-
delade besvär torde intressera en och annan.
Det lyder, med uteslutande af ingressen, så-
Junda:
aKongl. Hofrätten har de vexlade skrifter sig fö-
reläsas låtit; och hvad först angår den anhållan,
som, efter det Öfverståthållareembetets Kansli, uti
sin förklaring, bland andra omständigheter, hvilka
förmenades ådagalägga Apelholms felaktiga förbål-
landen under utöfningen af ofvanberörde tjenst,
anfört, att under den tid, Assessoren J. M. Cru-
senstolpe förlidet års sommar i Stadsbushäktet för-
varades, Apelholm, tvertemot Öfverståthållareem-
betets honom meddelade förbud, att låta Assesso-
ren, utan föregående anmälan hos nämnde Kansli,
emottaga besök af mågon annan, än sin fru, dot-
ter och svärmoder, lemnat axadra personer, än
dessa, tillträde till Assessoren och tillfälle att hos
bonom längre stunder ensamme sig uppehålla, utan
att Apelbolm hvarken förut eller sedermera sådant
anmält, blifvit uti påminnelseskriften af Apelholm
framställdt derom, att Assesseren Crusenstolpe, Fru
Crusenstolpe och Öfvervaktmästaren Liljeberg måtte
varda såsom vittnen hörda, till bestyrkande af Apel-
holms tillika gjorde uppgift, att Liljeberg, i As-
sessorens och Fru Crusenstolpes närvaro, förkun-
nat Apelkolm, det han hade tillstånd att låta As-
sessoren samtala med de personer, som vid ett
och annat tillfälle hos honom innevarit; så enär,
efter hvad den åt Apelholm i målet utfärdade ex-
pedition utvisar, någon undersökning, rörande de
förseelser, för hvilka Apelholm är vorden ifrån sin
tjenstebefattning skiljd, icke blifvit hos Öfverståt-
hållareembetets Kansli inför protokollet anställd
och deri till förloppet upptagen, samt Kongl. Hof-
rätten lagligen icke tillkommer, att med dylik un-
dersökning omedelbarligen sig befatta; finner Kongl.
Hofrätten Apelholm ej eller böra tillåtas, att i må-
lets nuvarande skick få de af honom åberopade
vittnen härstädes börda.
— Beträffande således sjeifva målet, så emedan, vid
nyss anmärkta förhållande, Apelholm icke kan an-
ses lagligen öfvertygad om de förseelser, hvilka
uti öfverklagade beslutet blifvit honom till last för-
de; men Öfverståthållareembets Kansli, som i sin
förklaring närmare beskrifvit, huruledes Apelholm
skall vid serskilda tillfällen under sin tjenstutöf-
ning felaktigt förfarit, sökt med bifogade, af Nota-
rien Fredric af Wannqvist och Fångpredikanten
J. N. Holmgren uthändigade betyg i åtskilliga de-
lar styrka, hvad sålunda är vordet emot Apelholm
anfördt; ty och för anställande af ordentlig under-
sökning, huruvida Apelholm må hafva genom tjen-
stefel förverkat sin innehafde befattning såsom Vakt-
mästare vid Stadshushäktet, varder, med upphäf-
vande af Öfverståthållareembetets Kanslis derom
meddeldta beslut, mälet visadt åter till nämnde
Kansli, som har att den hittills uraktiåtne, nödig
ansedda undersökningen skyndsamt företaga och i
behörig ordning till slut bringa, samt, utan hinder
af sitt förra unanröjda beslut, nytt utlåtande i
målet, lag och beskaffenheten likmätigt, meddela;
hvarimedlertid och då Öfverståthållareembetets
Kansli, som äger att Vaktmästare vid häktena här
i staden tillsätta, och på hvars ansvar i första rum
met ankommer, att endast pålitlige personer blifva
i dessa, för allmänna säkerhetens bibehållande,
maktpåliggande befattningar använde, förklarat sig,
i anledning af omständigheter, hvilka komma att
utgöra föremål för den föreskrifne undersökningen,