härpå. — Öfrige handelshus i Stockholm, som nu vänta sockeroch kaffelaster ilrår Brasilien, lära också till sina respektive konimissionärer i Helsingör hafva gifvit enahanda föreskrifter, och det är således tydligt att ej heller de kunna vänta annat sval än det nu anförda, redan officielt gifna eller. aat Toldkammeren ikke an aindlade sig paa at svare noget hertil. I detia skick befinner sig således saken, att Danska regeringen och auktoriteterna, till den lika enhälliga, som billiga och rättmätiga önskan om traktaternas noggranna uppfyllande, hvilken i grannriket uttalat sig, ännu icke lemnat något afseende. a ne RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Läsaren påminner sig, att vi förut nämnt om en fångvahtmästare vid Stadshushäktet, vid namn Apelbolm, hvars afsättande från tjensten sistlidne höst lemnade bidrag till historien om Julidagarna härstädes och Assessor Crusenstolpes rättegång. Hofrättens utslag på hans förut meddelade besvär torde intressera en och annan. Det lyder, med uteslutande af ingressen, såJunda: aKongl. Hofrätten har de vexlade skrifter sig föreläsas låtit; och hvad först angår den anhållan, som, efter det Öfverståthållareembetets Kansli, uti sin förklaring, bland andra omständigheter, hvilka förmenades ådagalägga Apelholms felaktiga förbållanden under utöfningen af ofvanberörde tjenst, anfört, att under den tid, Assessoren J. M. Crusenstolpe förlidet års sommar i Stadsbushäktet förvarades, Apelholm, tvertemot Öfverståthållareembetets honom meddelade förbud, att låta Assessoren, utan föregående anmälan hos nämnde Kansli, emottaga besök af mågon annan, än sin fru, dotter och svärmoder, lemnat axadra personer, än dessa, tillträde till Assessoren och tillfälle att hos bonom längre stunder ensamme sig uppehålla, utan att Apelbolm hvarken förut eller sedermera sådant anmält, blifvit uti påminnelseskriften af Apelholm framställdt derom, att Assesseren Crusenstolpe, Fru Crusenstolpe och Öfvervaktmästaren Liljeberg måtte varda såsom vittnen hörda, till bestyrkande af Apelholms tillika gjorde uppgift, att Liljeberg, i Assessorens och Fru Crusenstolpes närvaro, förkunnat Apelkolm, det han hade tillstånd att låta Assessoren samtala med de personer, som vid ett och annat tillfälle hos honom innevarit; så enär, efter hvad den åt Apelholm i målet utfärdade expedition utvisar, någon undersökning, rörande de förseelser, för hvilka Apelholm är vorden ifrån sin tjenstebefattning skiljd, icke blifvit hos Öfverståthållareembetets Kansli inför protokollet anställd och deri till förloppet upptagen, samt Kongl. Hofrätten lagligen icke tillkommer, att med dylik undersökning omedelbarligen sig befatta; finner Kongl. Hofrätten Apelholm ej eller böra tillåtas, att i målets nuvarande skick få de af honom åberopade vittnen härstädes börda. — Beträffande således sjeifva målet, så emedan, vid nyss anmärkta förhållande, Apelholm icke kan anses lagligen öfvertygad om de förseelser, hvilka uti öfverklagade beslutet blifvit honom till last förde; men Öfverståthållareembets Kansli, som i sin förklaring närmare beskrifvit, huruledes Apelholm skall vid serskilda tillfällen under sin tjenstutöfning felaktigt förfarit, sökt med bifogade, af Notarien Fredric af Wannqvist och Fångpredikanten J. N. Holmgren uthändigade betyg i åtskilliga delar styrka, hvad sålunda är vordet emot Apelholm anfördt; ty och för anställande af ordentlig undersökning, huruvida Apelholm må hafva genom tjenstefel förverkat sin innehafde befattning såsom Vaktmästare vid Stadshushäktet, varder, med upphäfvande af Öfverståthållareembetets Kanslis derom meddeldta beslut, mälet visadt åter till nämnde Kansli, som har att den hittills uraktiåtne, nödig ansedda undersökningen skyndsamt företaga och i behörig ordning till slut bringa, samt, utan hinder af sitt förra unanröjda beslut, nytt utlåtande i målet, lag och beskaffenheten likmätigt, meddela; hvarimedlertid och då Öfverståthållareembetets Kansli, som äger att Vaktmästare vid häktena här i staden tillsätta, och på hvars ansvar i första rum met ankommer, att endast pålitlige personer blifva i dessa, för allmänna säkerhetens bibehållande, maktpåliggande befattningar använde, förklarat sig, i anledning af omständigheter, hvilka komma att utgöra föremål för den föreskrifne undersökningen,