pen, under ett oaflåtligt skräflande om sället och vilkoren, de der väl uppgåfvos af andra, men icke af honom? Svar: Jo, Förf. i Freja, i sin skepnad af Argus. cHvyvem har i tulfrågorna yrkat den positiva principen, att prohibitionerne borde upphöra emot en måttlig tull, så att icke en orimlig s. k. skyddstull, såsom nu, uppmuntrade till lagbrott och minskade tullinkomsten? Svar: De stora Tidningarne.n cHyem åter har det varit, som både i egenskap af Publicist och cAdyokat,, utan afseende på nägot slags princip, än mindre på en klok reform, försvarat än det ena, än det andra tillfälliga skråoch fabriks-tullsystemet? sv.: Förf. i Freja.n cHyem har i näringsfrågorna yrkat den positiva principen af en kontrollerad tillverkningsfrihet? Sv.: Des. k stora Tidningarne. cHvyem åter har det varit, som oupphörligt sprungit ärenden för de i vår tid mest principlösa och följaktligen mest neyativa och upplösande af alla inrättningar, nemligen skråen? Syar: Författaren i Freja.n cHvyem har yrkat dena positiva principen af en förenklad form åt administravionen, medelst införande af Miaistrar eller Föredragande StatsRåd med fullständig ansvarighet? Sy.: Des. k. stora Tidningarne. Hvem är det deremot, som i denna fråga, så vidt vi minnas, städse förtegat sin mening? Svar: Förf. i Freja. cHvilkens opposition är mest aprononcerad, antingen deras, som både genom sina skrifter och med sina personer sedan tiotal af år stått i oppositionens leder, eller dens, som, under det han aprononcerar sig skrifva mol Reg., hätskt angriper hennes motståndare och söker göra dem cmisstänkta, samt lemnar i dag sitt öppna biträde åt oppositionen, under det han i morgon, i allsköns hemlighet, författar och ger goda råd åt Svenska Minerva och kämparne i hennes läger? Sv.: Förf. i Freja sjelf.n cDessa frågor skulle kunna betydligt ökas till antal, för att ådagalägga, det de s. k. stora Tidningarne uti alla de större samhällsfrågorna framlagt sina principer och bestämt hyad de vilja, då åter den faysande och pösande Förf. i Freja icke i någon enda sak bestämt en positiv princip, om han ens ägt den, utan börjat och slutat med ett agesen und fresen wovon wirt nächts, såsom en viss Tysk Chirurg beskref konsten att göra Berlinerblått. Det torde vara lämpligt, att låta Utgifvaren af den tills vidare inställda tidningen Argus sjelf besvara dessa frågor, innan man inlåter sig i några vidare kommentarier. Vi tage oss derföre blott friheten, att under tiden fästa hans uppmärksamhet derpå, att bästa sättet, att bringa de stora och de små tidningarna till den önskade harmonien, vore, om denne Förf. i Freja, i stället att ännu måhända i 40 å 42 numror fortsätta sina anmärkningar om de stora tidningarnas negativitet,, ville sjelf i största korthet framställa de positiva grunderna för sina åsigter. Derigenom hade ban den stora fördelen att kunna anses hafva tagit ett initiatif, i stället att endast följa efter de stora tidningarna. Det vore så mycket mera intressant, som han ännu bittills aldrig gilfvit några positiva idter och reformförslag tillkänna, utan. inskränkt sig till anmärkningar emot dem, som andra gjort. Hvad tänker t. ex. f. d. Argus i representationsfrågan? om sättet att tlillvägabringa en verklig ministeriel ansvarighet? om sättet att reglera näringsfrågorna till något positift? om det positiva i tullsystemet? Han bör besinna, att det vore väl för det allmänna, om han i tid ville öppna sitt inre härölver, och för vår del armoda vi honom derom i fäderneslandets namn, så mycket mera, som säkert ingen skulle, med den eff.:kt, som han, kunna göra sina planer gällande, om han värdes göra nationen den skänken, att låta dem se dagljuset. Han kan icke heller vara okunnig om, hvilken stor ära 1 vore, att på sådant sätt vara den, som bjelpte hela svenska folket att komma på rätta vägen. Vår önskan i detta hänseende är så uppriktig, att vi icke ett ögonblick skulle draga i betänkande, att lemna bonom hela hedern af ett så vackert löretag. Deremot torde han å andra sidan benäget finna, att om han endast fortfar, att hädanefter, som hittills, sjelf hålla sis vid det negativa, så kunde detta slutligen hos mången väcka misstankan om en inneboende brist hos honom på statsmannabegrepp och organisationsförmiga. Att en sådan opinion skulle inrita sig och blifva allmän, vore imedlertid skada, ja kanske till och med en 3 ätt; och det kommer nu endast och allenast an på f. d. Argus sjelf, att förekomma denna. Att han kan, om han vill, bör till en hörjan icke sättas i friga; och hvarföre skulle ban icke vilja en sak, för hvilken hela Sverge vore honom förbundet? km—— sem ,4cr IG pe — det