efterlängtar, förstår och delar Deputerade-kammaren aila edra bekymmer. Först nyligen vald af landet, är hon dess trogna afbild. Eders Maj:t skall finna henne uppfylld af vördnad och tillgifvenbet för er person och lika nitisk att handhafva kromans rättigheter, som att vårda sina prerogativer, samt beredd att understödja hvarje regering, som troget uppfyller ordningens, fridens och försonlighetens uppdrag, hvilka kräfvas af tidens behof och af våra institutioners storartade karakter, hvarpå eder throns värdighet och nationens storhet hvila. Sire! måtte Försynen, denna högsta Iedarinna af våra öden, utgjuta sina välsignelser öfver er och ert hus; måtte hon gifva Elers Maj:t ersättning för de pröfningar, hvaraf ni blifvit hemsökt och för framtiden icke beskära eder annat än dagar af sällhet och ära. Detta är den önskan, om hvars uppfyllande Deputerade-kammaren med mig anropar himmelen. Konungens svar: aJag skattar mig lycklig att befinna mig i skötet af Deputerade-kammaren, att se nationens omhud församlade omkring mig och kunna betyga dem det förtroende, de ingifva mig, älfven som de tänkesätt jag hyser för dem. Till besvarande af den önskan er president yttrat, bör jag säga, att under det jag med er beklagar de olyckliga svårigheter, hvaremot vi hafva att kämpa, underlåter jag ingenting och skall ingenting underlåta, att törkorta dem, ty jag önskar mer än någon, att Frankrike måtte hafva en förvaltning, som motsvarar dess fordran, er väntan och tidens behof. Det har varit ett oaflåtligt mål för mina bemödanden,j att upprätthålla den närmaste förbindelse mellan alla statsmakterna; i denna enighet skola vi finna den kraft, som alla offentliga embetsmän och alla innehafvare al statens makt behöfva, för att kunna fullgöra sina åligganden; endast från denna enighet kan den moraliska kraft uppkomma, som, under det hon tjenar till borgen för våra institutioners varaktighet, ingifver nationen förtroende till sin framtid, detta hbufvudvilkor för dess lugn, dess välfärd och beståndet af dess frihet. J hafven alltid funnit mig färdig att försvara denna sistnämnda, och gerna erkänner jag, att jag också alltid funnit er färdige att försvara de serskilda statsmakternas konstitutionella prerogativer. Jag tackar er för de önskningar, som J för mig yttrat genom er president. Hvad mig angår, så skola mina bemödanden vara ståndaktiga, min sjelfförsakelse fullständig, på det att det stora uppdrag, nationen anförtrott mig, måtte blifva behörigen verkstäldt. Jag skall anse mig lycklig att för detta måls uppnående hafva ett tacka den trogna medverkan, jag begär af er och som J skolen egna mig. Diplomatiska korpsens tal var utan all betydelse. Hr Dupin, sow infann sig i spetsen för kassationsdomstolen uch klädd i general-prokuratorsuniformen, sade bland annat: aSire, det är samma tänkesätt, jag hembär Er; samma hjerta, biott i en ny drägt.n Vid den explikation, som föreföll i deputeradekammaren, yttrade imedlertid Hr D., att han tillhörde wvenstra centern och är tillgifven venstra sidan, om hon ej begär mer än han. De båda tillsammans äro starka som opposition, men vore icke något tillräckligt stöd för regeringen, om Hr Cunin-Gridaines vänner (bögra centern) uppträda fientligt mot henne, och deras fiendskap vore tillräckligt bevisad deraf, att de vägrade göra gemensam sak med Hr Passy, hvilken de sjelive likväl valt till president. Derföre,, sade han, avägrade jag i att emottaga presidentskapet i konseljen. Jag vill likväl derföre alldeles icke skilja mig från mina vänner; jag har tull och med erbjudit mig, att inträda i kEsbinettet som statsminisier utan portfölj och utan lön, och har ännu i går afton gifvit ett bevis på min ständaktighet, då jag med indignation förkastade vissa anbud från motpartiet; men beller vill jag förblifva endast deputerad, än president i ett kabinett, som icke har någon utsigt ull bestånd., Meningen var att Hr Dupin skulle föra ordet i konseljen, utan att vara verklig president. Detta ansåg han icke lämpligt för sig, sina krafter och sin ställning. Enligt hvad Temps försäkrar, men hvilket Hr Dupin icke ormnämnde, skall Korungen hafva yttrat till honom, att han ansåg storsigillbevararens ord