efterlängtar, förstår och delar Deputerade-kam-
maren aila edra bekymmer. Först nyligen
vald af landet, är hon dess trogna afbild. E-
ders Maj:t skall finna henne uppfylld af vörd-
nad och tillgifvenbet för er person och lika
nitisk att handhafva kromans rättigheter, som
att vårda sina prerogativer, samt beredd att
understödja hvarje regering, som troget upp-
fyller ordningens, fridens och försonlighetens
uppdrag, hvilka kräfvas af tidens behof och af
våra institutioners storartade karakter, hvarpå
eder throns värdighet och nationens storhet
hvila. Sire! måtte Försynen, denna högsta Ie-
darinna af våra öden, utgjuta sina välsignelser
öfver er och ert hus; måtte hon gifva Elers
Maj:t ersättning för de pröfningar, hvaraf ni
blifvit hemsökt och för framtiden icke beskära
eder annat än dagar af sällhet och ära. Detta
är den önskan, om hvars uppfyllande Depute-
rade-kammaren med mig anropar himmelen.
Konungens svar:
aJag skattar mig lycklig att befinna mig i
skötet af Deputerade-kammaren, att se natio-
nens omhud församlade omkring mig och kunna
betyga dem det förtroende, de ingifva mig, älf-
ven som de tänkesätt jag hyser för dem. Till
besvarande af den önskan er president yttrat,
bör jag säga, att under det jag med er bekla-
gar de olyckliga svårigheter, hvaremot vi hafva
att kämpa, underlåter jag ingenting och skall
ingenting underlåta, att törkorta dem, ty jag
önskar mer än någon, att Frankrike måtte
hafva en förvaltning, som motsvarar dess for-
dran, er väntan och tidens behof. Det har
varit ett oaflåtligt mål för mina bemödanden,j
att upprätthålla den närmaste förbindelse mellan
alla statsmakterna; i denna enighet skola vi
finna den kraft, som alla offentliga embetsmän
och alla innehafvare al statens makt behöfva,
för att kunna fullgöra sina åligganden; endast
från denna enighet kan den moraliska kraft
uppkomma, som, under det hon tjenar till
borgen för våra institutioners varaktighet, in-
gifver nationen förtroende till sin framtid, detta
hbufvudvilkor för dess lugn, dess välfärd och
beståndet af dess frihet. J hafven alltid funnit
mig färdig att försvara denna sistnämnda, och
gerna erkänner jag, att jag också alltid funnit
er färdige att försvara de serskilda statsmak-
ternas konstitutionella prerogativer. Jag tackar
er för de önskningar, som J för mig yttrat
genom er president. Hvad mig angår, så skola
mina bemödanden vara ståndaktiga, min sjelf-
försakelse fullständig, på det att det stora upp-
drag, nationen anförtrott mig, måtte blifva be-
hörigen verkstäldt. Jag skall anse mig lycklig
att för detta måls uppnående hafva ett tacka
den trogna medverkan, jag begär af er och som
J skolen egna mig.
Diplomatiska korpsens tal var utan all bety-
delse. Hr Dupin, sow infann sig i spetsen för
kassationsdomstolen uch klädd i general-proku-
ratorsuniformen, sade bland annat: aSire, det är
samma tänkesätt, jag hembär Er; samma hjerta,
biott i en ny drägt.n
Vid den explikation, som föreföll i depute-
radekammaren, yttrade imedlertid Hr D., att
han tillhörde wvenstra centern och är tillgif-
ven venstra sidan, om hon ej begär mer än
han. De båda tillsammans äro starka som op-
position, men vore icke något tillräckligt stöd
för regeringen, om Hr Cunin-Gridaines vänner
(bögra centern) uppträda fientligt mot henne,
och deras fiendskap vore tillräckligt bevisad
deraf, att de vägrade göra gemensam sak med
Hr Passy, hvilken de sjelive likväl valt till
president. Derföre,, sade han, avägrade jag i
att emottaga presidentskapet i konseljen. Jag
vill likväl derföre alldeles icke skilja mig från
mina vänner; jag har tull och med erbjudit
mig, att inträda i kEsbinettet som statsminisier
utan portfölj och utan lön, och har ännu i går
afton gifvit ett bevis på min ständaktighet, då
jag med indignation förkastade vissa anbud från
motpartiet; men beller vill jag förblifva endast
deputerad, än president i ett kabinett, som
icke har någon utsigt ull bestånd.,
Meningen var att Hr Dupin skulle föra or-
det i konseljen, utan att vara verklig presi-
dent. Detta ansåg han icke lämpligt för sig,
sina krafter och sin ställning. Enligt hvad
Temps försäkrar, men hvilket Hr Dupin icke
ormnämnde, skall Korungen hafva yttrat till
honom, att han ansåg storsigillbevararens ord-