ten båt praktiserat sig in i fiskhuset, brutit låsef
från en af fisksumparne och börjat upphemta dess
innehåll. Under tiden hade han likväl förgätit
fastgöra bälten, hvilken, utan att han märkte det,
flöt bort med strömmen. Följden häraf blef, att, i
stället för den fångst, han hoppades göra, blef han
sjelf sump-ägarnes fångst, hvilka funno honom mor-
gonen derpå helt förlägen och ångerfull med de
tydliga bevisen för ge ninzen rundt omkring sig.
Han uppgaf väl en annan gosse, vid namn Lund-
berg, som sin medhjelpare och rådgifvare, men
denne har bestämdt nekat och således, i brist a!
bevis, blifvit satt på fi fot.
— Läsaren torde erinra sig en notis uti den-
na tidning, för den 9 sistl. April, om en stadssol-
dat eler gensdarm, som uppgafs hafva sprungit
ifrån sin bevakning och kastat sig i sjön, samt at!
denna notis sedermera blef föremål för tvenne hvar-
andra motsägande uppgifter, den ena af en Fan-
junkare vid nämnde korps, hvilken var nämnd :i
berättelsen, men som bestridde dess sannfärdighet
och anförde, att han icke varit på vakt den dagen,
och den andra, som förekom den 46 i samma må-
nad, och hvarest karlens namn, som skulie vari
Forssberg, blef utsatt på grund af berättarens yt-
terligare uppgifty under åberopande af ett par an-
dra personer såsom ögonvittnen till händelsen, och
med beiedsagande af några biomständigheter, som
hos Red. ökade trovärdigt eten af den första upp-
giftens riktighet. Denna stridighet i uppgifter har
sedermera föranledt Red. att på flera håll söka, om
möjligt, vinna närmare upplysning om förhållandet,
bland annat hos Chefen, Hr Majoren Ahlström, som
försäkrat, att ifrågavarande händelse icke timst med
någon soldat vid hans korps, der ingen person
med något af de uppgifna namnen för närvarande
skall finnas. — Då dessa upplysningar utan tvif-
vel äro tillförlitliga, anse vi oss här böra nämna
dem, och beklaga blott, att Red. icke i sakens när-
varande skick är i stånd att få sagesmännen på ed
afhörda, dels för att få bestämdt utrönt, hvad som
egentligen legat till grund för de föregående berät-
telserna, eller huruvida, mot förmodan, något plan-
messigt försök kan hafva ägt rum att föra bladets
referent bakom ljuset, dels för att ådagalägga, att
Red., oaktadt ämnena för dessa notiser icke varit
af någon egentlig vigt, likväl ej hade uraktlåtit de
försigtighetsmått, som måste anses tillräckliga un-
der vanliga förhållanden, och så länge icke ett upp-
såtligt bedrägeri skäligen varit att misstänka. Att
Red. i allmänhet varit noggrann i detta afseende,
torde ock kunna få anses till någon del! ådagalagdt
deraf, att knappt någon tidning med så många och
varianta notiser lärer kunna förevisas, i hyilken
jemförelsevis, så få misstag ägt rum.
— Dagligt Allehanda meddelar den upplys.
ning, angående den af t. f. Polismästaren afgifna
förklaring öfver gardisten Olssons qvarhållande i
häkte, att denna förklaring var ställd, icke till Ju-
stitieOmbudsmannen, såsom vi hört nämnas, utar
till Öfverståthållaren, som, på anmälan af Hr Ma-
jor Klercker, infordrat Hr Polismästarens skriftliga
förklaring — i hvad afsigt är ännu svårt att säga.
— Det berättas, att tjufvar i natt sökt in.
komma i kyrkan vid Sabbatsbergs fattighus, och
redån frånbrutit ett lås.
— På Smedjegårdshäktet har i dag ett be-
tänkligt uppträde timat. Fyra arrestanter, som
sutto i samma rum, rusade i dag, vid middagsti-
den, på den inträdande vaktmästaren. slogo honom
illa i ansigtet och sprungo ut, samt kastade sig
öfver det vid detta häkte ofta omtalade planketc
ut på gatan. Efter en jagt, hvari flera aftraktens
invånare deltogo, hade det ändtligen, klockan 2
eftermiddagen, lyckats att återföra tre, på hvilka
man, under mycket oväsen och alla fångars åskå-
dande, pålade fängsel.