ten båt praktiserat sig in i fiskhuset, brutit låsef från en af fisksumparne och börjat upphemta dess innehåll. Under tiden hade han likväl förgätit fastgöra bälten, hvilken, utan att han märkte det, flöt bort med strömmen. Följden häraf blef, att, i stället för den fångst, han hoppades göra, blef han sjelf sump-ägarnes fångst, hvilka funno honom morgonen derpå helt förlägen och ångerfull med de tydliga bevisen för ge ninzen rundt omkring sig. Han uppgaf väl en annan gosse, vid namn Lundberg, som sin medhjelpare och rådgifvare, men denne har bestämdt nekat och således, i brist a! bevis, blifvit satt på fi fot. — Läsaren torde erinra sig en notis uti denna tidning, för den 9 sistl. April, om en stadssoldat eler gensdarm, som uppgafs hafva sprungit ifrån sin bevakning och kastat sig i sjön, samt at! denna notis sedermera blef föremål för tvenne hvarandra motsägande uppgifter, den ena af en Fanjunkare vid nämnde korps, hvilken var nämnd :i berättelsen, men som bestridde dess sannfärdighet och anförde, att han icke varit på vakt den dagen, och den andra, som förekom den 46 i samma månad, och hvarest karlens namn, som skulie vari Forssberg, blef utsatt på grund af berättarens ytterligare uppgifty under åberopande af ett par andra personer såsom ögonvittnen till händelsen, och med beiedsagande af några biomständigheter, som hos Red. ökade trovärdigt eten af den första uppgiftens riktighet. Denna stridighet i uppgifter har sedermera föranledt Red. att på flera håll söka, om möjligt, vinna närmare upplysning om förhållandet, bland annat hos Chefen, Hr Majoren Ahlström, som försäkrat, att ifrågavarande händelse icke timst med någon soldat vid hans korps, der ingen person med något af de uppgifna namnen för närvarande skall finnas. — Då dessa upplysningar utan tvifvel äro tillförlitliga, anse vi oss här böra nämna dem, och beklaga blott, att Red. icke i sakens närvarande skick är i stånd att få sagesmännen på ed afhörda, dels för att få bestämdt utrönt, hvad som egentligen legat till grund för de föregående berättelserna, eller huruvida, mot förmodan, något planmessigt försök kan hafva ägt rum att föra bladets referent bakom ljuset, dels för att ådagalägga, att Red., oaktadt ämnena för dessa notiser icke varit af någon egentlig vigt, likväl ej hade uraktlåtit de försigtighetsmått, som måste anses tillräckliga under vanliga förhållanden, och så länge icke ett uppsåtligt bedrägeri skäligen varit att misstänka. Att Red. i allmänhet varit noggrann i detta afseende, torde ock kunna få anses till någon del! ådagalagdt deraf, att knappt någon tidning med så många och varianta notiser lärer kunna förevisas, i hyilken jemförelsevis, så få misstag ägt rum. — Dagligt Allehanda meddelar den upplys. ning, angående den af t. f. Polismästaren afgifna förklaring öfver gardisten Olssons qvarhållande i häkte, att denna förklaring var ställd, icke till JustitieOmbudsmannen, såsom vi hört nämnas, utar till Öfverståthållaren, som, på anmälan af Hr Major Klercker, infordrat Hr Polismästarens skriftliga förklaring — i hvad afsigt är ännu svårt att säga. — Det berättas, att tjufvar i natt sökt in. komma i kyrkan vid Sabbatsbergs fattighus, och redån frånbrutit ett lås. — På Smedjegårdshäktet har i dag ett betänkligt uppträde timat. Fyra arrestanter, som sutto i samma rum, rusade i dag, vid middagstiden, på den inträdande vaktmästaren. slogo honom illa i ansigtet och sprungo ut, samt kastade sig öfver det vid detta häkte ofta omtalade planketc ut på gatan. Efter en jagt, hvari flera aftraktens invånare deltogo, hade det ändtligen, klockan 2 eftermiddagen, lyckats att återföra tre, på hvilka man, under mycket oväsen och alla fångars åskådande, pålade fängsel.