- 0 FT RA VY TMA 2 MAD
Intetgöra hvarje fördom i detta hänseende, och at
öfveriyga hyarje opartisk och insigtsfull, at inge
fienitiiga afsigter emot Eagland kunna leta vär
kabinetiis politik i Asien. Precist detsamma ha
kejsaren sjelf helt nyss yttrat till markis Clanri-
carde, i den första sammankomst, H. M. haft med
honom, samma dag han hade sin anträdes-audiens
i Zarskoje-Selo d. 238 Sept... y- Ryssland ville biott
på fredens och industriens bama täfla med andra
makter: och bland dem med England. — Persibn
— hete? det vidare i noten — hade sedan lång tia
tillbaxa orsak att beklaga sig öfvev Bleras. och kunds
handia i enlighet dermed, fastän det i Persiens be:
lägenbei var oklokv att gripa till svärset. Imed-
lertid hade Schacken gjort det, och: mar kunde ic-
ke lägga grefve Simonitsch till last, om han med
sina räd understödt Schacken. Löjtnant Witke-
witschs rmission till Kabul hade ej haft annat än
handels-anzelägenheter till föremåt och var föran-
ledd af en äldre ambassad från Dost Mohammed.
Ryssland öaskade ingenting högre än att, i afseen-
de på Persien, handla i den fullkomligaste öfver-
ensstämmelse med England, och att bidraga dertill,
att denna makts tvistigheter med Persiem mätte
blifva bilagda. Denna förlikning skulle lätt läta sig!
göra, om ifngland återkallade sina krigsfartyg från
Persiska viken, utrymde ön Karrak och upphörde
att hota med en af England gynnad thron-preten-
dent i Persien. Kejsaren vädjade i detta hänseen-
de till kabinettets i S:t James billigbetskänsla.
Ginge detsamma in på Rysslands rättvisa önsknin-
gar, så skulle det i Ryska ministern i Teheran fin-
na den trognaste vän. Kejsaren hade i tsrefve Si-
monitischs ställe ditsändt öfverste Duhamel, hvars
närvaro skulle utöfva et välgörande inBytande på
Schacken. — I ett svar på denna not, till grefve
Pozzo di Borgo, dateradt d. 20 Dec. sistl. år, ytt-
rar Lord Palmerston, att Engelska kabinettet vore
nöjdt med de förklaringar, det erhållit från det
Ryska, Visserligen kunde, i afsvende på serskilda
upp ifter, mycket vara att invända; men man vil-
le förbigå allt sådant med tystnad, i anseende till
de tillfredsställande löften, Ryska kabinettet gifvit
för framtiden, Hvad Englands tvist med Persien
angick, så beklagade Engelska kabinettet densam-
ma, men var icke skull dertill; Schackens eget
förhållande och de onda råd jifvare, till hvilkas
inyifvelser han lyssnat, hade föranledt den. Det
tillhörde således Schacken att gilva upprättelse,
och man hoppades, att det skulle ske. (Icke ett
enda ord förekommer i depeschen om Englands
krigsskepp i Persiska viken och ockupationen af
ön Karrak). — I en depesch från markis Clanri-
carde till Lord Palmerston säges uttryckligen, att
grefve Nesselrode medgifvit, att grefve Simonitsch
bandlat på ett sådant sätt, att England hade skäl
att beklaga sig öfver honom; derföre hade ban ock-
så blifvit återkallad. — Samlingen af dessa doku-
menter slutar med en not från grefye Nesselrode
till grefve Pozzo dr Borgo, daterad Sit Petersburg
d. 5 Mars 1839, och meddåeiad Lord Palmerston d.
05 i samma månad. Denna not har afseende på
ett par föregående depescher från Grefve Pozzo di
Borgo, hvari han underrättat grefve Nesselrode, att
man i Engelska parlamentet väntade lifliga diskus-
sioner, rörande de Persiska anzeligenheierna, och
att de Engelske ministrurne sannolikt skulle blifva
nödsakade att förelägga parlamentet den dipioma-
tiska korrespondens, som hade afssende på dersa
affärer. Kejsaren hade, i anledning häraf, förkja-
rat, att han icke fann någonting olägligt i framläg-
gandet af de ifrågavarande dokumenterne, emedan
dan hans politik icke behöfde sky dagsljuset; han
hade derföre autoriserat grefve Nesselrode, att un-
derrätta Engelska ambassadören, att han icke hade
något att invända emot publicerandet af de vexla-
de depescherne, och befallt, att afskrifter skulle
tillställas Engelska regerinson af de depeseher,
densamma redan förut erhållit. — Hvad förhållan-
de:ne i Afghanistan be räftad heter dei bland
anuat i denna not — så är det visserligen sannt,
att grefve Simonitseh i Rysslands namn garante-
ral det fördrag, som blifvit afslutadt emellan Koh-
nedil Khan af Kandahar och Schacken af Persien,
och genom hviltet we skule sättas i besitt-
ping af Herat. För nkom till St Peteis-
burg i April 4832 och inochöll ingentirg, som kun-
d: sifva anledning sluta till fiendtliga planer emot
främmande stater. Ett rent dofensi tem läg till
grund detsamma. Icke desto mindre väsrade
he saren NYSSN saranti, emedan
de derigenom åtagaa förbivd igga utom grän-
ecvna för hans poliuit. ref nitsch fick be-
fö ig alt icke idela gavantien, och denna be-
faltning tilisändes tor inuan
kejsarens afresa till räd hade
likväl grefve Si ivdrajd,
hvisket likaledes bli! i
och ZXohnedil Khan.
någon förändring i X
Dihamel erhöll befal
Scuacken i Persie
företrädares gar:
Perjomte fick 3
aut kejsaren Oloit iu
kommerciclla förb
bans afsigter blifvit
förstådda, om de
dei.s, och slutli
någon del i Afz
le: deras furstars
vidare instruktioner,
gång för alla fattade
vers! Duhlamel cenad
Kandahar. — Med bla!
18
underteocknadgt af Schacken
kunde icke verka
ord tare
