0 FT RA VY TMA 2 MAD Intetgöra hvarje fördom i detta hänseende, och at öfveriyga hyarje opartisk och insigtsfull, at inge fienitiiga afsigter emot Eagland kunna leta vär kabinetiis politik i Asien. Precist detsamma ha kejsaren sjelf helt nyss yttrat till markis Clanricarde, i den första sammankomst, H. M. haft med honom, samma dag han hade sin anträdes-audiens i Zarskoje-Selo d. 238 Sept... yRyssland ville biott på fredens och industriens bama täfla med andra makter: och bland dem med England. — Persibn — hete? det vidare i noten — hade sedan lång tia tillbaxa orsak att beklaga sig öfvev Bleras. och kunds handia i enlighet dermed, fastän det i Persiens be: lägenbei var oklokv att gripa till svärset. Imedlertid hade Schacken gjort det, och: mar kunde icke lägga grefve Simonitsch till last, om han med sina räd understödt Schacken. Löjtnant Witkewitschs rmission till Kabul hade ej haft annat än handels-anzelägenheter till föremåt och var föranledd af en äldre ambassad från Dost Mohammed. Ryssland öaskade ingenting högre än att, i afseende på Persien, handla i den fullkomligaste öfverensstämmelse med England, och att bidraga dertill, att denna makts tvistigheter med Persiem mätte blifva bilagda. Denna förlikning skulle lätt läta sig! göra, om ifngland återkallade sina krigsfartyg från Persiska viken, utrymde ön Karrak och upphörde att hota med en af England gynnad thron-pretendent i Persien. Kejsaren vädjade i detta hänseende till kabinettets i S:t James billigbetskänsla. Ginge detsamma in på Rysslands rättvisa önskningar, så skulle det i Ryska ministern i Teheran finna den trognaste vän. Kejsaren hade i tsrefve Simonitischs ställe ditsändt öfverste Duhamel, hvars närvaro skulle utöfva et välgörande inBytande på Schacken. — I ett svar på denna not, till grefve Pozzo di Borgo, dateradt d. 20 Dec. sistl. år, yttrar Lord Palmerston, att Engelska kabinettet vore nöjdt med de förklaringar, det erhållit från det Ryska, Visserligen kunde, i afsvende på serskilda upp ifter, mycket vara att invända; men man ville förbigå allt sådant med tystnad, i anseende till de tillfredsställande löften, Ryska kabinettet gifvit för framtiden, Hvad Englands tvist med Persien angick, så beklagade Engelska kabinettet densamma, men var icke skull dertill; Schackens eget förhållande och de onda råd jifvare, till hvilkas inyifvelser han lyssnat, hade föranledt den. Det tillhörde således Schacken att gilva upprättelse, och man hoppades, att det skulle ske. (Icke ett enda ord förekommer i depeschen om Englands krigsskepp i Persiska viken och ockupationen af ön Karrak). — I en depesch från markis Clanricarde till Lord Palmerston säges uttryckligen, att grefve Nesselrode medgifvit, att grefve Simonitsch bandlat på ett sådant sätt, att England hade skäl att beklaga sig öfver honom; derföre hade ban också blifvit återkallad. — Samlingen af dessa dokumenter slutar med en not från grefye Nesselrode till grefve Pozzo dr Borgo, daterad Sit Petersburg d. 5 Mars 1839, och meddåeiad Lord Palmerston d. 05 i samma månad. Denna not har afseende på ett par föregående depescher från Grefve Pozzo di Borgo, hvari han underrättat grefve Nesselrode, att man i Engelska parlamentet väntade lifliga diskussioner, rörande de Persiska anzeligenheierna, och att de Engelske ministrurne sannolikt skulle blifva nödsakade att förelägga parlamentet den dipiomatiska korrespondens, som hade afssende på dersa affärer. Kejsaren hade, i anledning häraf, förkjarat, att han icke fann någonting olägligt i framläggandet af de ifrågavarande dokumenterne, emedan dan hans politik icke behöfde sky dagsljuset; han hade derföre autoriserat grefve Nesselrode, att underrätta Engelska ambassadören, att han icke hade något att invända emot publicerandet af de vexlade depescherne, och befallt, att afskrifter skulle tillställas Engelska regerinson af de depeseher, densamma redan förut erhållit. — Hvad förhållande:ne i Afghanistan be räftad heter dei bland anuat i denna not — så är det visserligen sannt, att grefve Simonitseh i Rysslands namn garanteral det fördrag, som blifvit afslutadt emellan Kohnedil Khan af Kandahar och Schacken af Persien, och genom hviltet we skule sättas i besittping af Herat. För nkom till St Peteisburg i April 4832 och inochöll ingentirg, som kund: sifva anledning sluta till fiendtliga planer emot främmande stater. Ett rent dofensi tem läg till grund detsamma. Icke desto mindre väsrade he saren NYSSN saranti, emedan de derigenom åtagaa förbivd igga utom gränecvna för hans poliuit. ref nitsch fick befö ig alt icke idela gavantien, och denna befaltning tilisändes tor inuan kejsarens afresa till räd hade likväl grefve Si ivdrajd, hvisket likaledes bli! i och ZXohnedil Khan. någon förändring i X Dihamel erhöll befal Scuacken i Persie företrädares gar: Perjomte fick 3 aut kejsaren Oloit iu kommerciclla förb bans afsigter blifvit förstådda, om de dei.s, och slutli någon del i Afz le: deras furstars vidare instruktioner, gång för alla fattade vers! Duhlamel cenad Kandahar. — Med bla! 18 underteocknadgt af Schacken kunde icke verka ord tare