kanska iotsen borttogs, vetat, att Express nörd
till Engelska flottan. He Mauguin gick nu ni
got längre tillbaka i händelserna, ända Ull an
fallet på SH Juan de Ulloa, tadiade befälhafva
rens på Creole, prinsens al Joinvilles, förfaran
de, som på sitt sätt aftvungit amiralen en til
låtelse att på egen hand föra kriget, Dett
tog sjöministern, baron Tupinier, naturligtvi
ganska iila, och det kom till nya förklaringar
men scian man en stund talat fram och till
baka, öfvorsick Kammaren slutligen till dag
ordningen.
Öfver den närvarande ställningen i Frankrikt
innehålier en korrespondensartikel från Pari
följande interessanta reflexioner:
itt skepp utan styre är en bild af hvac
som i närvarande ögonbick föregar i Frank-
rike. Hvartåt vinden blåser, det anar man
men hvart skeppet råkar hän, veta gudarne
och blott det äfven se vi arme dödiige, all
många klippor hota, och det på alla håll. Men
härom bekymrar sig visserligen icke den, som
redan ser en vinning i en dag utan händelser,
ntan faror, och som blott sträfvar att komma
ifrån den dag, som är, till morgondagen; som
med ett ord söker vinna tid, såsom man förr
brukade säga. Det var en tid, då statspoliti-
kens högsta grunisats uttalades i dessa få ord,
och då en vunnen dag var detsamma, som en
vunnen slagtning. Men då var blott fråga om
momentella intressen, blott om passionen hos
en furste elier ett folk, hvilken med nästa dag
kunde upphöra, och en intrig uppspunnen emel-
ian fem eller sex personer afgjorde kejsardö-
mens och konungarikens öde. Men sedan om
kring 50 år stå sakerna annorlunda. I stället
för ögonblickets öfvergående passioner hafva
varaktiga grundsatser inträdt, 1 stället för in-
triger, idter, och med denna förändring gjorde
allmänna tänkesättet sig löst från enskilda pri-
vilegierades privatvilja, trädde massor och folk
upp, der förut blott individer handlade. Man
säger oss ofta, att i våra dagar karaktererne
blifva sällsynta, och förundrar sig deröfver.
Men, i sanning, sedan grundsatser trädt i stäl-
let för intriger, massorna i stället för indivi-
der, måsts karaktererne nödvändigt hiifva
mera sällsynta, eller snarare mindre träda fram,
ty de hafva blifvit öfverflödiga. Julirevolutio-
nen är visserligen en af de mest storartade
händelser i alla tider. Och hvem har fram-
kallat den? eller snarare, hvem har gjort den,
ledt den och fört den till målet? Ingen, d. v.
3. hela verlden — allmänna tänkesättet och en
ur intet framträdande folkbop, som återgick
till sitt iniet, då verket var fulländadt — en
grundsats och sannerligen icke någon intrig.
Sedan denna totala förändring af förbhållanderne
lyder öfversältningen af det förut så högt be-
prisade ordspråket: aDen som vinner tid, vin-
ner allt: tid förloradt, allt förloradt. Man
kunde steg för steg visa deta, med de mest
slående bevis ur Frankrikes historia, huru re-
dan Mirabeau förlorade sitt anseende, emedan
han ett ögonblele ville hvila ut och se, hvad
vändning sakerna skulle taga; huru Denton föll,
emedan ban ett par månader drog sig tillbaka;
hura sjolive Robespierre föll, emedan han biott
ett par veckor höll stex med allmänna tänke-
sättet. Allmänna tönkesättet är nu för tiden i
Frankrike sista instansen, som dömer händel-
serna och fullgör domen. Och det thvilar icke
en dag, det gör med hvarje timma framsteg,
och den, som vill vinna tid och hvilar ut,
upphinner detsamma säkerigen icke nästa dag.
Ifrån början bestod Ludvig Filips politik huf-
vudsakligen deri. att göra halt så ofta han
trodde, att händelserna gingo för raskt framåt;
och hvarje gång han åter satte sig i rörelse,
var hans ställning försämrad, så att ban slutli-
gen kommit till den punkt, att hans trognaste
vänner, hans naiuriigaste bundsförvandter, Kam-
maren, nationalgardet, de små och till och med
de stora köpmännen mer och mer vända sig
ifrån honom och hota att öfvergifva honem.
Det är åtminstoue för Frankrike intet mera
tvifvel underkastadt, att andan hos massorna
här är allt, att individualiteterna upplösa sig i
den och följa den. Inom hela pressen, i sjelfva
Kammaren finnas blott ganska få personer, som
tro, att regeringen handlar, eller snarare, att
bon hittills handlat så, som hon borde, att hon
icke i sina grundsatser hvilar på en motsägelse.
Och likväl angrep man icke denna grundsats,