kanska iotsen borttogs, vetat, att Express nörd till Engelska flottan. He Mauguin gick nu ni got längre tillbaka i händelserna, ända Ull an fallet på SH Juan de Ulloa, tadiade befälhafva rens på Creole, prinsens al Joinvilles, förfaran de, som på sitt sätt aftvungit amiralen en til låtelse att på egen hand föra kriget, Dett tog sjöministern, baron Tupinier, naturligtvi ganska iila, och det kom till nya förklaringar men scian man en stund talat fram och till baka, öfvorsick Kammaren slutligen till dag ordningen. Öfver den närvarande ställningen i Frankrikt innehålier en korrespondensartikel från Pari följande interessanta reflexioner: itt skepp utan styre är en bild af hvac som i närvarande ögonbick föregar i Frankrike. Hvartåt vinden blåser, det anar man men hvart skeppet råkar hän, veta gudarne och blott det äfven se vi arme dödiige, all många klippor hota, och det på alla håll. Men härom bekymrar sig visserligen icke den, som redan ser en vinning i en dag utan händelser, ntan faror, och som blott sträfvar att komma ifrån den dag, som är, till morgondagen; som med ett ord söker vinna tid, såsom man förr brukade säga. Det var en tid, då statspolitikens högsta grunisats uttalades i dessa få ord, och då en vunnen dag var detsamma, som en vunnen slagtning. Men då var blott fråga om momentella intressen, blott om passionen hos en furste elier ett folk, hvilken med nästa dag kunde upphöra, och en intrig uppspunnen emelian fem eller sex personer afgjorde kejsardömens och konungarikens öde. Men sedan om kring 50 år stå sakerna annorlunda. I stället för ögonblickets öfvergående passioner hafva varaktiga grundsatser inträdt, 1 stället för intriger, idter, och med denna förändring gjorde allmänna tänkesättet sig löst från enskilda privilegierades privatvilja, trädde massor och folk upp, der förut blott individer handlade. Man säger oss ofta, att i våra dagar karaktererne blifva sällsynta, och förundrar sig deröfver. Men, i sanning, sedan grundsatser trädt i stället för intriger, massorna i stället för individer, måsts karaktererne nödvändigt hiifva mera sällsynta, eller snarare mindre träda fram, ty de hafva blifvit öfverflödiga. Julirevolutionen är visserligen en af de mest storartade händelser i alla tider. Och hvem har framkallat den? eller snarare, hvem har gjort den, ledt den och fört den till målet? Ingen, d. v. 3. hela verlden — allmänna tänkesättet och en ur intet framträdande folkbop, som återgick till sitt iniet, då verket var fulländadt — en grundsats och sannerligen icke någon intrig. Sedan denna totala förändring af förbhållanderne lyder öfversältningen af det förut så högt beprisade ordspråket: aDen som vinner tid, vinner allt: tid förloradt, allt förloradt. Man kunde steg för steg visa deta, med de mest slående bevis ur Frankrikes historia, huru redan Mirabeau förlorade sitt anseende, emedan han ett ögonblele ville hvila ut och se, hvad vändning sakerna skulle taga; huru Denton föll, emedan ban ett par månader drog sig tillbaka; hura sjolive Robespierre föll, emedan han biott ett par veckor höll stex med allmänna tänkesättet. Allmänna tönkesättet är nu för tiden i Frankrike sista instansen, som dömer händelserna och fullgör domen. Och det thvilar icke en dag, det gör med hvarje timma framsteg, och den, som vill vinna tid och hvilar ut, upphinner detsamma säkerigen icke nästa dag. Ifrån början bestod Ludvig Filips politik hufvudsakligen deri. att göra halt så ofta han trodde, att händelserna gingo för raskt framåt; och hvarje gång han åter satte sig i rörelse, var hans ställning försämrad, så att ban slutligen kommit till den punkt, att hans trognaste vänner, hans naiuriigaste bundsförvandter, Kammaren, nationalgardet, de små och till och med de stora köpmännen mer och mer vända sig ifrån honom och hota att öfvergifva honem. Det är åtminstoue för Frankrike intet mera tvifvel underkastadt, att andan hos massorna här är allt, att individualiteterna upplösa sig i den och följa den. Inom hela pressen, i sjelfva Kammaren finnas blott ganska få personer, som tro, att regeringen handlar, eller snarare, att bon hittills handlat så, som hon borde, att hon icke i sina grundsatser hvilar på en motsägelse. Och likväl angrep man icke denna grundsats,