na uppfinning förmår således minoriteten (ds
besuttne) inom en församling att sätta plurali-
teten — ty de obesuttne utgöra största anta-
let — utom skydd af landets allmänna domare:
magt. Men isynnerhet är det herr Grefvens oct
regeringsledamotens egen uppfinning att bygga eti
fängelse och installera en profoss i hvarje rikets
socken och att der tillsätta en cfaderlig polis-
styrelse,, som kan låta häkta, prygla, risa, in-
spärra och svälta besuttne och obesuttne. En
insändare i detta blad har, liksom hela allmän-
heten derutom, yttrat sin harm öfver det bar-
bariska uti detta från Sveriges Konungs förtrog-
ne rådgifvare, från medregenten i Sveriges ri
kes aktuella styrelse utgångna förslag; men hvad
är det afaderligax, det barbariska ville vi säga
detta förslag, mot det afvita? Vi böra icke, mo!
bättre vetande, lemna fart åt den föreställningen
att förslaget utgålt från ett hbarbariskt menni-
skohat; tvertom, det är tillkommet af pur men-
niskokärlek, så ren, som börden någonsin hyst
den för massan. Herr Grefve Löwenhielm, lång
ifrån att vara inhuman eller mindre mennisko.
älskande än Konseljens öfrige ledamöter, är må-
hända mera filantrop än nigon af dem, och de!
är alls icke trolig, hvarken att han framställ
annat än hvad de alla gilla, eller att någon a
dem skulle gjort det bällre än han. Nej, det äl
endast okunnigheten om folkets seder, lynne ocl
behof, samt den deraf följande oförmågan at
imaginera sig följderna af en projekterad lag
som gifvit offentlighet åt ofvanbeskrifne förslag
Men hvilken förvänd tillämpning af statsmar.
nafilantropi innesluter icke detsamma? Om mar
frågar Sveriges domare, Sveriges prester, Sveri-
ges kronobetjening och Sveriges alla något upp
lyste invånare, hvad de tro om verkan af så
dana lagar, skola de med en mun svara, at
försöket till dess efterlefnad skulle förvandli
hela Sverige till ett stort korrektionshus mer
alla dess ohbyggligheter, och att de allmänn
fängelserna snart icke skulle rymma ringast
delen 2f de förstärkningar sockenfängelsern
lemnade. (Forts. följer).