Salt, Utau IlastBivla tTCIHBalluL ULCH BICURIIVTL, dLlL SLUCK
Kongl. Maj:ts till Statskontoret aflåtne nådiga skrif-
velser, utan undantag, räknas ibland de handlin-
gar, hvilka tillböra offentligheten. Med samma
rätt, som man söker att erhålla del af en enda
utaf dessa skrifvelser, kan man således begära flsra
eller alla under en viss tid ankomna; hvilket sed-
nare fall nyss åberopade grundlagsstadgande, ge-
nom de ofta upprepade ordalagen alla allmänna
bandlingar, uttryckligen medgifver, ämnet eller
målet, ett eller flera, det vill säga: de till Stats-
kontoret ankomna Kongl. skrifvelser, en eller flera,
är då tillräckligen uppgifvet; och för möjligheten,
att efterkomma den sökandes begäran, möter lika
litet hinder i ena som i andra fallet. - Någon an-
nan eller mera speci:l uppgift af ämne eller mål
föreskrifves deremot icke i detta grundlagsstad-
gande, såsom ett vilkor för allmänna handlingars
utbekommande, och kan följaktligen ej heller å
vederbörande embetsverks sida behörigen äskas.
Just den omständigheten, att sådan föreskrift icke
finnes, ådagalägger ock nogsamt lagstiftande mak-
tens med den antagne principen för offentlighet
fullkomligt öfverensstämmande afsigt och omsorg,
att betaga embetsmyndigheterna äfven den ringaste
anledning till offentlighetens inskränkande, utan
tvifvel föreseende, att försök dertill kunde göras
och möjligen, om icke genast, dock i tidens längd,
i mindre eller större mån, vinna framgång.
Under samma kategori af offentlighet bör ostri-
digt äfven begripas den hos Statskontoret förda
lista över dit ankomna Kongl. bref. Pet kan
nemligen icke med fog motsägas, att, om än denna
serskilda lista, kallad: Register öfver Kongl. bref,
inrättad till minne och beqvämlighet för Verkets
egna embets- och tjenstemända, vore till formen
beroende på godtfinnande hos den, som förde och
begagnade densamma, samt derföre skulle kunna
alldeles inställas, om och när Statskontoret så-
dant för godt funne, det likväl är Statskontorets,
likasom hvarje embetsverks ovilkorliga skyldighet,
att icke blott till minne och beqvämlighet, utan
derjemte och bhufvudsakligast till allmän rättelse
och för möjligheten, att fullgöra åliggande redo-
visning för alla förehafda ärenden och deras lag-
liga behandling, föra eller låta föra listor, register
eller diarter öfver inkommne mål och ärender, af
hvad namn och beskaffenhet de vasa må; och att
således ifrågavarande listor eller register i dess
befintliga och ännu sistlidna år fortfarande skick
samt vidare och intill dess någon annan behörig
ordning införes, måste betraktas såsom en offonuUig
handling, hvars innehåll eller ämne är anteokning
af alla till Statskontoret ankomna Kongl. bref. och
af hvilken, hvad den hörer vill den förfrutna ti-
den eller tilv den närvarande, en hvar är tillåtet
att sjelf taga afskrift, eller, om hinder dervid
skulle vara, emot lösen erhålla afskrift eller ut-
drag i de delar, som äskas; en rättighet, den Stats-
kontoret äfven, efter hvad dess utlåtande visar,
någon tid i vidsträcktare måttv låtit ofyan bemälde
sökande tillgodoniuta, men sedermera, under i öf-
rigt oförändrade förhållanden, honom förvägrat.
Af det nu underdånigst anförda, måste, efter min
tanka, uppenbarligen följa grundlagens lika be-
stämda som tydliga föreskrift, att ovilkorligen med-
gifven offentlighet är alla allmänna mål och ären-
den (med vissa undantag, som bär icke äro ifråga)
skulle i vigtig mån åsidosättas, om, på sätt Slats-
kontoret, i motsatts emot samma föreskrift, anta-
git, inga andra handlingar finge utbekommas, än
de, hvilkas innehåll eller ämne förut vore bekant,
och således kunde specielt uppgifvas, och såvida
något ytterligare bevis emot behörigheten af ett
sådant vilkor behöfdes, ligger get klart och oemot-.
sägligt i Statskontorets eget förklarande, ef den.
44 Augusti 1834, att, oaktadt Kopisten Dalman då
begärt del af de ifrån den 4 förutgängne Msj an-
komna Kongl. bref, rörande dispositioner å riks-
statens tredje och åttonde hufvudiitler, således
angående vissa uppgifna ämnen, denna begäran i
likvål icke kunde bifallas, emedan den ej til-
lika innefattade speciel uppgift å ämnet för
hvarje af de äskade handlingarnec, och emedan,
såsom Statskontoret, i dess ofvannämnde utlå-
tande, tillagt, omförmälda dispositioner skett
för en mängd olika föremål, om hvilka alla
till det mesta serskilda olika ämnen afbandlan-
de Kongl. Bref, tid efter annan, och omvexl!ande
med andra handlingar, koromit Stats-kontoret till-
handa. Genom en fortsatt tillämpning af denna
sats, kunde Embetsverkens anspråk på speciella
uppgifter ifrån den sökandes sida, snart sagdi till
oändlighet ökas och alltid komma att bero af ve-
derbörandes godtfinnande; men det är just dylika
godtyckliga inskränkningar, som, efter hvad redan
anmärkt biifvit, lagstiftande makten velat förebyg-
ga, medelst Grurdlagens fcke speciella utan gne-
rela stadganden om offentlighet och den en hyar
försäkrade frihet, att genom tryck utgifva alla ail-
männa handlingar. Någon förblandniny af denna
frihet, med frågan om sätfel alt utbekomma såda-
na handiingar, kan desto mindre befaras, som tCetta
finnes lika tydligt föreskrifvet, nemligen att den
sökande är tillåtet, att antingen sjelf taga eller ock
emot lösen undfå afskrift af de handlingar, hvilka
han åstundar utbekomma. Denna frihet är likväl
alldeles oberoende af och bör således ej förblandas
med Rikets Ständers och deras JustitieOmbudsmans
rättighet att om allmänna förhandlingar taga kän-
nedom, samt lärer minst kunna derigenom i någon
mån förändras eller inskränkas.
Om, efter hvad jag vågar tro, dessa underdånigst
framställda skäl och omständigheter innefatta en
öfvertygande och således gällande vederlaggniny af
State kantnarate 3 dace maranimnde utlåtande nnn-.