Salt, Utau IlastBivla tTCIHBalluL ULCH BICURIIVTL, dLlL SLUCK Kongl. Maj:ts till Statskontoret aflåtne nådiga skrifvelser, utan undantag, räknas ibland de handlingar, hvilka tillböra offentligheten. Med samma rätt, som man söker att erhålla del af en enda utaf dessa skrifvelser, kan man således begära flsra eller alla under en viss tid ankomna; hvilket sednare fall nyss åberopade grundlagsstadgande, genom de ofta upprepade ordalagen alla allmänna bandlingar, uttryckligen medgifver, ämnet eller målet, ett eller flera, det vill säga: de till Statskontoret ankomna Kongl. skrifvelser, en eller flera, är då tillräckligen uppgifvet; och för möjligheten, att efterkomma den sökandes begäran, möter lika litet hinder i ena som i andra fallet. Någon annan eller mera speci:l uppgift af ämne eller mål föreskrifves deremot icke i detta grundlagsstadgande, såsom ett vilkor för allmänna handlingars utbekommande, och kan följaktligen ej heller å vederbörande embetsverks sida behörigen äskas. Just den omständigheten, att sådan föreskrift icke finnes, ådagalägger ock nogsamt lagstiftande maktens med den antagne principen för offentlighet fullkomligt öfverensstämmande afsigt och omsorg, att betaga embetsmyndigheterna äfven den ringaste anledning till offentlighetens inskränkande, utan tvifvel föreseende, att försök dertill kunde göras och möjligen, om icke genast, dock i tidens längd, i mindre eller större mån, vinna framgång. Under samma kategori af offentlighet bör ostridigt äfven begripas den hos Statskontoret förda lista över dit ankomna Kongl. bref. Pet kan nemligen icke med fog motsägas, att, om än denna serskilda lista, kallad: Register öfver Kongl. bref, inrättad till minne och beqvämlighet för Verkets egna embetsoch tjenstemända, vore till formen beroende på godtfinnande hos den, som förde och begagnade densamma, samt derföre skulle kunna alldeles inställas, om och när Statskontoret sådant för godt funne, det likväl är Statskontorets, likasom hvarje embetsverks ovilkorliga skyldighet, att icke blott till minne och beqvämlighet, utan derjemte och bhufvudsakligast till allmän rättelse och för möjligheten, att fullgöra åliggande redovisning för alla förehafda ärenden och deras lagliga behandling, föra eller låta föra listor, register eller diarter öfver inkommne mål och ärender, af hvad namn och beskaffenhet de vasa må; och att således ifrågavarande listor eller register i dess befintliga och ännu sistlidna år fortfarande skick samt vidare och intill dess någon annan behörig ordning införes, måste betraktas såsom en offonuUig handling, hvars innehåll eller ämne är anteokning af alla till Statskontoret ankomna Kongl. bref. och af hvilken, hvad den hörer vill den förfrutna tiden eller tilv den närvarande, en hvar är tillåtet att sjelf taga afskrift, eller, om hinder dervid skulle vara, emot lösen erhålla afskrift eller utdrag i de delar, som äskas; en rättighet, den Statskontoret äfven, efter hvad dess utlåtande visar, någon tid i vidsträcktare måttv låtit ofyan bemälde sökande tillgodoniuta, men sedermera, under i öfrigt oförändrade förhållanden, honom förvägrat. Af det nu underdånigst anförda, måste, efter min tanka, uppenbarligen följa grundlagens lika bestämda som tydliga föreskrift, att ovilkorligen medgifven offentlighet är alla allmänna mål och ärenden (med vissa undantag, som bär icke äro ifråga) skulle i vigtig mån åsidosättas, om, på sätt Slatskontoret, i motsatts emot samma föreskrift, antagit, inga andra handlingar finge utbekommas, än de, hvilkas innehåll eller ämne förut vore bekant, och således kunde specielt uppgifvas, och såvida något ytterligare bevis emot behörigheten af ett sådant vilkor behöfdes, ligger get klart och oemot-. sägligt i Statskontorets eget förklarande, ef den. 44 Augusti 1834, att, oaktadt Kopisten Dalman då begärt del af de ifrån den 4 förutgängne Msj ankomna Kongl. bref, rörande dispositioner å riksstatens tredje och åttonde hufvudiitler, således angående vissa uppgifna ämnen, denna begäran i likvål icke kunde bifallas, emedan den ej tillika innefattade speciel uppgift å ämnet för hvarje af de äskade handlingarnec, och emedan, såsom Statskontoret, i dess ofvannämnde utlåtande, tillagt, omförmälda dispositioner skett för en mängd olika föremål, om hvilka alla till det mesta serskilda olika ämnen afbandlande Kongl. Bref, tid efter annan, och omvexl!ande med andra handlingar, koromit Stats-kontoret till handa. Genom en fortsatt tillämpning af denna sats, kunde Embetsverkens anspråk på speciella uppgifter ifrån den sökandes sida, snart sagdi till oändlighet ökas och alltid komma att bero af vederbörandes godtfinnande; men det är just dylika godtyckliga inskränkningar, som, efter hvad redan anmärkt biifvit, lagstiftande makten velat förebygga, medelst Grurdlagens fcke speciella utan gnerela stadganden om offentlighet och den en hyar försäkrade frihet, att genom tryck utgifva alla ailmänna handlingar. Någon förblandniny af denna frihet, med frågan om sätfel alt utbekomma sådana handiingar, kan desto mindre befaras, som tCetta finnes lika tydligt föreskrifvet, nemligen att den sökande är tillåtet, att antingen sjelf taga eller ock emot lösen undfå afskrift af de handlingar, hvilka han åstundar utbekomma. Denna frihet är likväl alldeles oberoende af och bör således ej förblandas med Rikets Ständers och deras JustitieOmbudsmans rättighet att om allmänna förhandlingar taga kännedom, samt lärer minst kunna derigenom i någon mån förändras eller inskränkas. Om, efter hvad jag vågar tro, dessa underdånigst framställda skäl och omständigheter innefatta en öfvertygande och således gällande vederlaggniny af State kantnarate 3 dace maranimnde utlåtande nnn-.