Article Image
Great-Western till och med uthärdade den starka stormen i Februari, som gjorde så mycken skada på Engelska kusten, och hvarvid så många segelfartyg förolyckades? Ja, säger man, ett angfartyg har flera bjelpmedel; och just derföre har befälhafvaren på det Engelska Lightning, som vi rådfrågat, intygat, att han gatt närmare Jutska kusten, än seglande fartyg vanligtvis göra, och ej ansett sig, lik dessa, behöfva styra kurs mot Lindesnäs. Aldeles riktigt. Men om dess kapten befunne sig i kustens grannskap vid mörkets inbrott, hur gjorde han då? Troligen hölle han, för sin säkerhets skull, högre upp mot norr, förblefve sjelf på sitt däck, tills dagen befriade honom från bekymret, eller, om sjukdom eller ytterlig trötthet tvunge honom att gå till hvila, uppdroge han helt visst åt sin närmaste man, aut föra fartyget, med samma rätt och frihet som han sjelf. Det vore icke utan sitt intresse att äfven härom inhemta den Engelske kaptenens intyg. Det är någonting så oändligen enkelt, så vanligt, så sjelfskrifvet, attjdet aldrig faller den obetydligaste skeppare in att uraktlåta, när han nattetid eller i skymningen tror sig nalkas kusten, dreja bi, hålla ut åt rymden och i sådana kritiska stunder sjelf vaka på däcket, eller åtminstone öfverlemna åt sin styrman fullmakt att bandla, som om det varit han sjelf. Hur gjorde deremot Herr Ebnemark? Han borde veta och visste verkligen sig i skymningen vara i granskapet af den lågländta och farliga Jutska kusten; höll han då uppat den högländta och icke farliga Norska? Nej. Förblef ban qvar på däcket för att sjelf efterse och afvärja möjliga olägenheter? Nej, han gick ned att lägga sig och sofva. Men om han icke hunnit svuvfva ut om dagen och ej orkade, enligt sin ovilkorliga pligt, vaka under den korta natten af 4 å 5 timmar, Sfverlemnade han då fartygets förande, med full frihet att handle efter omständigheterna, åt flaggjunkaren Holm, som säkert fört Odin, icke på jutska kusten, utan till Stockholms hamn? Nej, han befallde fortsättandet af samma kurs och gaf en okunnig båtsman och en sjökadett befallning att hålla god utkik, samt lät desse taga posto, icke i mastkorgen, hvarifrån de möjligen kunnat se något, utan på däcket, der de sågo intet. — Anmärkningsvärdt nog, har ingen af domarena fästat sig vid denna försummelse af aldra vanligaste skyldigheter och den allmännast jiakttagna försigtighet. — Man vet i sanning icke hvad kapten Ebnemark, efter detta förhållande, kunnat göra mer, än sjelf taga rodret i hand och sätta fartyget på kusten. Sådant har han visserligen icke gjort, och häri tro sig hans domare finna ett skäl till hans frikallande. 1 Krigs-artiklarna 2 Kap. 43 står imedlertid, att tjenstgöringsreglementen, instruktioner och andra författningar skola på det nogaste handhafvas, efterlefvas och fullgöras. Till dessa instruktioner, reglementen och författningar måiste väl sjelfva krigsartiklarna räknas, som i nämnde Kap. 4 8 säga: aAlle krigsmän skola vara Rikets Konung och Herre hulde, trogue, rediige och uppriktige tjenare och undersåtare, samt så väl sjelfve, som genom sina underhafvande, med vördnad, hörsamhet och nit, efter yttersta förmåga fullgöra och till verkställighet befordra, hvad af Konungen budit och befalldt varder. Nu hade Herr E. fått sin konungs befallning att föra Odin, icke allenast till London, utan äfven derifrån tillbaka till Stockbolm, och han var följaktligen skyldig att använda alla sina kroppsoch själskrafter för att fullgöra denna befallning. Hur han gjort, det vet hvar och en. För sådana händelser stadgar likväl 2 punkten af den citerade 43 G: Visas dervid någon försummelse, efterlåtenhet elier vårdslöshet, eller öfverträdas berörde stadgar, och är deruti, eller i dessa krigsartiklar icke utsatt, huru den felaktige skall derföre anses, eller finnes målet så svårt, att extra-judiciel! bestraffning icke äger rum; då fälle domaren honom, att, jemte ersättning för skada, olägenhet och uppehåll, som timat, tillika, efteriförbrytelsens mer eller mindre svåra beskaffenhet, och tiaen när det skedt, antingen mista tjensten, degraderas eller sitta i fängelse på viss tid.. Lagen bestraffar således icke endast den afsigtliga strandningen — ty sådant medför lifvets förlust — utan äfven någon vårdslöshet, efterlåtenhet eller försummelse af gilna och tydliga skyldigheter. Han räknar det mil för svårt, Åar anda.t altnmanhat aAnAhL unnahåll timate hun

3 maj 1839, sida 3

Thumbnail